Publicerad i Norrländska socialdemokraten den 28 augusti 2010
Barnfattigdom finns också i ett välfärdssamhälle som Sverige. Andelen barn som växer upp i familjer som lever under fattigdomsstrecket är troligen den högsta någonsin i modern tid. Omkring 200.000 barn
beräknas befinna sig i den situationen. Nästan var femte barn i åldern 0-5 år lever i ett hushåll med låg inkomst.
Att leva fattigt innebär att pengarna inte räcker till bra mat och annat som behövs för att få en bra barndom. Brist på pengar gör också att klyftan när det gäller självförtroende växer, när barnen ser att de
inte har samma möjligheter som sina kamrater. Bakom siffrorna finns barn som skäms och som känner att det är dem som det är fel på. Sömnlösa barn som oroar sig för föräldrarnas ekonomi. Barn som låtsas bli
sjuka när det är friluftsdag, eftersom det inte finns pengar hemma till matsäck och glass. Barn som inte kan hänga med i skolan, eftersom deras föräldrar inte har råd att köpa glasögon till dem.
Barn som inte alls längtar efter sommarlovet, eftersom de vet att deras kompisar åker till läger, sommarställen eller på utlandssemestrar, medan de själva kanske inte ens kan åka och bada.
Att samhällsutvecklingen går åt fel håll när det gäller barnens uppväxtvillkor är tydligt. Andelen barn som lever i familjer med låg inkomst har ökat i alla grupper, men allra mest har andelen ökat bland barn
till ensamstående.
Ökningen har skett under en längre period, men problemet har tilltagit under senare år. Värst drabbade är barn med ensamstående förälder. 2008 levde drygt vart tredje barn i den gruppen i fattigdom. Bland
ensamstående med barn har andelen med låg inkomst tredubblats sedan slutet av 1990-talet.
I 84 procent av kommunerna har utbetalningarna av socialbidrag ökat under det senaste året och beräknas fortsätta att öka också nästa år. Det är framför allt yngre människor som får socialbidrag och
ensamstående är den vanligaste gruppen. 22 procent av alla ensamstående kvinnor med barn fick socialbidrag under 2009.
Den moderatledda regeringens politik förstärker klyftorna i samhälle. Arbetslösheten har nästan fördubblats från fem till runt nio procent på några få år, men regeringen är passiv.
Arbetslöshetsförsäkringen har blivit både dyrare och sämre under den borgerliga regeringen. Ersättningen har blivit lägre. Den orättvisa a-kasseavgiften har gjort att flera hundra tusen personer lämnat
a-kassan. Tillsammans med tuffare villkor för att få ersättning har det lett till att många som drabbas av arbetslöshet lever under mycket knappa ekonomiska förhållanden. Detsamma gäller för dem som drabbats
av sjukdom och utförsäkring ur sjukförsäkringen.
Det är extra tungt för barnen att leva mitt i orättvisan, särskilt som de inte kan förstå varför just de drabbas. Det är inte barnen det är fel på. Det är den borgerliga regeringens politik.
Barnfattigdomen är en skam för ett modernt välfärdssamhälle. Det behövs åtgärder för att värna barnens situation. Det handlar om högre ersättning och större trygghet vid arbetslöshet och sjukdom. Det handlar
om att stärka rätten till heltidsarbete och att öka tillgången till barnomsorg på obekväm arbetstid. Men också om att våga prioritera stöd till ensamstående föräldrar, som underhållsstödet och bostadsbidraget,
framför skattesänkningar till dem med goda inkomster.
Genom att förbättra ekonomin för föräldrarna kan vi minska barnens utsatthet och öka deras självförtroende och framtidstro och ta viktiga steg mot ett jämlikt samhälle.
Ulla Lindqvist, LO:s vice ordförande; Fredrik Lundh Sammeli, ordförande unga Örnar;