Publicerad i Dagens Industri 30 april 2015
I morgon är det den 1 maj, arbetarrörelsens stora dag. Efter en period med vikande medlemstal har vi börjat se en vändning. Över 120.000 personer valde förra året att gå med i ett LO-förbund. Och färre medlemmar än på 20 år valde att gå ur. Någonting har hänt. Fler går med och fler stannar kvar.
Det är positivt, för det behövs en stark facklig rörelse för att klara av framtidens stora utmaningar på arbetsmarknaden och i samhället i stort.
Under de senaste åren har vi haft nolltillväxt om man ser till BNP per capita och arbetslösheten har bitit sig fast på oacceptabelt höga nivåer. Därtill ser vi med oro på hur sociala spänningar riskerar att dra isär Sverige i en tid när vi behöver hålla ihop och samverka.
En av de stora styrkorna med den svenska modellen är att fack och arbetsgivare tar ett stort ansvar för tillväxt, sysselsättning och samhällsutveckling. Det har gynnat Sverige på många sätt när parterna hittar vägar framåt som är anpassade efter verkligheten i stället för att politiker ska detaljstyra.
Även om vi i många frågor har olika uppfattningar har vi trots allt ofta samma mål. Vi kommer att fortsätta bråka om löneutrymmet och om hur vinsterna ska fördelas, men låt oss samverka om hur vi skapar ett starkare Sverige.
Nu måste företagsledare och näringslivsorganisationer ta ett steg framåt. Låt oss diskutera de frågor där vi vet att vi har sammanfallande intressen. Hur kan tillväxten öka? Hur kan vi lyckas med målet om att nå EU:s lägsta arbetslöshet 2020? Och hur kan de sociala utmaningarna hanteras?
Vi räds inga diskussioner. Vi vill diskutera även de svåraste frågorna.
Jag vill peka ut några områden där jag tror att fack och arbetsgivare tillsammans kan utarbeta förslag som bygger Sverige starkt för framtiden:
Först och främst måste vi pressa tillbaka arbetslösheten som är oacceptabelt hög. Inte minst bland unga och utrikesfödda. Vi tror att parterna kan bidra genom nya trepartsförhandlingar. Vi kan tänka oss att diskutera hur yrkesintroduktionsanställningar för unga kan bli fler, likväl som vi vill fortsätta diskutera snabbspår för nyanlända. Även svårare frågor om arbetsvillkor och arbetsrätt måste diskuteras.
För det andra måste vi fokusera på det som skapar förutsättningar för tillväxt. Fokus måste vara på investeringar. Investeringstakten i ekonomin är för låg. Det gäller såväl det offentliga som det privata.
Det inverkar negativt på produktiviteten och arbetslösheten. Det krävs kraftfulla investeringar i fler bostäder, infrastruktur, utbildning och forskning. LO bedömer att nybyggnationstakten måste överträffa regeringens mål om 250.000 nya bostäder. Mer nyinvesteringar i vägar och järnvägar och transporter måste också ske, åtminstone i en takt av 1 procent av BNP per år. Svenskt näringsliv har bedömt att Sverige har en infrastrukturskuld på 300 miljarder kronor. För att klara de stora investeringsbehoven måste överskottsmålet överges och lånefinansiering i nya vägar och järnvägar möjliggöras.
För det tredje måste vi samtala om hur vi kan skapa en modern arbetsmiljö och goda möjligheter för omställning och rehabilitering. Det snabbast växande utgiftsområdet i statens finanser är kostnaderna för ökande sjuktal.
Vi måste komma vidare från destruktiva låsningar och konflikter som inte gynnar någon.
Vi vill vidareutveckla den svenska modellen. Vi vill nå fram med långsiktiga och hållbara uppgörelser. Vi vill samtala om det som bygger Sverige starkare. I de samtalen behövs ett aktivt näringsliv.
Karl-Petter Thorwaldsson, ordförande, LO