Publicerad i LO tidningen 14 oktober, 2011 00:30
Nystartsjobben riktar sig i princip till dem som stått utanför arbetsmarknaden mer än ett år och till invandrare. Insatsen innebär en subvention till arbetsgivaren. Syftet är att stimulera anställning av personer med svårigheter att få reguljärt arbete. Uppfylls kriterierna har var och en rätt att delta.
Det ekonomiska stödet ges till arbetsgivaren normalt under lika lång tid som personen i fråga varit utanför arbetslivet. Beloppet som betalas ut baserar sig på arbetsgivaravgiften. Ju högre lön nystartsjobbaren har, desto högre blir stödet.
Sedan starten har nystartsjobben snabbt blivit en av de större arbetsmarknadspolitiska åtgärderna. I augusti 2011 fanns fler än 47 000 personer i nystartsjobb. I och med att antalet nystartsjobb ökar ser vi att det är angeläget att påtala ett antal problem med dessa.
Vi ser att nystartsjobben tränger undan ordinarie anställningar. Nystartsjobben riktar sig till en bredare målgrupp än tidigare former av subventionerade anställningar. Cirka sex av tio anställningar hade tillkommit ändå och i vart tredje fall skulle samma person ha anställts även utan subvention.
För att arbetsgivare ska få ta emot nystartsjobbare krävs att den som anställs får lön på samma nivå som gällande kollektivavtal. Det finns dock inget krav på kollektivavtalade försäkringar. I praktiken kan det betyda att en nystartsjobbare jobbar utan arbetsrelaterade försäkringar.
Placeringen av nystartsjobbare föregås inte av samråd mellan Arbetsförmedlingen och facket. Det innebär att en placering kan ske hos en arbetsgivare som precis avskedat andra anställda, eller hos en arbetsgivare med en bland fackliga företrädare känt dålig arbetsmiljö.
Av de nu cirka 47 000 nystartsjobben innehas ungefär 30 000 av män och cirka 17 000 av kvinnor.
För oss är det självklart att arbetsmarknadspolitiska åtgärder ska vara behovsprövade och individuella för att minimera dåliga undanträngningseffekter.
Vi anser att nystartsjobbare har rätt till samma försäkringsskydd som andra anställda. Vi menar också att en arbetsgivare som ska få en statligt finansierad subvention för att ta emot en arbetslös eller sjuk som arbetsmarknadspolitisk åtgärd rimligen bör bli föremål för någon typ av kontroll.
Dessutom tycker vi att en skev könsfördelning aldrig är acceptabel. I de fall samhället ska lägga pengar på arbetsmarknadspolitiska åtgärder bör de tillfalla både män och kvinnor.
Oscar Ernerot
ombudsman, LO
Madelene Syrén
utredare, LO