Publicerad på Dagens Arena den 28 juni 2011
Inom kort ska det grekiska parlamentet pröva om det finns stöd för Pasok-regeringens åtstramningar. Utfallet är i skrivande stund osäkert. Men även om regeringen får stöd återstår stora problem. I denna artikel ger jag min bild av ett antal centrala frågeställningar kopplade till krisen.
Kommer Grekland att gå i konkurs? Ja, i den meningen att någon typ av nedskrivning av landets skulder måste ske. Detta är ingen politisk åsikt utan ett matematiskt konstaterande. Grekland kommer nästa år att ha en skuld i relation till BNP på cirka 170 %, landet bedöms få in mindre i skatter än vad man har i utgifter före räntor samt har i år en negativ BNP-utveckling. Detta innebär att skulderna – relativt BNP:n – fortsätter växa även om räntekostnaderna sätts till noll. Jag har svårt att se hur Grekland kan komma vidare utan någon typ av skuldnedskrivning.
Vad händer om/när Grekland går i konkurs? Det beror sannolikt på om skuldnedskrivningen sker ordnat eller oordnat. Om europeiska ledare (inklusive Sverige) agerar ansvarsfullt och hjälper Grekland att lätta på sin skuldbörda kan det gå vägen. Det finns exempel på länder som med relativt lyckosamt utfall skrivit ner sina skulder. Men dessa länder har – tillskillnad från Grekland – haft en egen valuta som gjort att man kunnat återfå konkurrenskraft genom depreciering. Om Grekland ensidigt ställer in betalningarna kan det leda till en kollaps av det grekiska banksystemet och sätta hård press på andra krisekonomier i EU.
Visar krisen att EMU-projektet var feltänkt? Nej, EMU-projektet rymmer förvisso stora nackdelar så som att det monetära samarbetet inte stadgas upp av ett motsvarande finanspolitiskt samarbete. Men Grekland skulle inte ha fått vara med i samarbetet om inte regeringen tillsammans med ett gäng internationella bankskojare hade fuskat med de officiella räkenskaperna och helt fräckt lyft bort utgiftsposter från den officiella redovisningen. Med hjälp av fusket kunde Grekland 2001 bli medlem.
Är det de utländska bankernas fel att Grekland står på ruinens brant? Nej. Goldman Sachs och andra som hjälpte till att fuska med siffrorna förtjänar hård kritik. Men det är svårt att förstå den svepande kritiken mot att utländska banker har köpt grekiska statspapper. Alla moderna ekonomier behöver kunna låna pengar. I sammanhanget kan det också vara värt att påpeka att regelverket för bankernas kapitalnivå uppmuntrar bankerna till att äga statspapper. Det är även intressant att konstatera att de grekiska inhemska bankerna ensamt har större fodringar än samtliga banker i övriga euroländer.
Har Grekland en konkurrenskraftig ekonomi? Nej. Men påståendet att grekerna går i pension vid 50 års ålder stämmer inte (enligt Eurostat avviker inte grekerna från det EU- genomsnittet för ålder för utträde från arbetsmarknaden). Problemet är snarare att Grekland har en omodern näringslivsstruktur med bland Europas högsta andel småföretagande. Den höga andelen småföretag är sannolikt starkt sammankopplad med det utbredda skattefusket i Grekland.
Hotar greklandskrisen svenska löntagares ekonomi? Ja, vid en kraschlandning kommer sannolikt svenska företags export att dämpas och bankerna får svårare att låna pengar. Men hur hårt en grekisk kollaps slår mot vårt land beror i stor utsträckning på hur väl vi rustat oss. Anders Borg har vunnit stor uppskattning för sina rubrikvänliga attacker på bankerna. Men det tuffa pratet inte har åtföljts av konkret handling. Flera viktiga åtgärder för att stärka den finansiella stabiliteten är inte på plats, t.ex. är kapitaltäckningskraven allt för låga och stabilitetsavgifterna är inte riskdifferentierade. Risken är att Borgs bristande handlingskraft gör att svallvågorna vid en grekisk kollaps drabbar de svenska löntagarna hårt.
PS har du synpunkter på artikeln så finns jag på twitter på @torbjornhallo
Torbjörn Hållö, LO-ekonom