Fråga facket Fråga facket

Bristfälliga förslag om högre krav i offentlig upphandling

EU:s medlemsstater ska se till att utförare av offentliga kontrakt uppfyller arbetsrättsliga skyldigheter. Förslagen för hur det ska genomföras i Sverige är otillräckliga, skriver Torbjörn Johansson, LOs avtalssekreterare och Sofie Rehnström, LO-jurist.


Publicerad Uppdaterad
Kopiera länk för delning

Publicerad på Dagens Arena 10 september 2015

I Sverige omsätter upphandlingar i stat, landsting och kommuner runt 600 miljarder kronor varje år. Hur upphandlingarna ska gå till regleras av vår lag om offentlig upphandling, LOU, som i sin tur ska följa EU:s upphandlingsdirektiv.

Hittills har den svenska lagen tolkats som att möjligheterna att ställa sociala och arbetsrättsliga krav vid upphandling är begränsade.

Det har lett till att sådana krav väldigt sällan ställts vilket fått till följd att det lägsta anbudet vinner upphandlingen. För de LO-medlemmar som arbetar i berörda branscher har det lett till osäkra anställningar, försämrade villkor, farligare arbetsmiljö och ständig stress och press.

Förra året reviderades EU:s upphandlingsdirektiv och är nu bland annat tydligt med att medlemsstater ska se till att utförare av offentliga kontrakt ska uppfylla arbetsrättsliga skyldigheter, vilket i Sverige innebär lagar och villkor enligt kollektivavtal.

Hur vår LOU ska anpassas till det reviderade direktivet har nu utretts av professor Niklas Bruun, som förra veckan överlämnade sitt delbetänkande ”Upphandling och villkor enligt kollektivavtal” (SOU 2015:78) till Näringsdepartementet.

Av utredningens egna analyser framgår att det är fullt möjligt att uppfylla direktivets krav genom att stat, landsting och kommuner blir skyldiga att ställa arbetsrättsliga krav vid upphandlingar. Kraven kan ställas i nivå med tillämpligt centralt kollektivavtal, det vill säga ortens pris. Krav kan också ställas på att en leverantör ska se till att samtliga underentreprenörer uppfyller de arbetsrättsliga kraven.

Tyvärr har utredaren lagt ett förslag som inte ligger i linje med de egna analyserna.

I stället föreslås att skyldigheten att ställa krav på arbetsrättsliga villkor begränsas till de branscher där Upphandlingsmyndigheten gjort bedömningen att det finns risk för förekomst av oskäliga arbetsvillkor. Förslaget begränsas dessutom till villkor gällande minimilön, semester och arbetstid.

Upphandlingsmyndigheten ska utfärda föreskrifter om vilka branscher som ska omfattas av skyldigheten, liksom om lön, semester och arbetstid. Ansvaret för underentreprenörer görs inte heller obligatoriskt utan ska enligt förslaget vara frivilligt.

LO:s uppfattning är att utredningens förslag inte uppfyller EU-direktivets krav. Vi menar att ett lagförslag i stället måste innehålla följande:

Det måste finnas en skyldighet att ställa arbetsrättsliga krav i alla branscher. Den ska gälla alla villkor i de tillämpliga centrala kollektivavtalen. Nivån på villkoren ska vara den som tillämpas på orten där arbetet utförs, inte på miniminivå.

LO kan inte acceptera att Upphandlingsmyndigheten ska utfärda föreskrifter om miniminivåer för arbetsrättsliga krav. I stället bör man göra på samma sätt som gällande miljökrav, det vill säga tillhandahålla information som tagits fram i samråd med arbetsmarknadens parter.

Ansvaret för underentreprenörer måste göras obligatoriskt. Det är i de långa underentreprenadskedjorna som missförhållandena för arbetstagarna är värst.

Sveriges löntagare har byggt upp den offentliga sektorn, och vi är med och finansierar den. Då är väl det minsta man kan begära att en byggnadsarbetare som arbetar på ett offentligt kontrakt har en livförsäkring och en arbetsskadeförsäkring?

Torbjörn Johansson, LOs avtalssekreterare
Sofie Rehnström, LO-jurist