Publicerad i Svenska Dagbladet 4 december 2012
Det är hög tid för finansminister Anders Borg att lägga de politiska utspelen åt sidan och istället fokusera på att skapa en tryggare europeisk banksektor. Sverige har all anledning att söka den trygghet som en gemensam bankunion kan ge, skriver Ola Pettersson och Torbjörn Hållö, LO.
Imorgon, tisdag, möts de europeiska finansministrarna för att diskutera EU-kommissionens förslag om att inrätta en europeisk bankunion. Arbetet mot en gemensam europeisk bankunion går nu snabbt. Förslaget om att inrätta unionen lanserades i EU-sammanhang så sent som i våras. Redan under nästa år kommer de första stegen att tas på vägen mot bildandet av en fullskalig europeisk bankunion.
Anders Borg har sin vana trogen spelat upp en fars där han inför den svenska hemmapubliken uttryckt sig mycket dramatiskt om de europeiska förhandlingarna kring bankunionen. Enligt Borg ska Sverige lägga in sitt ”veto” mot en bankunion. I realiteten är det mer sannolikt att Sverige – återigen – kommer att underställa sig beslut som andra länder redan har fattat.
Vi menar att det är hög tid för den svenska regeringen att lägga de politiska utspelen åt sidan och istället fokusera på att skapa en tryggare europeisk banksektor.
Europas medborgare har allt att vinna på att bankunionen snabbt kommer på plats och blir effektiv. Vår kontinent har under ett halvt decennium fått betala ett mycket högt pris, med låg tillväxt och hög arbetslöshet, för att bankerna är svagt och dåligt reglerade. I flera europeiska länder har den offentliga skuldsättningen vuxit snabbt på grund av att skattebetalarna tvingats bära kostnaderna för underkapitaliserade banker.
Förslaget om en europeisk bankunion består av flera delar. Det som nu diskuteras är utformningen av detaljerna i en ny gemensam europeisk banktillsyn. Myndigheten ska ha full rätt att övervaka samtliga europeiska banker, besluta om huruvida banker ska få startas och kommer enligt förslaget att ha ”alla” utredningsbefogenheter som krävs. Förslaget är att den nya banktillsynen ska vara en del av den Europeiska Centralbanken (ECB). De i dag befintliga nationella övervakningsmyndigheterna kommer i allt väsentligt finnas kvar men blir den europeiska banktillsynens verktyg.
Efter att banktillsynen finns på plats ska ytterligare steg tas mot en fullfjädrad bankunion.
Ett gemensamt europeiskt system för insättningsgarantier ska utformas. Därtill planeras det för att inrätta ett system med krisfonder som kan användas för att hantera banker som behöver avvecklas.
Den svenska regeringen brukar hävda att det svenska banksystemet är välskött. Det är korrekt att svenska bankerna idag är välkapitaliserade. Men det finns stora orosmoln. Sverige har en av Europas största banksektorer mätt som andel av BNP, en av Europas högsta nivåer av vad gäller privat skuldsättning, en stor bankexponering mot omvärlden och dessutom saknas det i Sverige grundläggande regler för att avveckla banker i kris.
Sverige har all anledning att söka den trygghet som en gemensam bankunion kan ge. Vi menar att bankunionen bör välkomnas av Sverige, inte motarbetas.
Sverige bör aktivt engagera sig i att förbättra utformningen av bankunionen. Några viktiga frågor är:
• Vårt inflytande i bankunionen måste garanteras.
Sverige som icke-euroland saknar inflytande inom ECB. En modell måste därför komma tillstånd som ger Sverige samma inflytande över den europeiska finansinspektionen banktillsynen som andra europeiska eurozonländerna.
• Bankerna ska betala för sitt eget samhällsskydd.
Bankerna måste betala för sitt eget samhällsskydd. I dag fungerar det på följande sätt: om banker tar hög risk och vinner så tillfaller vinsten banken, men om det går riktigt dåligt då är det skattebetalarna som betalar. För att minska bankernas risktagande så måste kostnaden för risk internaliseras i bankernas verksamhet. En central del bör vara att införa en hög avgift som alla banker betalar utifrån vilken risknivå deras verksamhet har. Avgifterna bör samlas i en krisfond. En sådan modell skulle både minska risktagande och skapa förutsättningar för att skona skattebetalarna från framtida kostnader vid bankkriser.
• Europeiska banker bör delas upp.
För att banker ska bli mindre skadliga för samhället och dessutom vara enklare att avveckla vid en kris så behöver bankerna krympas. I höstas föreslog en expertgrupp under ledning av den finländska centralbankschefen Erkki Liikanen att bankers tradingverksamhet, det vill säga handel i spekulation med värdepapper som bankerna gör för egen räkning, ska separeras från bankerna. Liikanens förslag bör utgöra ett första steg som sedan följas av nya steg för att krympa de europeiska bankernas storlek och minska deras risktagande.
Rätt utformad kan en bankunion vara en avgörande del i lösningen på den europeiska ekonomiska krisen och för att minska risken med framtida kriser. Det är hög tid för Sverige att driva på för hårdare regler och bättre övervakning av de europeiska bankerna.
OLA PETTERSSON
chefsekonom LO
TORBJÖRN HÅLLÖ
LO-ekonom