Publicerades på dn.se 28 april 2016
I september 2015 höjde den socialdemokratiskt ledda regeringen taket för högsta ersättning i den inkomstrelaterade arbetslöshetsförsäkringen för första gången på 13 år. Därmed är högsta ersättning de första hundra ersättningsdagarna 20.020 kronor per månad. Från ersättningsdag 101 är högsta ersättning 16.720 kronor per månad.
Jämfört med det här föreslår Centerpartiet att taket för högsta ersättning ska sänkas i utgångsläget och att det därefter ska trappas ned i tre steg. Taket för högsta ersättning ska gå från 17.600 kronor per månad till 16.500 respektive 15.400 kronor, för att slutligen högst vara 14.300 kronor per månad. När takbeloppen sänks, så ska även ersättningsnivån sänkas: från 80 procent av tidigare lön, till 75, 70 och slutligen 65 procent.
En viktig poäng är att arbetslöshetsförsäkringen enligt Centerns förslag inte skulle försäkra månadslöner som är högre än 22.000 kronor. Enligt LO:s beräkningar – baserade på lönefördelningen enligt SCB:s Linda-databas – tjänar 21 procent av heltids- och deltidsarbetande högst 22.000 kronor per månad. Sett enbart till heltidsarbetande, är det endast 8 procent som tjänar upp till den månadslönen. Det betyder att en del får sänkt ersättning genom de nedtrappade ersättningsnivåerna. De allra flesta kommer dock få sänkt ersättning genom de fallande takbeloppen.
Centerpartiets förslag skulle förstärka utvecklingen mot att arbetslöshetsförsäkringen inte är något annat än en grundtrygghetsförsäkring.
Syftet med låg ersättning brukar vara att förstärka arbetslösas ekonomiska incitament att söka jobb och förkorta arbetslöshetstiderna. Enligt nationalekonomisk forskning finns det två verkningsfulla metoder att välja på. Den ena är ekonomiska incitament (låg ersättning). Den andra är krav, kontroll och sanktioner. Fördelen med den sistnämnda är att den kan kombineras med hög ersättning.
Det går dock inte att få dubbel effekt om båda metoderna används. Det beror på att det givet arbetsmarknadsläget finns en gräns för hur mycket den arbetslösa själv kan göra för att få arbete. Därmed finns alltså en gräns för hur mycket man på politisk väg kan stimulera arbetslösa att ändra sitt (sök-) beteende för att påverka arbetslöshetstider.
LO är mån om höga tak och generös ersättning eftersom det ger individen ekonomisk trygghet och arbetslöshetsförsäkringen legitimitet. För LO är det självklart att hög ersättning just ska kombineras med väl avvägda krav på arbetslösa att aktivt söka jobb och delta i arbetsmarknadspolitiska program, systematisk kontroll och sanktioner.
Ulrika Vedin, utredare LO