Publicerad i Norrköpings tidningar den 16 mars 2011
Efter den ekonomiska krisen har spänningarna inom eurozonen blivit allt större. För att hantera krisen har EU-kommissionen presenterat ett lagstiftningspaket för att stärka den ekonomiska styrningen. Vår
bedömning är att om kommissionens förslag antas utan förändringar kan konsekvenserna för den svenska kollektivavtalsmodellen komma att bli långtgående samtidigt som makten över lönebildningen flyttas till EU.
EU saknar idag behörighet att direkt eller indirekt reglera löneförhållanden i Sverige. Så måste det också förbli. Regeringen måste därför ta avstånd från dessa delar av kommissionens förslag. Den svenska
kollektivavtalsmodellen bygger på att arbetsmarknadens parter har huvudansvaret för regleringen av löne- och anställningsvillkor. Välavvägda avtal bidrar till en fungerande ekonomi, internationell
konkurrenskraft, höjda reallöner och rättvis fördelning av lönerna. Parternas höga representativitet i Sverige säkerställer en ansvarsfull lönebildning.
Kommissionens förslag består av sex separata lagstiftningsförslag och kan delas in i tre områden. Det ekonomiska ramverket, bevakning av makroekonomiska obalanser samt ett nytt ramverk för budgetsamordning. EU
vill med de nya reglerna bättre kontrollera den ekonomiska politiken i EU-länderna. Förslagen utgör ett reellt hot mot medlemsstaternas olika arbetsmarknadssystem. Konsekvensen av förslaget är att EU kommer
att kunna blanda sig i den nationella lönebildningen. Som förslaget nu ligger ges kommissionen möjlighet att uppdra åt medlemsstaterna att korrigera lönenivåerna
I likhet med den övriga europeiska fackföreningsrörelsen är vi djupt oroade över de långsiktiga konsekvenserna av kommissionens förslag. Den svenska modellen med fria och ansvarstagande parter går förlorad.
Svenska politiker som vill fullgöra sina förpliktelser mot EU-systemet kommer att behöva skaffa sig instrument för att kontrollera lönebildningen. Detta kan ske på flera olika sätt, exempelvis genom att
Medlingsinstitutet eller annan offentlig myndighet ges makt att träffa bindande skiljedomar i intressetvister. Staten skulle därmed vinna kontroll över löneutvecklingen.
Det är förståeligt att regeringen och kommissionen har ambitioner att stabilisera det ekonomiska läget i Europa. Men det får aldrig ske på ett sätt som gör att den svenska avtalsmodellen tar skada. Dessa delar
i förslaget måste därför stoppas. Med gemensamma ansträngningar måste vi försvara vår modell för en väl fungerande och självständig lönebildning.
Wanja Lundby-Wedin, LOs ordförande