Sänkta lägstalöner – ett sidospår i etableringsfrågan

Rapport Att minska arbetslösheten och att underlätta etableringen på arbetsmarknaden är en central uppgift för politiker, arbetsgivare och fackföreningar. I debatten om arbetsmarknadsetablering framförs allt oftare att sänkta lägstalöner skulle vara en bra lösning för att unga vuxna och nyanlända flyktingar ska få arbete. Men är sänkta lägstalöner verkligen den mirakelkur som förespråkarna saluför det som? Skulle det snabbt få genomslag? Är det i så fall önskvärt? Svaren på dessa frågor är med stor sannolikhet nej.

Publicerad 2016-03-07 Uppdaterad 2016-03-07

Kopiera länk för delning

Visa filen (pdf)

Sänkta lägstalöner är en dålig idé

I den här rapporten visar LO varför sänkta lägstalöner är en dålig idé genom att analysera tre övergripande frågeställningar:

Är sänkta lägstalöner en fungerande metod för att öka sysselsättningen generellt eller åtminstone för specifika grupper på kort sikt?
Är fler så kallade enkla jobb rätt svar på till exempel kompetensförsörjningsbehov och matchning, hög produktivitetsutveckling och positiv strukturomvandling?
Vilka fördelningspolitiska konsekvenser skulle sänkta lägstalöner få?

I rapporten görs också en analys av utbildningsnivåerna i de tre befolkningsgrupper som i första hand är på väg att etablera sig på arbetsmarknaden. Med hjälp av statistik från SCB visas att utbildningsnivåerna varierar stort. Det belyser behovet av att erbjuda flera genomtänkta och strategiskt anpassade vägar in på arbetsmarknaden för att underlätta etablering.

Avslutningsvis presenteras ett urval av LOs förslag till hur sysselsättningen kan öka på ett sätt som är positivt för hela samhället. I samband med det diskuteras viktiga principiella vägval när det gäller insatser för att stödja och underlätta unga vuxnas och nyanlända flyktingars etablering på arbetsmarknaden.

Rapporten Sänkta lägstalöner – ett sidospår i etableringsfrågan (pdf)