Publicerad i Dagens Nyheter 19 september 2012
Fel väg. Förslaget om flytträtt för premiebestämda tjänstepensionsförsäkringar är ett hot mot den svenska modellen med kollektivavtal. Målsättningen för utredningen har varit att stärka konsumenterna, men resultatet har blivit precis det motsatta, skriver företrädare för de tre fackliga samorganisationerna.
Släng förslaget i papperskorgen! Vi kan inte säga annat efter att ha tagit del av den Livförsäkringsutredning som kommer att överlämnas till regeringen inom kort.
Ett av utredningens huvudförslag handlar om att införa en lagstadgad flytträtt för premiebestämda tjänstepensionsförsäkringar. Förslaget gör det möjligt att flytta tjänstepensionskapital till bolag som inte tillämpar kollektivavtalens villkor
Förslaget innebär ett stort ingrepp i den svenska modellen med kollektivavtal. Dessutom riskerar förslaget om det genomförs att bryta sönder förutsättningarna för den översiktlighet och den omfattande prispress som kollektivavtalsparterna bidragit till på tjänstepensionsmarknaden.
Inget av detta ligger i konsumenternas intresse. Det finns en risk för att hela tjänstepensionssystemet långsiktigt urholkas om förslagen genomförs.
Kollektivavtalsparterna saknar vinstintresse och har genom sitt arbete bidragit till väsentligt lägre avgifter, bättre villkor och ökad begriplighet. Svenskt Näringsliv och PTK visade vägen med den första ITP-upphandlingen. Därefter har de flesta andra avtalsområden följt efter med tydliga regler som valbara bolag inom avtalsområdet måste följa.
Det senaste avtalsområdet i raden, det kommunala, är ett tydligt exempel på hur framgångsrik den inslagna vägen är. När de kommunala parternas nya villkor infördes förra året sänktes bolagens avgifter med i genomsnitt 62 procent.
Att tro att bolagens rådgivare eller försäkringsförmedlare på en ”friare” marknad kommer att se till att de försäkrade förstår vad de byter mellan är naivt. Innan arbetsmarknadsparterna såg till att avgifter och villkor förbättrades var det faktiskt inget som hindrade bolag från att själva förbättra sina försäkringar. Problemet var att det inte skedde. Konkurrens var inte en tillräcklig drivkraft. En trolig förklaring är att det för den enskilde helt enkelt var för svårt att jämföra och förstå vad bolagen faktiskt erbjöd. Konsekvensen blev att det inte var bolaget med de bästa försäkringarna utan det med den dyraste reklamen, de högsta provisionerna eller de ivrigaste rådgivarna som fick flest kunder.
Pensioner är ett erkänt svårt område. Vi känner därför en välbefogad rädsla för att det med fri flytträtt kan bli vanligare att försäkringsmäklare och bolag i samband med rådgivning föreslår egna pensionsalternativ utanför kollektivavtalen, helt för egen vinnings skull. Det innebär alternativ som antagligen inte kommer att ha den lägsta avgiften, det kortaste livslängdsantagandet eller den förmånligaste prognosräntan. Därmed skulle vi vara tillbaka till det läge vi var i innan första ITP-upphandlingen. Med utredningens förslag riskeras konsumentnyttan och konsumenterna kommer att få lägre pension!
Det är heller inte givet att bolag som inte är bundna av parternas regler kommer att följa kollektivavtalens villkor för hur exempelvis utbetalningen ska ske. Risken finns att en livslång utbetalning kan komma att omvandlas till något annat när ett bolag utanför avtalsområdet tar över. Arbetsrättsligt kan detta komma att bli ett stort problem eftersom tjänstepension i praktiken är uppskjuten lön som ska utbetalas enligt kollektivavtalade regler.
Om förmåner som inbetalats inom ramen för ett kollektivavtal placeras utanför kollektivavtalets bestämmelser så har den avtalade förmånen förändrats. Den avtalade förmånen reduceras till en premiesumma som inte längre följer kollektivavtalade bestämmelser. Med utgångspunkt i detta menar vi att förslaget innebär ett ingrepp i parternas autonomi och kollektivavtalens villkor som är helt oförenligt med den svenska kollektivavtalsmodellen.
Den försäkrades möjligheter att kunna flytta sitt pensionskapital till de bolag som har bäst villkor är eftersträvansvärda, men införandet av flytträtt måste ske på sätt som inte äventyrar den trygghet och de låga avgifter som parterna uppnått genom kollektivavtal. Att lagstiftningsvägen tvinga fram flytträtt för kollektivavtalade tjänstepensioner är fel väg att gå.
Redan i dag finns flytträtt inom visa avtalsområden. I skrivande stund pågår ett intensivt partsarbete med att utveckla den flytträtt som på kommunalsektor ska införas från 2014 (för nytt såväl som gammalt kapital). Flera av Livförsäkringsutredningens förslag riskerar att väsentligen försvåra detta arbete.
Vill regeringen komma åt det problem vi i dag ser med många små fribrev som vart och ett tillsammans bidrar till onödigt höga avgiftsuttag finns andra och mycket bättre verktyg att ta till än fri flytträtt. Det viktigaste, som också utredningen föreslår, är att möjliggöra att gamla premiebestämda fribrev kan slås samman. I dag förhindras detta av skattelagstiftningen. Blir sammanslagning av fribrev möjligt kan huvuddelen av problemet med de många små fribreven lösas av arbetsmarknadens parter själva.
Utöver förslaget om ”fri” flytträtt finns också andra förslag som bör synas i dagsljus. Från arbetsmarknadsparternas sida har vi under resans gång försökt att framföra våra synpunkter men det har tyvärr varit som att hälla vatten på en gås. En from förhoppning är nu att den kommande debatten och mediebevakningen förmår genomskåda Livförsäkringsutredningens olika förslag.
En bra början är att fråga sig vad som ligger i konsumenternas verkliga intresse. Det gör inte Livförsäkringsutredningens förslag.
Karl-Petter Thorwaldsson, ordförande LO
Göran Arrius, ordförande Saco
Eva Nordmark, ordförande TCO