Publicerad på expressen.se/gt 29 januari 2016
Slavliknande arbetsvillkor har blivit synliga i Sverige. Skuldsatta bärplockare från Thailand, papperslösa byggarbetare från Östeuropa och nu senast besättningsmän på en utflaggad båt i Varbergs hamn.
Det blir allt mer tydligt att det är bråttom för den svenska regeringen att lyssna till LO:s uppmaning att ratificera ILO:s protokoll mot tvångsarbete.
Tvångs- och slavarbete präglas av att arbetarna saknar möjlighet att påverka sina arbetsvillkor, sin arbetstid eller ges inte ens möjligheten att uppsöka sjukhus. Lönen är låg om det i bästa fall utbetalas någon ersättning överhuvudtaget. Arbetarna tvingas bo på arbetsplatserna eller i anvisade anläggningar – husvagnar eller sommarhus.
Arbetarna vittnar ofta om att det saknas toaletter och möjligheter för att upprätthålla grundläggande hygieniska behov. Det är inte heller ovanligt att det är svårt att finna tid och möjlighet att införskaffa mat. I stället tvingas man att lita på arbetsgivarnas goda vilja att förse dem med mat och andra nödvändigheter. Kostnaden för detta dras oftast från den redan obefintliga lönen.
Villkoren för dessa människor är oftast något som vi förknippar med oreglerade arbetsmarknader långt ifrån oss, som i Qatar, Bangladesh eller Zimbabwe. Genomgående är att det saknas rättsliga möjligheter att förbättra sin situation eller utkräva ersättning och ansvar. Den som utsätts förvägras även att gå med i fackföreningar eller att utkräva andra grundläggande rättigheter i arbetslivet.
Sverige har nu möjligheten att som fjärde land ratificera ILO:s protokoll mot tvångsarbete. Niger och Norge har redan gjort det och Storbritannien följde efter den 15 december. LO har ännu inte fått något svar från arbetsmarknadsministern om när regeringen avser att ratificera protokollet. LOs upprepade frågor besvaras endast med att det just nu bereds. Det duger inte, under tiden hinner människor i Sverige och övriga världen utnyttjas hänsynslöst av cyniska arbetsgivare i sin jakt på billig arbetskraft.
Protokollet skulle innebära en möjlighet för arbetare som utsätts för tvångsarbete eller slavliknade villkor att pröva sin sak rättsligt. Det krävs också av länder som antar protokollet att upprätta handlingsplaner för att motverka risken för att tvångsarbete uppstår. LO ser inga rättsliga eller andra hinder för att en ratificering av protokollet i Sverige inte skulle kunna genomföras mycket skyndsamt.
ITUC, Världsfacket, räknar med att 21 – 36 miljoner människor sitter fast i slavlikande villkor globalt. Underskottet på fackliga rättigheter är alltid som störst där jakten på den billigaste arbetskraften är som mest framgångsrik. Om fler länder antar protokollet, desto större blir möjligheten att motverka en utveckling som bygger på att minska människors inflytande och rättigheter i arbetslivet.
Globaliseringen av världsekonomin är positiv, den skapar förutsättningar för människor som lever under knappa ekonomiska förhållanden att skapa sin egen försörjning och forma sitt eget liv. Faktum är att de positiva effekterna av globaliseringen endast har kommit en ytterst liten del av världsbefolkningen till del. Detta syns tydligt i Oxfams nyligen publicerade rapport om hur skillnaden mellan fattiga och rika ökar allt mer.
LO har varmt välkomnat och tillsammans med Världsfacket antagit regeringens initiativ, Global Deal, som ett sätt att utjämna globaliseringens orättvisa fördelning. För att Global Deal ska bli verklighet krävs att ILO:s grundläggande principer om anständigt arbete respekteras. LO uppmanar därför regeringen att fortsätta sin effektiva politik mot förtryck och globala orättvisor genom att snarast ratificera protokollet mot tvångsarbete. Sverige ska även ligga i topp när det kommer till mänskliga rättigheter i arbetslivet.
Oscar Ernerot, Ansvarig för ILO-frågor på LO:s internationella enhet