Publicerad på svt.se debatt 1 maj 2012
Ord som arbetarklass, arbetareparti och arbetare dominerar första maj-parollerna och väcker känslor. Det är ord som sannolikt betyder olika för oss beroende på vad vi har för politisk uppfattning och bakgrund.
Att det är arbete som skapar välstånd finns det en bred politisk enighet om, därför har kampen i politiken hårdnat om begreppet arbete. Själv känner jag en oerhörd stolthet över mitt ursprungliga yrke, undersköterska – ett riktigt arbetaryrke.
Men vad menar vi idag med en arbetare? Enligt Marx så räknas alla som säljer sin arbetskraft som arbetare. Men i svensk statistik och politik brukar man räknas som arbetare om yrket hör hemma i ett LO-förbund.
Det stämmer också med människors egen uppfattning, det visar en kommande LO-rapport. Drygt nio av tio löntagare som är medlemmar i ett LO-förbund ser sig som arbetare. Samtidigt är det var tredje medlem i ett TCO-förbund och var sjätte i ett Saco-förbund som också definierar sig som arbetare. Sannolikt har det att göra med ett hårdare styrt arbete idag, med större tidspress och mindre eget inflytande. Man skulle också kunna uttrycka det som att en stor del av tjänstemannayrkena har proletariserats. Oavsett var man drar gränsen för vem som ska kallas arbetare är det mycket som förenar Sveriges löntagare.
Ett tydligt exempel som kräver samarbete mellan olika löntagargrupper är kampen för jämställda löner. Kvinnors arbete undervärderas i såväl typiska arbetaryrken som i tjänstemannayrken. Vi kan aldrig få jämställda löner om felavlönade kvinnor ska ta av varandra.
Arbete är den viktigaste byggstenen i vårt samhälle. Därför är det så viktigt att alla som kan och vill arbeta i Sverige också får göra det. Och här går den tydligaste skiljelinjen mellan vänster och höger i svensk politik. Den borgerliga regeringens svaga punkt är att sysselsättningen är för låg. Stora grupper idag förvägras chans till försörjning.
Första maj behövs världen över – för vi har fortfarande en värld där många av våra kamrater lever i ofrihet och förtryck. I den globala ekonomin ställs arbetare mot arbetare. Därför måste vi ställa upp för varandra i olika delar av världen för att minska lönedumpingen och gemensamt ta kampen för mänskliga rättigheter i arbetslivet.
Runt om i världen kämpar arbetare för att förändra sina samhällen, och därmed sina egna liv. Tänk för ett ögonblick tanken att våra första maj-möten plötsligt skulle avbrytas av polis och militär. Att vi skulle bli arresterade och misshandlade för att vi runt om i landet samlas på gator och torg.
Den tanken är dessbättre helt främmande för oss. Men i ett av våra grannländer, i Vitryssland, Europas sista diktatur, kastas fackföreningsaktiva och politiskt oppositionella i fängelse.
Första maj behövs i den internationella solidaritetens namn. Första maj behövs också här hemma. Vi har fortfarande ett klassamhälle där orättvisor skiljer människor åt, där många saknar arbete och egen försörjning och där barn inte ges jämlika förutsättningar. Därför kommer vi tillsammans för att demonstrera för full sysselsättning och ett jämlikt samhälle.
Wanja Lundby Wedin, LOs ordförande – som demonstrerar tre gånger på första maj 2012