Publicerad i Svenska Dagbladet 19 oktober 2012
Det råder massarbetslöshet i Sverige. Omkring 400 000 människor har idag inget jobb att gå till. Arbetslösheten uppgår till omkring 8 procent. Just nu syns heller ingen ljusning på arbetsmarknaden, istället kommer signaler på en fortsatt försvagning. Arbetsförmedlingen presenterade nyligen siffror som visar att antalet varsel ökar. Under september fick 7 300 personer besked om att uppsägning är att vänta.
Hårdast drabbas anställda inom tillverkningsindustrin, men också inom byggnadsverksamheter och handel syns höga varseltal. Det förstärker allvaret i situationen. Det betyder att de uppsägningar som berör ett mindre antal personer i dessa branscher med många mindre arbetsplatser, så kallade tysta varsel som inte syns i statistiken, ersatts av stora.
Regeringen måste nu visa handlingskraft. Arbetslösheten ska bekämpas med ekonomisk politik, och i det ingår en väl utbyggd kompetenshöjande arbetsmarknadspolitik. Det saknas idag. Trots det allvarliga läget saknas reella satsningar i regeringens budget för 2013.
1. Återupprätta en Arbetsförmedling värd namnet. Regeringen har genom sin arbetsmarknadspolitik slagit undan fötterna på Arbetsförmedlingen. Styrningen av myndighetens arbete innebär att tidiga insatser för att undvika långvarig arbetslöshet förhindras. Mer kompetenshöjande insatser behövs – stöd till individer grundade på en individuell bedömning av behov. Förmedlingen behöver också utökade resurser för att arbeta än mer intensivt med arbetsgivarkontakter.
2. Bygg ut arbetsmarknadsutbildningen kraftigt. Antalet platser i arbetsmarknadsutbildning behöver utökas kraftigt inom de närmaste åren. Detta för att ge arbetslösa bättre förutsättningar att möta den konjunkturuppgång som så småningom kommer. Det är väl motiverat att dubbla arbetsmarknadsutbildningen jämfört med idag. Målsättningen bör vara omkring 40 000 platser i yrkesinriktad utbildning nästa år.
Det är också dags att överväga en utbyggnad av arbetsmarknadsutbildning i Arbetsförmedlingens regi. Detta för att snabbare kunna möta upp de kompetensbehov som syns på arbetsmarknaden. Upphandling tar tid. Det är inte ovanligt att det tar mer än ett år att upphandla arbetsmarknadsutbildning. Arbetet med att värdera anbud och hantera överprövningar stjäl värdefull tid. Genom en egen infrastruktur för arbetsmarknadsutbildning kan Arbetsförmedlingen mer effektivt anpassa utbildningar efter behov.
3. Säkerställ grundläggande utbildning för arbetslösa. Det är en tydlig trend att antalet arbetslösa utan gymnasieutbildning ökar. Samtidigt vet vi att en fullföljd gymnasieutbildning idag utgör en grundförutsättning för att varaktigt etablera sig på arbetsmarknaden.
LO efterfrågar en kraftfull satsning för att garantera arbetslösa utan gymnasieutbildning möjlighet att skaffa sig det utan att behöva lånefinansiera sin utbildning. Vikten av att ge människor gymnasiekompetens får inte underskattas, många gånger är det också en förutsättning för att kunna gå vidare med yrkesinriktad utbildning.
4. Skapa ökade möjligheter till arbetsplatsförlagt lärande. Praktik är ett värdefullt inslag i arbetsmarknadspolitiken, för unga likväl som för andra med begränsad arbetslivserfarenhet. Även om praktik inte leder till arbete på arbetsplatsen ifråga kan en bra praktikplats ge både referenser och färdigheter som är värdefulla på arbetsmarknaden. För att stärka Arbetsförmedlingens förutsättningar att få fram praktikplatser av god kvalitet bör en handledarpeng utgå till den arbetsgivare som tar emot deltagare i arbetspraktik med en särskild handledare utsedd på arbetsplatsen. Kvaliteten i praktiken ska garanteras genom en överenskommelse mellan arbetsgivaren och Arbetsförmedlingen som följs upp i halvtid.
5. Utöka antalet subventionerade anställningar. Antalet arbetslösa som varit inskrivna på Arbetsförmedlingen i två år eller mer har ökat kraftigt. Antalet arbetslösa med funktionsnedsättning ökar. Det talar för att öka användningen av subventionerade anställningar för att stärka människors konkurrenskraft på arbetsmarknaden. Det behövs mer än den förstärkning av det särskilda anställningsstödet som regeringen infört. Nyckeln ligger i att kraftfullt höja taket för lönesubventionerna för att på så sätt öppna upp en större del av arbetsmarknaden för de grupper som är aktuella.
Slutligen måste regeringen inse behovet av en förstärkt arbetslöshetsförsäkring. En bra arbetslöshetsförsäkring och en effektivt utformad arbetsmarknadspolitik ger grund för en god omställningspolitik. Det är dags att regeringen inser det.
Karl-Petter Thorwaldsson, LOs ordförande