Publicerad på Dagens Arena 4 mars 2015
EU:s sociala dialog ska återlanseras med en kickstart. Det för att tillföra ny energi till arbetsmarknadens parter och för att EU:s medlemsstater på nytt ska agera tillsammans för ett bättre och sammanhållet Europa. Den 5 mars anordnas EU-kommissionen ett högnivåmöte i just detta syfte.
En viktig förutsättning för att samtalen ska fungera är att EU-kommissionen åter börjar lyssna till och respektera parternas självständiga ställning och ingångna avtal.
I dag är nära 25 miljoner människor arbetslösa i Europa. Den ekonomiska krisen må vara över för banker och investerare – men krisen är inte över för många av Europas medborgare och löntagare. 2008 års finansiella nedgång har utvecklats till en social och ekonomisk kris. Det har varit år av ekonomiska reformer som endast har ökat arbetslösheten och som har bidragit till att ekonomier har strypts och krympts. Därför krävs nu ny ekonomisk politik för Europa.
I höstas presenterade EU-kommissionens ordförande Jean Claude Juncker sitt arbetsprogram ”Ny Start ”där satsningar på sysselsättning, tillväxt och investeringar lanserades.
För att uppnå dessa politiska mål avsätts 315 miljarder euro för att användas strategiskt under de kommande tre åren. Men Juncker påpekade att detta inte räcker; det krävs också att parterna på arbetsmarknaden tar sitt ansvar och bidrar till minskad arbetslöshet och ökad ekonomisk tillväxt.
Förväntningarna på Juncker är stora att han under mötet i Bryssel ska förklara hur det ska gå till. För facket vore det en stor besvikelse om inte kommissionen åter ger Europas löntagare större makt genom ökad trygghet och självbestämmande.
När parterna nu möts i Bryssel markeras jubileet av att det var trettio år sedan Jacques Delors lanserade den sociala dialogen. Under dessa år har representanter för arbetare och arbetsgivare förhandlat fram gemensamma avtal och ramverk för en bättre fungerande arbetsmarknad som har kompletterat direktiv och lagstiftning. Under åren har viktiga avtal tecknats och överenskommelser slutits.
Trots det befinner sig den sociala dialogen under stort tryck. Relationerna mellan arbetsgivare och arbetstagare är på många håll mer utmanande än någonsin och röster höjs om att sociala dialogen spelat ut sin roll.
För att EU ska lyckas att genomföra reformer för sysselsättning och konkurrenskraft hävdar EU-kommissionen att en välfungerande social dialog mellan parterna är viktig. Men tyvärr är dagens förutsättningar för detta sämre än på mycket länge.
De senaste årens besinningslösa åtstramningspolitik har skadat relationerna mellan parterna på europeisk och nationell nivå. Åtgärdspaketen har skurit rakt in i nationella avtal och överenskommelser, som i Grekland, Spanien och Portugal. I vissa fall har dialogen mellan parterna slutat fungera eller upphört helt.
Parterna är överens om att konkurrenskraften i Europa måste stärkas, men vägen dit ser mycket olika ut. Arbetsgivarens entoniga lösning på Europas utmaningar går under parollen ”partnerships for reforms”; envisa krav på strukturella reformer som nästan alltid innebär försämringar för löntagarna.
Konkurrenskraften förväntas ökas främst genom att avreglera arbetsmarknaderna med lägre trösklar, lägre löner och minskat arbetsgivaransvar. Mot det ställer facken krav om investeringar i utbildning, innovationer, bättre social skydd och en mer rättvis inkomstfördelning.
I länder med en välutvecklad social dialog präglas arbetsmarknaderna av regleringar, relativt höga löner och starka fackföreningar. Det är likväl i dessa länder som konkurrenskraften i Europa är som bäst. Därför framstår nu arbetsgivarnas krav om reformer för minskade reglering och svagare löneutveckling som ännu mer felaktig.
Reformer är något som ska bygga, utveckla och stärka. Tyvärr är reformer i dagens arbetsgivarperspektiv endas ett sätt att försvaga, dra tillbaka och minska arbetstagare rättigheter.
Den sociala dialogen står nu inför ett historiskt vägval – mot en ny sammanhållen eller än mer splittrad europeisk arbetsmarknad.
Oscar Ernerot, ombudsman LO:s Internationella enhet