Publicerad i Morgonbris – maj 2010
Att avtalsrörelsen skulle bli bevärlig, förstod jag mycket tidigt. Lågkonjunkturen slog hårt mot industrin men samtidigt gick till exempel dagligvaruhandeln jättebra. Redan hösten 2009 meddelade arbetsgivarna
att det inte fanns något generellt löneutrymme. Av erfarenhet vet jag att så säger arbetsgivarna oavsett hur ekonomin ser ut. Den fackliga strategin gick ut på att hålla ihop på ett antal områden och på så
sätt få med arbetsgivarna på de fackliga kraven.
Nu är en stor del av alla avtal är klara men färdiga är vi inte förrän det sista avtalet är skrivet. Hittills har vi fått igenom 70 procent av våra lönekrav. Ställt mot arbetsgivarnas nollbud betyder det att
vi varit mycket framgångsrika.
Extra stolt är jag att vi sedan 2007 lyckats få till extra satsningar på kvinnor som arbetar i kvinnligt dominerade sektorer så som Kommunal, Hotell och Restaurang och Fastighets med flera.
Männen i de mer välavlönade förbunden inom LO har insett att arbetsmarknaden är delad i en kvinnlig och en manlig del. Det är uppenbart att kvinnorna tjänar mindre än männen. Dessutom har kvinnor oftare
visstidsanställningar och arbetar mer deltid.
Det går inte att blunda längre. Det är inte möjligt att ropa på lagstiftning, för hur lönerna ser ut är parternas ansvar.
Nu får kvinnor som tjänar under 21.300 kronor i månaden nästan hundra kronor extra. Det låter kanske inte som så mycket men på sikt är det mycket betydelsefullt. Om 10-15 år kan vi nå målet om jämställda löner
oavsett kön och bransch.
Med en dåres envishet har arbetsgivarna hävdat att den svenska förhandlingsmodellen är stendöd och omodern. När avtalsrörelsen börjar närma sig sitt slut måste jag konstatera vad jag trott hela tiden:
Arbetsgivarna har fel, fel om hur stort löneutrymme det fanns och fel om viljan att teckna avtal och dubbelfel i att facket är tillbakaträngt, sargat och svagt.
Det här har varit min första avtalsrörelse som LOs avtalssekreterare. Jag har, såklart, inte varit ensam vid rodret. Våra framgångar är resultatet av facklig samordning och många människors hårda arbete.
Vi har varit många som förberett oss, förhandlat och som nu ska skörda frukterna när stora delar av arbetsmarknaden fått löneökningar på rimliga nivåer och därtill en jämställdhetspott.
Om två är startar en ny avtalsrörelse. Då enas vi om nya krav och tar ännu ett steg mot minskade löneskillnader mellan kvinnor och män.
Per Bardh
LOs avtalssekreterare