Publicerad på dn.se 25 april 2016
I Sverige har det länge funnits en bred samsyn om att små löneskillnader håller samman vårt land. En hög och jämn nivå på arbetskraftens kunskap har lagt grund för EU:s högsta sysselsättning, god produktivitetsutveckling för breda löntagargrupper och begränsade löneskillnader mellan yrken. Den svenska arbetsmarknadsmodellen har tjänat Sverige väl.
Men modellen är satt under hård press. Sverige präglas av växande kunskapsskillnader och en fallande kunskapsnivå. Det är effekter av två faktorer:
1. En kraftigt försämrad svensk skola. Den negativa utvecklingen har sannolikt pågått sedan 1990-talet och vi ser inga tecken på vändning.
2. Ett stort befolkningstillskott från länder med outvecklade eller raserade utbildningssystem, under många år men accentuerad genom höstens flyktingkris.
Nivån på grundläggande färdigheter hos den vuxna befolkningen dras isär. PIAAC, som studerar vuxnas färdigheter i läsning, räkning och problemlösning, visar ett starkt positivt samband mellan goda färdighetsnivåer och arbete. Detta är särskilt påtagligt i Sverige. Samtidigt syns tydliga skillnader utifrån klass och födelseland. Andelen i befolkningen som uppvisar otillräckliga färdigheter inom läsning och räkning uppgår till 5 procent bland inrikes födda, motsvarande andel utgör cirka 35 procent bland utrikes födda. Språkliga hinder förklarar en del av detta gap, men långt ifrån hela.
Sverige står inför en avgörande fråga: Vill vi behålla vår samhällsmodell med begränsade löneskillnader?
Arbetsmarknadsekonomiska rådet, instiftat av Svenskt Näringsliv, anser att ökade kunskapsskillnader bör mötas med ökade löneskillnader. Rådets recept är ett vägval bort från en svensk högproduktiv modell. Att välja denna väg har ett högt pris.
Vi har ett helt annat förslag som vi redovisar i rapporten ”Kunskapsklyftor raserar svenska modellen”. Vi visar att den långsiktigt mest effektiva strategin för att minska sysselsättningsgapet mellan olika grupper är att genomföra insatser som höjer nivån på kunskaper och färdigheter hos grupper av arbetskraften som annars inte kan möta kraven på arbetsmarknaden. Detta gäller för utrikes såväl som inrikes födda som söker etablering på arbetsmarknaden.
Vi menar att det behöver tänkas nytt och att nya vägar krävs för arbetslösa som har svårt att möta kraven på arbetsmarknaden. En viktig erfarenhet från insatser som finns i dag att arbetsgivare är ovilliga att anställa om det involverar ansvar för den anställdes utbildning. Att genom lönesubventioner sänka anställningskostnaden när arbetsgivare anställer människor som står långt ifrån att möta kraven på arbetsmarknaden synes också otillräckligt. Vi ser därför ett behov av ökade möjligheter att kombinera arbete och egna studier och därmed ge individer verktyg att parallellt med arbete skaffa sig den kunskap som krävs på arbetsmarknaden.
Politikerna måste ta ansvaret för att Sverige har en bra skola och ett långsiktigt hållbart flyktingmottagande. Det är grunden. Men även parterna har en viktig roll.
Linda Grape, LO-utredare
Torbjörn Hållö, LO-ekonom