Publicerad i Expressen 24 februari 2016
Den senaste tiden har allt fler näringslivstoppar högljutt krävt en större lönespridning. Samtidigt ökar inkomstskillnaderna mellan den elit som finns på höga maktpositioner och vanliga löntagare. Klyftan är den största i modern tid. Näringslivstopparnas höga inkomster är dock inte motiverade utifrån ett konkurrensperspektiv. Bilden av en global arbetsmarknad för näringslivstoppar kan starkt ifrågasättas. Det visar LO:s nya granskning, Makteliten – klyftorna större än någonsin, som presenteras i dag.
I dag går det knappt 54 industriarbetarlöner på en genomsnittlig näringslivstopps inkomst. Det betyder att en toppchef inom näringslivet har en inkomst på mer än 1,5 miljoner kronor i månaden, att jämföra med en industriarbetare som tjänar 28 300 kronor i månaden. Det är den största skillnaden i modern tid. LO har också undersökt skillnaderna mellan en toppchef inom näringslivet och en låginkomsttagare. Det visar sig att den förstnämnde i snitt har en inkomst som är 77 gånger större än en vuxen utan gymnasieutbildning som arbetar i hotell- och restaurangbranschen med den lägsta avtalade lönen på knappt 20 000 kronor i månaden.
För 16:e året i rad redovisar LO inkomstskillnaderna mellan vanliga löntagare och Sveriges maktelit genom att jämföra maktelitens genomsnittliga inkomster med en genomsnittlig industriarbetares lön. Med rapporten vill LO synliggöra de ekonomiska villkoren för dem med stor makt. Undersökningen speglar maktelitens inkomstutveckling mellan 1950-2014 och omfattar närmare 200 maktpositioner. Vi undersöker anställda på maktpositioner inom bland annat näringsliv, politik och ekonomi och därför ingår inte bara kapitalstarka ägare. Undersökningen följer inkomstutvecklingen för utvalda maktpositioner och inte enskilda personer.
Det vi ser är en utveckling som går åt fel håll. Sverige har länge varit ett av världens mest jämlika länder, det är inte bara i LO:s undersökning som den växande ojämlikheten märks. OECD har visat att inkomstskillnaderna mellan de med högst inkomst och de med lägst ökar mer i Sverige än i jämförbara länder. I ljuset av allt större inkomstskillnader ställs frågan om representation och demokrati på sin spets. Sverige riskerar att bli ett land med en maktelit som har allt sämre förståelse för de ekonomiska villkoren och den verklighet som många av LO:s medlemmar möter i sin vardag. Detta riskerar i sin tur att påverka hur makteliten uppfattar och beskriver samhällsutvecklingen, vilket kan forma politikens innehåll.
Den växande inkomstklyftan mellan vanliga löntagare och makteliten beror på att näringslivstopparnas inkomster ökar snabbt. I årets undersökning har vi därför också granskat den globala arbetsmarknaden för högt uppsatta chefer. De höga vd-lönerna brukar vanligtvis motiveras av att ersättningen behöver vara konkurrenskraftig i ett internationellt perspektiv för att kunna attrahera kompetenta ledare. Detta under föreställningen att företagsledare agerar på en gränsöverskridande arbetsmarknad. Vår undersökning visar tvärtom att personer på ledande poster som har ett annat medborgarskap än det som är företagets hemvist är mycket ovanliga. Vd-posterna tillsätts i stället främst genom inhemska internrekryteringar.
Vår genomgång tyder på att det är få svenska företagsledare som verkar på en global arbetsmarknad. Trots det är det sällan man hör näringslivet ifrågasätta det orimliga i näringslivstopparnas höga löner. Däremot hör vi nu allt fler röster som kräver sänkta ingångslöner, vilket riskerar att pressa ned lönerna för alla vanliga löntagare. Det innebär ännu större inkomstklyftor som leder till ett samhälle där även människor med jobb tvingas in i bidragsberoende för att kunna försörja sig. Vår utgångspunkt är en annan, vi är övertygade om att ökade inkomstklyftor är skadligt för vårt land. Sverige ska i stället vara ett land som håller ihop. Ett land där alla ska kunna leva på sin lön.
Karl-Petter Thorwaldsson, LO-ordförande
Jeanette Bergström, LO-ekonom