Publicerad i Dagens industri 11 november 2015
Förra veckan sökte 10.201 personer asyl i Sverige. Vi befinner oss i en exceptionell situation som måste få effekter på hur den ekonomiska politiken utformas. I dag presenterar LO-ekonomerna höstens Ekonomiska utsikter och redovisar där också vår principiella syn på hur de ekonomiska effekterna av flyktingkrisen bör behandlas.
Utmaningarna kommer bli större och mer långvariga ju längre tid som Sverige har en flyktingmottagning på dagens nivå. Det är självklart inte möjligt att under en längre tid fortsätta ha en mottagning som uppgår till 10.000 personer i veckan.
Svensk ekonomi får på kort sikt en stimulans av krisen eftersom kostnaderna i huvudsak finansieras med avräkning mot biståndet samt försämrat finansiellt sparande.
Flyktingmottagandet kommer, enligt Migrationsverkets prognos, vara ovanligt högt under flera år framöver. Men ur ett statsfinansiellt perspektiv är dramatiken mindre.
Sverige har låg bruttoskuld och relativt små offentliga underskott.
Det är viktigt att slå fast att tillfälliga kostnader, det vill säga kostnader som uppstår på grund av en kraftig skillnad mellan dagens mottagningsnivå och en mer ”normal” nivå, inte ska finansieras med permanenta skattehöjningar eller permanenta nedskärningar.
Flyktingkrisen kommer sannolikt att innebära större offentliga utgifter även sett över en längre tidsperiod. Hur stora kostnaderna blir beror på hur snabbt de som får uppehållstillstånd kommer i arbete.
Fördelningen av flyktingmottagandet är mycket ojämnt mellan kommunerna. I flera av de kommuner som traditionellt är hemvist för näringslivseliten är flyktingmottagningen närmast obefintlig. I det läge vi befinner oss i måste alla vara med och bidra.
LO-ekonomernas uppfattning är att flyktingkostnaderna är ett resultat av ett nationellt åtagande och därför bör finansieras fullt ut av staten. Regeringen bör göra tydligt att det är denna finansieringsprincip som gäller.
Under de senaste veckorna har flyktingskrisens effekter på utgiftstaket diskuterats. Taket är en sekundär fråga. Det finns goda möjligheter att tekniskt hantera utgifterna så att de inte slår i taket. Skulle en sådan risk ändå föreligga så måste de partier som står bakom migrationsöverenskommelsen gemensamt hantera frågan.
Flyktingkrisen försvårar möjligheterna att påtagligt sänka arbetslösheten. Men regeringens mål om EU:s lägsta arbetslöshet 2020 behöver inte hotas eftersom det är ett relativt mått och flera av de länder som har låg arbetslöshet, såsom Tyskland och Österrike, också tar ett humanitärt ansvar.
I dag använder representanter för arbetsgivarna flyktingkrisen som en ny ursäkt för att driva igenom gamla krav på lägre löner. Men erfarenheten visar att det krävs mycket kraftigt sänkta lönekostnader, ned till nivåer som man inte kan leva på, för att det ska ha en effekt.
Eller som KI skriver i höstens Lönebildningsrapport: ”För att få en påtaglig effekt på arbetslösheten bland de grupper som befinner sig allra längst från arbetsmarknaden skulle lägstalönerna behöva vara på en nivå som inte vore socialt acceptabel om de inte kombineras med andra bidrag och/eller lägre skatt.”
LO-ekonomerna anser att vägen till jobb bör handla om en kombination av intensifierad förmedlingsverksamhet, utbildningsinsatser, inte minst riktad mot branscher där arbetslösheten är låg så som byggsektorn, samt kraftigt subventionerade anställningar i både privat och offentlig regi i form av till exempel beredskapsjobb. Men vi är också öppna för att pröva andra vägar framåt.
Flyktingkrisen utgör en historiskt stor utmaning för Sverige. Nu krävs politisk samling och ansvarstagande.
Ola Pettersson, chefsekonom, LO
Lars Ernsäter, LO-ekonom
Torbjörn Hållö, LO-ekonom