Publicerad i Svenska Dagbladet 10 mars 2015
Skattehöjningar kommer att bli nödvändiga för att finansiera framtida behov i välfärden. Men vi menar att det är fel läge att fullt ut finansiera nya reformer i dagens ekonomiska miljö. Gör så här i stället, finansminister Magdalena Andersson, skriver LO-ekonomerna Ola Pettersson, Lars Ernsäter och Torbjörn Hållö.
Svensk ekonomi präglas av hög arbetslöshet, låga investeringar och brist på bostäder. Detta samtidigt som den offentliga skulden är låg och staten lånar billigare än någonsin. Nu behövs ökade offentliga investeringar som stimulerar ekonomin och stärker långsiktig tillväxt. Men det politiska systemet är fast i en retorik om krona-för-krona som leder till åtstramningar och förhindrar produktiva investeringar.
Regeringen och flera borgerliga politiker har öppnat för att ersätta, det i praktiken sedan länge övergivna, överskottsmålet med ett balansmål. Det är bra. Men detta förändrar inte påtagligt möjligheterna för ökade offentliga investeringar i närtid. Tvärtom så tyder allt på att regeringen avser låta principen om krona-för-krona prägla vårbudgeten. Om denna princip får råda, i sin nuvarande tolkning, så fördunklas framtidsutsikterna för svensk ekonomi. Det krävs konstruktiva idéer för att lösa upp den gordiska knuten och få på plats en mer adekvat finanspolitik.
Vi presenterar därför en ny modell inför vårbudgeten som gör det möjligt för politikerna att hålla fast vid krona-för-krona samtidigt som ett utrymme för omedelbara och nödvändiga offentliga stimulanser skapas.
Sju år har snart förflutit sedan den finansiella kraschen. Fortfarande präglas den internationella ekonomin av krisens återverkningar. Sverige är som ett exportorienterat land, med Europa som viktigaste marknad, starkt beroende av vad som händer inom eurosamarbetet. Nu finns det vissa ljusglimtar beroende på aktivitet från ECB, mindre åtstramande finanspolitik och sjunkande oljepriser.
Men återhämtningen i Europa är skör och osäker. Svensk finanspolitik behöver därför understödja inhemsk konsumtion och öka investeringarna.
Riksbankens beslut att sänka räntan till negativ nivå och samtidigt börja köpa statspapper är positivt. Inför nästa års avtalsrörelse är det av stor betydelse att Riksbanken gör vad som krävs för att upprätthålla inflationsmålet. Under en mer normal konjunktur ska penningpolitiken stå för stabiliseringspolitiken. Men i dagens läge med negativ ränta, obefintlig inflation och hög arbetslöshet är det nödvändigt med en aktiv finanspolitik.
Att nu strama åt efterfrågan är inte ekonomiskt ansvarsfullt. Vi vill föreslå en pragmatisk lösning som gör det möjligt för politikerna att hålla fast vid sin princip om krona-för-krona samtidigt som utrymmet för omedelbara och nödvändiga offentliga stimulanser skapas. Lösningen är att införa utgiftsreformerna vid ett tillfälle och finansieringen i form av skattehöjningar vid ett senare tillfälle.
En lämplig modell är att utgiftsreformer genomförs i år och nästa år. Men huvuddelen av finansieringen bör inte ske förrän Sverige har nått ett balanserat konjunkturläge. Detta bedöms av finansdepartementet vara runt år 2018.
Skattehöjningar kommer att bli nödvändiga för att finansiera framtida behov i välfärden. Men vi menar att det är fel läge att fullt ut finansiera nya reformer i dagens ekonomiska miljö.
Modellen med att finansiera reformer krona-för-krona men låta reformerna komma på plats några år före intäktsförstärkningarna har tre stora fördelar.
1. Modellen ger utrymme för att snabbt tillföra finanspolitiska stimulanser till ekonomin. Det kan handla om ökat underhåll av järnvägar, ombyggnad av vägar till 2+1, stimulanser till hushåll som vill energieffektivisera samt statsbidrag för ökade kommunala investeringar. Ett stöd till produktion av hyresrätter och studentbostäder bör också införas.
2. Modellen att skilja på tidpunkt för reformer och skattehöjningar är fullt förenlig med regeringens ambition att förstärka finanserna så att dessa kommer i balans. Vår modell skulle även höja potentiell BNP och därmed förbättra förutsättningarna för starka offentliga finanser.
3. Modellen är fullt förenlig med EU:s stabilitets- och tillväxtpakt som definierar att ett land inte får ha underskott som är större än minus 3 procent av BNP. Sverige kommer enligt finansdepartementets prognos att ha ett finansiellt sparande år 2015 på minus 1,3 procent. Omräknat i kronor så utgör detta, differensen mellan 3 och 1,3 procent, ett potentiellt finanspolitiskt utrymme på cirka 70 miljarder kronor.
Sverige har i dag ett gyllene tillfälle att genom kloka offentliga investeringar börja närma sig målet om EU:s lägsta arbetslöshet. Investeringar som genomförs nu när behoven är stora och räntorna är låga kommer vara till gagn när den europeiska ekonomin vänder.
OLA PETTERSSON, chefsekonom, LO
LARS ERNSÄTER, LO-ekonom
TORBJÖRN HÅLLÖ, LO-ekonom