Publicerad på SvD.se 18 april 2013
Under de senaste åren har EU-kommissionen förespråkat en hårdhänt åtstramningspolitik för att minska den offentliga skuldbördan i Europas krisländer. Nu visar det sig forskningsstödet för den nuvarande politiken bygger på räknefel i Excel, skriver Torbjörn Hållö, LO-ekonom.
Carmen Reinhart och Kenneth Rogoff är två mycket inflytelserika amerikanska ekonomer. År 2010 presenterade de en rapport som påstods visa att länder med en offentlig skuld som överstiger 90 procent av BNP historiskt har haft låg eller till och med negativ tillväxt. Resultatet togs till intäkt för slutsatsen att länder med höga skulder inte bör bedriva stimulanspolitik, eftersom skulderna håller tillbaka den ekonomiska tillväxten, istället bör länderna fokusera på att snabbt sänka sin offentliga skuldsättning.
Reinhart och Rogoffs forskningsresultat har haft enormt genomslag. Det har blivit en etablerad sanning bland många ekonomer och politiker att om ett land når en skuld på över 90 procent så har det en mycket negativ effekt på ekonomisk tillväxt.
EU:s ekonomikommissionär Rehn hävdade så sent som i februari, i ett brev till Europas finansministrar där han försvarade den nuvarande åtstramningspolitiken, att seriös akademisk forskning visar att en skuldsättning på över 90 procent leder till låg tillväxt. Rehn hävdade till och med att det var på grund av denna 90-procentsregel som den inslagna politiken med nedskärningar måste fortsätta (”That is why…”).
Men nu visar det sig att Reinhart och Rogoffs resultat baseras på märkliga metoder och räknefel i Excel. En ny rapport (15/4 2013) från forskare vid University of Massachusetts visar att Reinhart och Rogoff dels exkluderat data som pekar i en annan riktning, dels vägt om data så att det passar deras syfte, samt därtill räknat fel genom att programmera fel i Excel.
När forskarna vid University of Massachusetts korrigerar de märkliga metoderna och räknefelen så visar det sig att länder med en skuld på över 90 procent av BNP har haft en genomsnittlig tillväxt om 2,2 procent och inte -0,1 procent som Reinhart och Rogoff hävdat. Forskarna vid University of Massachusetts konkluderar därtill att det inte finns någon brytpunkt där skuldnivån blir så hög att tillväxten börjar sjunka.
Reinhart och Rogoff har nu vidgått att de har programmerat fel i Excel, men hävdar att tendensen i deras tidigare resultat fortfarande står sig. Detta har jag mycket svårt att ta på allvar.
Det är hög tid för Europa att lämna den misslyckade ekonomiska politiken. Ekonomisk konsolidering är fortsatt helt nödvändig för många länder i Europa. Om det råder ingen tvekan. Men Europa måste byta fokus från kortsiktiga besparingar till långsiktiga strukturella reformer. Låt mig kort peka på två centrala reformområden.
• Bankreformer:
En central förklaring till krisens djup är bristen på europeisk reglering av banker. Det är hög tid att omreglera hela banksektorn. En fullständig bankunion bör komma på plats så fort som möjligt. Den bör innehålla gemensamma verktyg för att reglera, övervaka och avveckla europeiska banker. Banker som tar hög risk, och därmed riskerar åsamka stora skador på den reala ekonomin, bör betala höga offentliga straffavgifter. Banker bör förbjudas att ägna sig åt handel i värdepapper för egen räkning.
• Strukturreformer:
Europas globala konkurrenskraft behöver förstärkas med breda strukturreformer. Pensionssystem måste reformeras. Kvinnors möjlighet till förvärvsarbete behöver förstärkas. Satsningar på utbildning och omskolning krävs för att bygga broar från de gamla till de nya jobben. Skattesystem måste ses över och reformeras. Investeringar som bygger produktivitet måste sättas i fokus.
Ett av de tyngsta akademiska stöden för den kortsiktiga åtstramningspolitiken har nu visat sig vara ett resultat av märkliga urval av data och räknefel i Excel. Därmed försvann ett av EU-kommissionens sista halmstrån för den nuvarande ekonomisk-politiska inriktningen. Det är hög tid för Europa att fokusera på långsiktiga reformer.
TORBJÖRN HÅLLÖ, LO-ekonom