Publicerad i DN 19 januari 2013
Slutreplik. I tisdags presenterade LO ett åtgärdsprogram för framtidens välfärd. Det innehöll i korthet välfärdsinvesteringar på fem områden: ökade resurser, höjd bemanning, begränsade privata vinster, kvalitetssäkring och öppna böcker samt utvecklad valfrihet och stärkt politiskt ansvarstagande, skriver Tobias Baudin, förste vice ordförande i LO.
Debatten som har följt visar att LO utmanar mycket starka ekonomiska och ideologiska intressen. Förmodligen är det därför olika debattörer anklagar oss för att hota såväl företagandet, valfriheten som demokratin. Men det stämmer inte.
För LO är det medborgarnas och brukarnas valfrihet det centrala, inte bolagens. Den enskilde individen ska ha rätt att välja mellan utförare, verksamhetsinriktningar och framförallt ges möjlighet att påverka innehållet i välfärden i högre utsträckning än idag. Vi anser att våra förslag om ökade resurser, högre bemanning och bättre öppenhet ger väsentligt högre kvalitet än idag. Vi är också övertygade om att begränsade vinster leder till att aktörer med ett genuint välfärdsintresse ges konkurrensfördelar gentemot aktörer som har vinsten som yttersta drivkraft.
Den svenska välfärdssektorn är unik. Den har på kort tid avreglerats och privatiserats snabbare än i något annat jämförbart land. Detta har dessutom skett utan någon vidare politisk debatt, utvärdering och i bjärt kontrast mot folkviljan. En lång rad opinionsmätningar visar ett starkt stöd för att vinsterna i skattefinansierad välfärdsverksamhet bör återinvesteras i välfärden.
Välfärden är inte vilken marknad som helst. En dement person har inte samma möjligheter som en bilköpare att ”göra om och göra rätt”. Hospice och förskolor är inte samma sak som vitvaror eller semesterval. Att du inte kan rösta med fötterna innebär att det politiska ansvarstagande måste stärkas. I kundvalskommuner har det i genomsnitt varit endast omkring 4 procent av brukarna som verkligen bytt utförare i hemtjänsten. Att då likt äldreminister Maria Larsson abdikera till förmån för företagens rätt till fri etablering är i bästa fall ansvarslöst.
LO:s förslag att stärka personalens och brukarnas inflytande, hushålla mer med skattemedlen och öka det politiska ansvarstagandet är både pragmatiskt och realistiskt. Vi lämnar stort utrymme för anpassning av regelverket till de skilda förutsättningar som finns i olika delar av landet. Vi tar hänsyn till att brukarna ofta är utsatta och i behov av kontinuitet och trygghet i förändringen.
Troligen är det just detta som skrämmer högerkrafterna. Har man själv endast en ytlig ideologisk trosvisshet som grund för den egna ståndpunkten tenderar röstläget ofta att läggas på en pinsamt hög nivå när man möter realistiska förslag. Men det höga röstläget kan inte pressa undan grundfrågan. När nu både LO och Socialdemokraterna redovisat ett åtgärdsbatteri av lösningar, vad tänker regeringen göra? Tänker man fortsätta sitta med armarna i kors?
Tobias Baudin, förste vice ordförande LO