Publicerad i Arbetarbladet den 24 november 2010
Det är nu två månader sedan Socialdemokraterna förlorade valet. Valanalyserna och debatterna pågår för fullt, både inom socialdemokratin och inom fackföreningsrörelsen. Det är bra och viktigt. Men det är också
viktigt att vi inom fackföreningsrörelsen nu förmår att se framåt, utvecklar vår rörelse och går vidare. Som ett led i det arbetet besöker jag under onsdagen arbetsplatser i Gävle för att träffa medlemmar och
förtroendevalda. Vi har mycket att diskutera och många viktiga utmaningar framför oss. Låt mig nämna tre av de viktigaste:
För det första måste vi fortsätta kampen för en arbetsmarknadspolitik inriktad på full sysselsättning och en a-kassa för trygghet i förändringen. Regeringen har förskjutit arbetsmarknadspolitiken från
kompetenshöjande insatser till jobbsökaraktiviteter, trots att det inte funnits tillräckligt många jobb att söka. Samtidigt har man kraftigt rustat ner arbetsmarknadsutbildningarna, trots att stora grupper
arbetslösa är i behov av utbildning och arbetspraktik. LO menar också att det är viktigt att vi även i fortsättningen har en frivillig, fackligt anknuten, a-kassa där alla har råd att vara med. Regeringens
försämringar av a-kassan har dock lett till att stora grupper nu står helt utan försäkring vid arbetslöshet.
För det andra måste vi fortsätta vårt arbete för en trygg, rättvis och rättssäker sjukförsäkring. Att fler människor med ohälsoproblem ska kunna delta i arbetslivet måste vara ett ansvar för hela samhället och
inte bara för den enskilde som drabbats av ohälsa. Regeringens politik, att ta ifrån sjuka människor deras ersättning och tvinga dem till arbetslöshet har givetvis inte löst problemet. Istället har det lett
till ökad utslagning. Sjukförsäkringsreformen måste snarast förändras. Ett första steg i rätt riktning är det förslag som Socialdemokraterna, Vänsterpartiet och Miljöpartiet nyligen presenterade om individuell
bedömning av arbetsförmågan istället för stelbenta tidsgränser.
För det tredje måste vi åter lyfta in frågorna om arbetslivets förnyelse i centrum av den politiska debatten. Ett sådant exempel är arbetsmiljöfrågorna. En bra arbetsmiljö är en förutsättning för att undvika
sjukskrivningar. I valrörelsen var det märkligt tyst om arbetsmiljöfrågorna, trots att det under det år anmäls 9 000 arbetssjukdomar och 24 500 arbetsolyckor, enligt Arbetsmiljöverkets statistik för 2009.
Under samma år dog 40 människor i sitt arbete. Det är i genomsnitt tre personer varje månad.
Jag tror att det var många som kanske inte kände igen sig i den politiska debatt som fördes i valrörelsen, som inte tyckte att den handlade om deras verklighet. Frågor som fastighetsskatten eller avdrag för
hemstädning, som på sin höjd berör några få procent av Sveriges befolkning, fick till exempel större utrymme än den arbetsmiljö där hundratusentals anställda vistas varje dag. Som facklig företrädare är min
absolut viktigaste uppgift att se till att den verklighet där LO-förbundens medlemmar lever, och de erfarenheter de har, finns med när besluten fattas. Hur vi kan bli bättre på det, och på så sätt gå vidare i
arbetet för en annan politik i Sverige, är en av de frågor jag vill ta upp med våra medlemmar och förtroendevalda i Gävle.
Ulla Lindqvist
Vice ordförande
LO