Sammanfattning
Efter ett riktigt långt arbetsliv, 47 år, blir den inkomstgrundade pensionen i dag inte mer än några procentenheter högre än halva slutlönen. Eftersom de flesta inte arbetar så länge som 47 år blir pensionerna ofta ännu lägre.
En av orsakerna är tidig pensionering på grund av sjuklighet och möjligheten att vara kvar i arbetslivet. Andra orsaker till ett kortare arbetsliv är perioder av arbetslöshet eller sjukdom.
Denna typ av frånvaro från yrkeslivet som individen inte kan styra över får i dag stora konsekvenser för pensionen.
Istället för att a-kasseersättning, sjukpenning och liknande ersättningar läggs till grund för pensionen bör de bakomliggande inkomster som ligger till grund för försäkringarna också ligga till grund för pensionen.
En 70-årig tidshorisont är för lång för att tillförsäkra goda pensioner i ett pensionssystem som inte är förmånsbestämt. Det går inte att en gång för alla bestämma vilken avgiftsnivå som är den evigt hållbara. Pensionssystemet behöver därför avstämningspunkter, med ett par decenniers mellanrum, där avgiftsnivån kalibreras.
LO skulle ta följande utgångspunkter i en första avstämning:
- Det bör införas en regel för automatisk överskottsutdelning i pensionssystemet.
- Pensionsavgiften bör höjas med 2-3 procentenheter.
- Den första avgiftshöjningen ska även ge en retroaktiv ökning av redan intjänade pensionsrätter.
Den höjning av pensionsavgiften som behövs för att ge tillräckligt höga pensioner kan med fördel finansieras genom en sänkning av den allmänna löneavgiften.
Rapporten Starkare inkomstskydd i pensionssystemet (pdf)
Se presentation av rapporten i LOs webb-tv.
Här hittar du en kortversion av rapporten.
Rapporten är framtagen i LO-projektet En pension att leva på och antagen av LOs styrelse. Rapporten är författad av LO-ekonomen Anna-Kirsti Löfgren, anna-kirsti.lofgren@lo.se