Publicerad i Svenska Dagbladet 22 oktober 2014
I dag den 22 oktober firar vi Sveriges 100 000 skyddsombud. För de flesta skyddsombud rullar vardagen på som vanligt, men inte för alla. Tyvärr är det inte längre ovanligt att arbetsgivare trakasserar och hindrar skyddsombud från att utföra sitt viktiga uppdrag.
Skyddsombuden var längre rätt så fredade i det hårdnande klimatet på våra arbetsplatser. Men så är det inte längre. De flesta förbund inom LO rapporterar fler och fler fall där arbetsgivare hindrar ett skyddsombud. I en enkätundersökning gjord av LO svarar så många som 17 procent av Transportarbetareförbundets skyddsombud att de känner sig motarbetade av sin arbetsgivare. För 20 år sedan var det bara fråga om några procent som kände sig motarbetade.
Vi ser mycket allvarligt på denna uppluckring av vår tidigare fruktsamma samverkan mellan arbetsgivare och skyddsombud på våra arbetsplatser.
Vi ser mycket allvarligt på denna uppluckring av vår tidigare fruktsamma samverkan mellan arbetsgivare och skyddsombud på våra arbetsplatser.
Dessa angrepp på skyddsombuden närs av att Svenskt Näringsliv numera ifrågasätter de lagregler som ger löntagarna ett fackligt inflytande i arbetsmiljöfrågor. De menar att facket inte längre behövs eftersom arbetsgivare och ”medarbetare” har samma intressen när det gäller arbetsmiljö.
Visst finns gemensamma intressen, men det finns också skilda intressen. Till exempel när det gäller sådant som på sikt ger arbetssjukdom; otillräcklig bemanning, högt tempo, hårt styrt arbete och arbete på udda tider. Då är det bra att ha ett utbildat skyddsombud och en facklig organisation bakom sig.
Svenskt Näringsliv vill skära i den fackliga organisationens rätt att utse skyddsombud och inskränka skyddsombudets rätt att stoppa ett farligt arbete. De vill också enklare kunna straffa löntagare som inte följer säkerhetsregler.
Svenskt Näringsliv vill ändra i arbetsmiljölagen så att det blir enklare för andra än facket att utse skyddsombud. De hävdar att strukturomvandling och fackets lägre organisationsgrad motiverar en sådan ändring.
Vi vill påpeka att en arbetsgivare aldrig kan utse ett ombud för löntagarna. Vår uppfattning är att lagen ger löntagarna full möjlighet att få fram skyddsombud, även där det saknas en facklig organisation. I arbetsmiljölagen står: ”Skyddsombud utses av lokal arbetstagarorganisation som är bunden av kollektivavtal med arbetsgivaren. Finns inte en sådan organisation utses skyddsombudet av arbetstagarna”.
Facket utser skyddsombudet för att valet ska gå rätt till så att ombudet representerar löntagarna och inte arbetsgivaren. Facket skyddar mot trakasserier så att skyddsombudet tryggt ska kunna påpeka brister i arbetsmiljön. Facket bevakar också att beslut i arbetsmiljöfrågor respekteras och är genom åren bärare av erfarenheter i arbetsmiljöfrågor.
Och facket förmår att utse skyddsombud. Inom LO-sektorn finns cirka 66 000 skyddsombud, nästan lika många som för tio år sedan. Inom till exempel Fastighetsanställdas förbund har det tidvis varit svårt att få skyddsombud. Men på senare år har det gått bra. Förbundet passerade nyss 1 100 skyddsombud.
Skyddsombudet har i dag rätt att stoppa ett arbete som innebär omedelbar allvarlig fara. Svenskt Näringsliv vill nu införa skadestånd för obefogade skyddsstopp. De hävdar att skyddsombud använder skyddsstoppet som ett vapen i andra konflikter. Vi är helt emot felaktiga skyddsombudsstopp. Tala om för oss var det sker obefogade stopp så kan vi reda upp det. En regel om skadestånd medför bara att färre skyddsombud vågar lägga ett skyddsstopp.
Faktum är att stopprätten har förhindrat många allvarliga olyckor när oerfarna chefer inte förmått att leda arbetet på ett säkert sätt. Arbetsmiljöverket har registrerat 74 stopp i snitt per år under de senaste tio åren. Det är mycket få stopp på en arbetsmarknad med 4,5 miljoner människor.
Svenskt Näringslivs försök att minska fackets inflytande i arbetsmiljöfrågor skapar bara oro och misstro. I en värld med hård internationell konkurrens krävs samverkan mellan parterna för att skapa goda lösningar. Parterna behöver i stället vitalisera sin samverkan för att kunna utveckla både verksamhet och anställda, med respekt för att parterna både har gemensamma och skilda intressen.
TORBJÖRN JOHANSSON, avtalssekreterare LO