Publicerad i Arbetet fredag den 10 augusti 2018
Så har Moderaterna till slut bekänt färg. Efter månader av trevande och famlande och svårtydda uttalanden tog gruppledaren Tobias Billström bladet från munnen i en intervju i Dagens Industri: Han tycker det är ”helt naturligt” att tala med SD för att kunna få regeringsmakten.
Kristersson vill förhandla och hanka sig fram till statsministerposten, även om de borgerliga får ett lägre stöd än de rödgröna. Det tänker han göra med hjälp av ett parti som grundades av bland annat SS-veteranen Gustaf Ekström. Ett parti vars partiprogram talar om nedärvd essens och vars företrädare säger att judar och samer inte är svenskar. Vars finanspolitiska talesperson drar judeskämt.
Och vad är det Moderaterna med Kristersson i spetsen vill göra med Sverige? Vad är det som tränger och är så angeläget? Jo, om Kristersson lyckas med sin plan vill han försämra anställningstryggheten och sänka lön genom lagstiftning. Miljoner löntagare ska se fram emot otrygga jobb. Skattesänkningar för de som tjänar mest. En i det närmaste obefintlig klimat- och miljöpolitik. Så ser hans plan ut.
När Kristersson mötts av kritik har han svarat med ord som ”missförstånd” och ”lögner”. Inte direkt ansvarstagande eller ett bevis för att Moderaterna tar tag i problem och löser dem. Snarare visar det ett parti som flyr ansvar.
Skillnaden i de politiska alternativen i detta val är avgrundsdjup. Mot den moderata otryggheten står Socialdemokraterna och en arbetarrörelse som har levererat viktiga besked om fler trygga jobb och mer pengar till pensionerna. Om en utbyggd välfärd och trygghet för vanligt folk. Sveriges framtid står sannerligen på spel och allt utspelas för öppen ridå. Kom inte efteråt och säg att du inget visste. Nu är tid att gå stolt och rakryggad ut i valrörelsen och kämpa i detta som kanske är arbetarrörelsens viktigaste strid under efterkrigstiden.
Johan Ulvenlöv, valledare LO