Publicerad i Trollhättans tidning 27 mars 2012
Avtalsrörelsen pågår för fullt och diskussionen om vad som är rimliga löner är intensiv. Men det handlar inte bara om löntagarnas löner och villkor i övrigt. Det handlar också om hur avtalsrörelsen bedrivs. Just nu har arbetsgivarna en taktik som innebär att de sitter med armarna i kors och vill överlåta förhandlandet åt staten, genom Medlingsinstitutet. Något egentligt förhandlande skulle det heller knappast bli frågan om eftersom Medlingsinstitutet redan slagit fast vad som ska gälla. Det som händer är ett allvarligt hot mot vår kollektivavtalsmodell som bygger på att fria parter förhandlar med varandra utan inblandning från staten.
Ett annat hot är att politiker går ut med förslag om lönerna i avtalsrörelsen. Efter att Folkpartiet tidigare föreslagit 25 procents lägre ungdomslöner, kom Centerpartiet med förslaget att sänka ingångslönerna med 25 procent på hela arbetsmarknaden för alla åldersgrupper
Det är upprörande att alliansregeringens företrädare ger sig in i debatten på detta sätt. När deras så kallade arbetslinje med sänkta skatter och ersättningar havererade, tror de sig kunna lösa problemet med den höga arbetslösheten genom att skapa ett låglöneproletariat för dem som står längst från arbetsmarknaden. Det handlar om unga men också om människor med utländsk bakgrund med stora svårigheter att få jobb.
Centerpartiet hävdar en klar koppling mellan lägre löner på första jobbet och arbetsgivarens vilja att anställa fler. Men att göra arbetslösheten till ett löneproblem är att förenkla. Det finns länder med höga ingångslöner och låg arbetslöshet, det finns länder med låga ingångslöner och hög arbetslöshet.
Arbetslösheten och dess orsaker varierar. Grundproblemet är att det finns för få jobb att söka och att många arbetslösa inte har tillräcklig utbildning. Arbetslösheten var 2010 mer än dubbelt så hög bland 20-24-åringar som saknar gymnasieutbildning som bland dem som har gymnasieutbildning. Det säger något om var problemet ligger. Arbetslösheten kan bara bekämpas genom samhällsinsatser för fler jobb och utbildning.
Första lönen för den som jobbar i äldreomsorgen är 16 000 kronor ett 18-årigt restaurangbiträde får 14 000 kronor. Om lönen skulle sänkas 25 procent, återstår knappt 8 500 respektive 7 500 efter skatt.
Jag tror – trots att arbetsgivarna nu visar upp en stark front mot låglönesatsningar – att de flesta seriösa arbetsgivare inte nyanställer för att lönerna blir lägre utan utifrån de behov som finns av arbetskraft på arbetsplatsen och då är jag övertygad om att frågan om kompetens väger tyngre än låg lön.
Wanja Lundby-Wedin, LOs ordförande