Publicerad lokalt – maj/juni 2010
I den här avtalsrörelsen har mycket stått på spel och än är den inte färdig eftersom alla avtal inte är klara. Det handlar om kronor och ören, om jämställda löner, om makt men också om vår fackliga självkänsla.
Mer än 75 procent av LO-förbundens medlemmar har fått nya avtal i en period när tiderna varit tuffa. Det har varit svårt att förhandla i en lågkonjunktur där vissa delar av näringslivet går på knäna och andra
på högvarv.
Arbetsgivarna skyllde på dåliga tider och sa att några centrala löneökningar var det inte tal om. Så blev det inte. Istället har de olika LO-förbunden fått igenom ungefär 70 procent av lönekraven. Det är 70
procent mer än vad arbetsgivarna var beredda att ge från början. Därtill har det blivit en jämställdhetspott till kvinnodominerade avtalsområden. Uppsagda med rätt till återanställning har fått ett förstärkt
skydd. Samtidigt har antalet varsel och konflikter varit få.
I den här avtalsrörelsen har vi, åter igen, försökt göra något åt att kvinnor tjänar mindre än män. Alla LOs förbund har enats om att branscher som har en stor andel kvinnor ska ha större löneökning än
branscher där män är i majoritet. Den jämställdhetspott som de kvinnodominerade förbunden förhandlat fram ger ungefär två hundralappar mer per månad, sett över hela avtalsperioden. Det kan tyckas lite men med
tiden kommer en hundralapp här och en hundralapp där att jämna ut löneskillnaderna.
Förutom pengar har avtalsrörelsen handlat om makt. Den fråga som fått mest uppmärksamhet är i vilket läge en arbetsgivare kan ta in ett bemanningsföretag. Bakgrunden är att arbetsgivare allt oftare tar in
bemanningsföretag trots att de finns personal som har återanställningsrätt. Här handlar det om att skydda den enskilde från att bli utnyttjad. Därför finns det ett stort behov av att långsiktigt begränsa hur
bemanningsföretag får användas.
Ett problem före och under avtalsrörelsen har varit Svenskt Näringslivs tonläge och ständiga vilja till konfrontation. Samtalsklimatet och tilliten har tagit skada. Ändå har det varit möjligt för oss, som
facklig organisation, att leverera löneökningar på en rimlig nivå och därtill en jämställdhetspott.
I den här avtalsrörelsen har vi visat att det är möjligt att vara framgångsrika också när förutsättningarna är usla. Den fackliga samordningen har varit avgörande. Hålla ihop kommer vi att göra till det sista
avtalet är tecknat.
Per Bardh, LOs avtalssekreterare