Debattartikel i SvD 30 april 2011
Inom facket har vi en solidarisk syn på lönepolitiken. Rättvisa för facket innebär lika lön för likvärdigt arbete, jämlikhet genom minskade löneskillnader samt jämställda löner mellan kvinnor och män. För att
uppnå detta har kollektivavtalens ingångslöner avgörande betydelse.
Ett allt tyngre artilleri av arbetsgivare och borgerliga tyckare kräver nu lägre lägstlöner för att få bukt med ungdomsarbetslösheten. Problemet är att argumentationen bygger på fria spekulationer, långt
bortom kunskap och fakta.
Ungdomsarbetslösheten i Sverige är hög men det är inte lönesättningen som orsakar arbetslösheten.
LO har gjort internationella jämförelser som bygger på siffror från bland annat OECD. Det finns inget belägg för ett samband mellan andel arbetslösa unga vuxna (20-24 år) och lägstlönens nivå. Det finns heller
inget samband mellan sysselsättningsgraden och nivån på kollektivavtalens lägsta löner. Som exempel kan vi nämna att Spanien och Luxemburg har låga ingångslöner men ungdomsarbetslösheten är hög. I Norge och
Danmark är ingångslönerna förhållandevis höga men ungdomsarbetslösheten är låg.
Vid en jämförelse av andelen arbetslösa ungdomar och lönespridning fanns heller inte något samband mellan lönespridning och nivån på arbetslösheten för personer mellan 15 och 24 år.
Drygt 20 procent av en årsklass fullföljer inte sin gymnasieutbildning. Att ungdomar hamnar utanför arbetsmarknaden beror knappast på ingångslönerna i kollektivavtalen. Istället handlar det om att regeringens
utbildningspolitik är mycket undermålig.
Som vi ser det måste utbildningssystemet ge stöd till de mindre studiemotiverade så att alla kan nå upp till en utbildningsnivå där de kan få och behålla ett arbete.
När arbetsgivarna pratar om att ingångslönerna är för höga menar de att lönespridning mellan dem som är lågavlönade och dem som är högavlönade ska bli större.
Som papegojor upprepar arbetsgivarna att det är för dyrt med personal. Krav på sänkta ingångslöner ligger i linje med detta mantra. Frågan är vad som händer i till exempel servicebranschen, en bransch som är
en så kallad framtidsbransch om villkoren blir ännu sämre? Vi tycker inte att det varken är försvarbart eller rimligt att landets unga ska starta sitt yrkesverksamma liv i en bransch där lönen är så låg att
den inte räcker att leva på.
De som arbetar på kollektivavtalets lägsta löner har en svag ställning på arbetsmarknaden, ofta tidsbegränsade anställningar på deltid. Om de som redan tjänar sämst får ännu sämre lön kommer de att få ännu
svårare att leva på sin inkomst. Det kommer att ge allvarliga samhälleliga konsekvenser.
LO-förbundens medlemmar har tagit ansvar för den svenska ekonomin i en tid då ekonomin var i fritt fall. Nu är Sverige är på rätt väg. Precis som Medlingsinstitutet sagt finns det ett utrymme för
reallöneökningar.
Samtidigt som det sker en ekonomisk uppgång tillskansar sig direktörer och aktieägare allt större ersättningar. Det skapar naturligtvis både frustration och ilska nästan oavsett vem man frågar.
Arbetsgivarna skyller alla problem på för höga lönenivåer och för bra anställningsvillkor. Regeringen för en politik som lägger grunden för en allt större låglönebransch dit framför allt ungdomar och kvinnor
hänvisas. Det är en skrämmande utveckling som inte alls stämmer överens med vår fackliga syn på rättvisa och solidarisk lönepolitik.
Per Bardh, LOs avtalssekreterare
Gerard Lindberg, avtalssekreterare Livsmedelsarbetareförbundet
John Haataja, avtalssekreterare Handelsanställdas förbund
Lenita Granlund, avtalssekreterare Kommunalarbetareförbundet
Magnus Pettersson, avtalssekreterare Fastighetsanställdas förbund
Marcel Carlstedt, avtalssekreterare Transportarbetareförbundet
Mats Hansson, avtalssekreterare Hotell och Restaurang Facket
Matts Jutetrström, avtalssekreterare Pappersindustriarbetareförbundet
Micke Johansson, avtalssekreterare Målareförbundet
Ronny Wenngren, avtalssekreterare Elektrikerförbundet
Sven-Olof Hellman, avtalssekreterare SEKO – Facket för Service och Kommunikation
Thomas Bjelkerud. avtalssekreterare Musikerförbundet
Tommy Andersson, avtalssekreterare GS Facket
Torbjörn Johansson, avtalssekreterare Byggnadsarbetareförbundet
Veli-Pekka Säikkälä, avtalssekreterare IF Metall