Sammanfattning
De svenska priserna på varor och tjänster har stigit snabbt när höga energipriser samt generellt högre importpriser vältras över på kunderna. Den nya pristurbulensen har även inneburit en möjlighet för delar av näringslivet att höja sina marginaler, vilket ytterligare förstärker prisuppgången. Tillsammans med god lönsamhet i exportindustrin bidrar detta till den högsta vinstandelen i näringslivet som uppmätts under 2000-talet.
Inflationen har lett centralbankerna att höja räntorna och sätta punkt för en nästan tio år lång period av mycket billigt kapital.
I Sverige har höjda räntor bidragit till ett kraftigt prisfall på bostäder som, i kombination med högre finansieringskostnader och slopade investeringsstöd, medfört ett kraftigt fall i bostadsbyggandet. Den höga inflationen har gjort 2022 till ett dystert rekordår för reallönerna som faller med 5,6 procent. Fallande reallöner och stigande räntor pressar hushållens konsumtion och marginaler. Den offentliga konsumtionen utvecklas svagt när staten sänker statsbidragen och de kommunala skatteintäkterna inte hänger med i prisutvecklingen. En ljuspunkt är den svenska nettoexporten som gynnas av en svag krona och bidrar positivt till BNP-utvecklingen. Den sammantagna utvecklingen leder Sverige in i en lågkonjunktur under nästa år, då ekonomin väntas krympa med 1,0 procent och arbetslösheten stiga till 8,3 procent.
Den negativa tillväxten bedöms inte slå igenom fullt ut i en ökad arbetslöshet då företag med rekryteringsutmaningarna i färskt minne och med förhoppningar om ett kort krisförlopp väljer att behålla fler anställda än vad de på kort sikt behöver. Detta leder till en tillfälligt försämrad produktivitet. Den stigande arbetslösheten förklaras dels av en viss minskning i sysselsättningen, och dels av en fortsatt tillväxt i arbetskraften även under 2023.
Den höga inflationen kan inte förklaras av ett alltför starkt tryck i den svenska ekonomin. Arbetslösheten är med historiska mått hög, lönerna ökar med måttliga 2,7 procent under 2022, och löneanspråken inför 2023 års avtalsrörelse är inte inflationsdrivande. LO-ekonomerna ser därför penningpolitiken som onödigt stram och begär ett stopp för ytterligare räntehöjningar.
I ljuset av den alltför strama penningpolitiken blir den åtstramande finanspolitiken än mer problematisk. Faktum är att den svenska finanspolitiken i ett europeiskt perspektiv är unikt dåligt anpassad till konjunkturläget. Hushållen hamnar tydligt i kläm när priserna rusar och behöver stöd för att klara vintern. Bland annat krävs fler åtgärder för att få kontroll på elpriserna, höjda barnbidrag och pausade amorteringskrav.
Det finns inga inflationsrisker i ökade offentliga investeringar i yrkesutbildning, ny elproduktion eller energieffektivisering. Tvärtom har den här typen av åtgärder potential att sänka priserna och möjliggöra tillväxt inom expanderande sektorer. Antalet lediga jobb i ekonomin är för konjunkturläget anmärkningsvärt högt. Med rätt kompetens kan de som nu riskerar att sägas upp snabbt hitta nya jobb. Investeringarna i utbildning och arbetsmarknadspolitik liksom i klimatomställningen behöver förstärkas kraftigt.
De kommunala välfärdstjänsterna ska tillfredsställa ett stigande behov från en åldrande befolkning och behöver ytterligare resurser för att upprätthålla kvaliteten och klara rekryteringsbehoven. Nu riskerar underfinansiering av kommunsektorn i stället leda till inställda anställningsplaner som skadar ekonomin i onödan.
Bostadsbehovet är fortsatt stort. Åtgärder bör vidtas för att lindra den kraftiga nedgången i bostadsbyggandet. Särskilt finns behoven att stärka hyresrätternas ekonomiska villkor nu när de statliga investeringsstöden slopats och skattesystemet gynnar det ägda boendet över det hyrda.
Rapporten Ekonomiska utsikter hösten 2022 (pdf)
Se LOs chefsekonom Laura Hartman presentera prognosen vid en pressträff
Presentationsbilder vid pressträff (pdf)