Publicerad i Dagens Nyheter 27 juli 2013
Tjänstepensionen svarar i dag för drygt 20 procent av den genomsnittliga pensionen för en nybliven pensionär. I takt med att den allmänna pensionen blivit svårare att upprätthålla, och att pensionerna vissa år minskat, har tjänstepensionernas betydelse kommit att öka.
År 2012 avsatte svenska företag med kollektivavtal cirka 40 miljarder kronor i premier för tjänstepensioner till arbetare och tjänstemän. Pensionsavsättning är en del av arbetsgivarens ersättning till den anställde och därmed en del av lönebildningen mellan arbetsmarknadens parter. Det är inte vilket sparande som helst, utan en del av den framtida tryggheten som pensionär för flertalet av landets löntagare. Pensionsavsättningarnas storlek har förhandlats fram i avtal mellan arbetsgivare och löntagarnas fackliga organisationer.
Tjänstepensionerna som de i dag är utformade har också ett mycket starkt stöd bland allmänheten. Vi lät tidigare i år United Minds fråga drygt 1 000 personer hur de ser på dagens system med tjänstepensioner. Hela 85 procent tycker att det är bra att representanter för arbetstagare och arbetsgivare har kommit överens om sådana pensioner. Systemet med kollektivavtalade tjänstepensioner, där fack och arbetsgivare gemensamt upphandlar förvaltningstjänster och försäkringsbolag som den enskilde löntagaren kan välja mellan, får stöd av 75 procent av de svarande. En klar majoritet av de svarande tror att parterna på arbetsmarknaden kan få fram bättre pensionsvillkor än de enskilda anställda.
Den statliga livförsäkringsutredningen (SOU 2012:64) har kommit med långtgående förslag om att lagstiftningsvägen införa starka begränsningar i parternas rätt att välja de pensionslösningar som är mest förmånliga för arbetstagare och arbetsgivare. Genom förslaget om fri flytträtt i tjänstepensionssystemen slår man undan benen för en effektiv och säker förvaltning av de cirka 1 600 miljarder kronor som förvaltas för framtida pensioner. Finansmarknadsminister Peter Norman (M) uttalade under årets Almedalsvecka stöd för tanken med en sådan flytträtt, tvärtemot vad vi som representerar Sveriges arbetsgivare och anställda vill se. Norman erkände samtidigt att frågan är ”ruggigt komplicerad”. Men många banker och försäkringsföretag hejar ivrigt på och vill gå ännu längre än utredningen i syfte att komma in på den här för dem mycket lukrativa marknaden.
Det är förvånande att Peter Norman inte är mer skeptisk till utredningens förslag då erfarenheterna från ITPK mellan 1990 och 2007 förskräcker. Alla pensionsbolag fick då vara leverantörer helt utan upphandling. Resultatet blev betydligt högre avgifter än vad vi ser i de system som gagnas av prispress genom upphandling.
Vi, arbetsgivare och fackliga organisationer, har gått i bräschen för flytträtt inom tjänstepensionsområdet. Såväl arbetare som tjänstemän kan välja mellan ett hundratal fonder och traditionella förvaltningar, och att flytta sitt kapital kostar i det närmaste ingenting för den enskilde. Men vi har valt att upphandla de här tjänsterna i syfte att pressa kostnaderna för förvaltningen, vilket i slutänden betyder högre pensioner för de anställda.
Beräkningar visar att de låga avgifter som vi har förhandlat fram genom den samlade kraften i gemensamma upphandlingar kan betyda ett högre pensionskapital för den enskilde på mellan 400 000 kronor och en halv miljon kronor för löntagare i normala inkomstlägen. Detta om man jämför våra låga avgifter med de gängse på sparmarknaden utan upphandling. Så mycket betyder låga avgifter med ränta på ränta under en fyrtioårig spar- och förvaltningsperiod.
Det finns ingen anledning att bryta upp den här väl fungerande pensionsmodellen och skapa möjligheter för lycksökare och mellanhänder, som i likhet med PPM-systemet mot betalning skall ”råda” enskilda med allehanda sparförslag och fondbyten.
En majoritet av de svarande i United Minds undersökning tror inte heller att ett system med fullständigt fri flytträtt mellan alla på marknaden förekommande försäkringslösningar vore bättre än det nuvarande systemet. Det finns saker kvar att göra, till exempel att samla ihop gamla så kallade fribrev i en gemensam pensionspott för den enskilde. Försäkringsindustrin behöver göra sin hemläxa, pressa avgifterna och införa flytträtt där det saknas på privata pensionsförsäkringar i stället för att ge sig på våra fungerande lösningar.
Regeringen talar ofta om värdet av den svenska modellen, där arbetsmarknadens parter via kollektivavtal har ansvaret för lönebildningen och arbetsvillkoren. Att tvinga fram lagstiftning, mot parternas entydiga vilja, är ett kraftigt avsteg från detta och riskerar att undergräva förtroendet mellan regeringen och oss.
Cecilia Fahlberg
Ordförande PTK
Torbjörn Johansson
Avtalssekreterare LO
Christer Ågren
Vvd Svenskt Näringsliv