Den borgerliga regeringen har totalt misslyckats leva upp till de förväntningar många väljare hade. Det syns tydligt i opinionsmätningarna. Borgerliga ledarskribenter kliar sig i huvudet och kan inte begripa
vad det beror på. Jag menar att det beror på att regeringen Reinfeldt inte förstått att det svenska folket, oavsett partisympatier, kräver två saker av sin regering: klokskap och rättvisa.
Om vi börjar med rättvisan. Regeringen har nu i drygt ett och ett halvt år ridit på en högkonjunktur som gett fler jobb och färre arbetslösa. Regeringen har samtidigt gett de allra rikaste en enorm
standardhöjning genom slopad förmögenhetsskatt, kraftigt sänkt fastighetsskatt för de dyraste lyxvillorna och skatteavdrag för hemstädning och trädgårdsmästare.
Eftersom många människor fått det bättre tack vare konjunkturen och löneavtalen trodde regeringen kanske att det inte skulle märkas att den öste miljarder över de redan besuttna. Men där fick de tji. Folk ser
och förstår.
Det för oss över till medborgarnas krav på klokskap. En klok regering fattar beslut som inte dikteras av ideologiska skygglappar. Beslut som är långsiktigt bra för landet och medborgarna. Så gör inte
regeringen Reinfeldt. Försämringarna i a-kassan och de panikartade ansträngningarna att sälja ut statliga företag är ett par exempel.
Jag känner också oro för regeringens arbetsmarknadspolitik. Även den verkar styras av ideologiska fördomar. Läget idag är att konjunkturen håller på att mattas av. Arbetslösheten minskar långsammare nu än när
regeringen tillträdde. Långtidsarbetslösheten bland ungdomar stiger. Börsen är orolig. Inflationen är den högsta på 14 år. Tillväxten i ekonomin minskar. Samtidigt har många företag problem att rekrytera
personal eftersom det saknas folk med rätt utbildning.
En klok regering borde förbereda sig inför framtiden och ta till vara den efterfrågan på arbetskraft som finns. Den borde se till att utbilda de arbetslösa så att de kan få jobb i tillväxtbranscher med hög
produktivitet. Men den borgerliga regeringen skär i stället ner resurserna till arbetsmarknadsutbildning och vuxenutbildning. När det kloka borde ha varit att öka satsningarna på omskolning och
vidareutbildning så att de arbetslösa kan matchas mot de lediga jobben.
Tvärtemot vad vissa trodde om arbetsmarknaden för några år sedan är tendensen tydlig: Det är det stor efterfrågan på utbildade yrkesarbetare i flera branscher, bland annat typiska LO-jobb inom byggverksamhet
och industri. Även behovet av utbildad personal inom vården är stort och kommer att öka drastiskt de närmaste åren.
Det här vill regeringen inte se. I stället verkar den ha bestämt sig för att pumpa upp en lågproduktiv låglönesektor med hjälp av skattesubventioner och sänkt a-kassa. Det är på sikt förödande för vårt land
och våra välfärdssystem. Om vi ska ha en fortsatt bra sjukkassa, pension och föräldraförsäkring, bra förskola och skola, kunna satsa på miljövänlig teknik och infrastruktur – då förutsätter det att vi förmår
ta tillvara människors vilja till utveckling och att vi satsar på branscher som ger tillväxt.
Vuxenutbildningen måste alltså förbättras – inte monteras ner. LO anser att det behövs ett nytt vuxenstudiesystem som gör det möjligt att studera mitt i livet. Det behövs ett yrkeskunskapslyft för vuxna som
saknar yrkesutbildning eller behöver omskolning.
Vi måste bygga ut den eftergymnasiala yrkesutbildningen. Det behövs nya utbildningsvägar så att en person kan utbilda sig till elektriker, fordonsmekaniker eller undersköterska också när man befinner sig mitt
i livet. Det är inte så lätt att veta var jobben kommer att finnas när man är 15 år och ska välja gymnasium.
Det behövs också sätt att omvandla passiva ersättningar till aktiva utbildningsinsatser. A-kassa, sjukförsäkring och socialbidrag borde kunna användas till reguljär utbildning så att människor som är
arbetslösa eller behöver söka sig ett nytt jobb av medicinska skäl ska kunna göra det utan att riskera sin ekonomi och sin trygghet.
Men jag har inga förhoppningar om att regeringen Reinfeldt har begripit sambandet mellan trygghet och tillväxt. När konjunkturen vänder neråt är jag rädd att vi i stället får se fler piskor och färre morötter.
Ulla Lindqvist, LO