Publicerad på expressen.se 9 december 2015
Jan Edling är helt rätt ute när han i en debattartikel på Expressen Debatt den 6 december pekar på ett allvarligt problem, nämligen den låga organisationsgraden bland dem han kallar prekariatet.
LO ser med stor oro på den klyfta som har uppstått på arbetsmarknaden mellan dem som har ett fast jobb och dem som inte har jobb eller lever under osäkra förhållanden. Men utvecklingen gäller inte bara arbetaryrken, utan omfattar även tjänstemän och akademiker.
Att rekrytera unga personer med osäkra anställningsförhållanden är en stor utmaning för alla fackliga organisationer, men det är en central facklig uppgift eftersom vi vill organisera alla som arbetar i de yrken som LO-förbunden organiserar.
På sikt är den sjunkande fackliga organisationsgraden ett hot mot den svenska modellen och Edling för fram ett viktigt krav på att regering och riksdag snarast borde bidra till lägre kostnader för medlemskap i fack och a-kassa. Vi ställer helhjärtat upp på detta. Facken behöver förnya sina arbetsformer och bli attraktivare för dem som inte är medlemmar hos oss.
Men Edling har fel när han antyder att det skulle vara SD som organiserar samhällets utsatta grupper. Utgångspunkten för Edlings artikel är SCB:s senaste partisympatiundersökning, där han noterar att andelen SD-sympatisörer bland LO:s medlemsgrupper ökat. Baserat på detta drar han sedan slutsatser om de grupper han menar att LO inte organiserar.
Låt oss titta närmare på undersökningen som Edling bygger sitt resonemang kring. För det första kan vi konstatera att SD ökar i samtliga samhällsklasser. Faktum är att stödet för SD är lika stort bland företagare som bland arbetare, och dessutom fördubblats bland TCO:s medlemsgrupper. SD-stödet är dessutom större bland villaägare än bland personer som bor i hyresrätt.
Än mer intressant är att stödet för SD är högre bland sysselsatta än bland arbetslösa och bland de som har högre inkomster än genomsnittet. Edlings koppling mellan utsatta grupper och det växande stödet för SD håller inte.
Däremot har han rätt i att det ökade stödet för SD bland LO-medlemmarna är djupt bekymmersamt. Förutom det uppenbara att SD är ett inhumant parti som gör skillnad på människor, är det också ett arbetarfientligt parti med udden riktad mot välfärden och mot de mest utsatta människorna i vårt samhälle. Därför har LO valt att inleda ett kraftfullt och långsiktigt arbete för att motarbeta inte bara SD som parti, utan också de vidriga idéer som partiets politik bygger på och de parallella organisationer som verkar i dess skugga.
Vi menar att fler borde ansluta sig till denna kamp och uppmanar såväl näringslivet som hela det civila samhället att ta sitt ansvar för att minska SD:s framfart i det svenska samhället. LO gör redan mycket, men vi ska göra ännu mer.
Tobias Lundin Gerdås
Opinionsbildningansvarig LO