Publicerad i ett antal lokala tidningar den 9 juni 2010
I spåren av finanskrisen har miljontals arbetstagare förlorat jobbet och ytterligare många miljoner har fått kraftigt försämrade löne- och anställningsvillkor. Enligt FN-organet ILO är idag hälften av alla
jobb på den globala arbetsmarknaden tillfälliga jobb. Den som har ett tillfälligt jobb här hemma vet att det då är svårare att ställa krav på rimliga arbetsvillkor eller protestera mot missförhållanden i
jobbet. I många länder är detta inte bara svårt det kan vara direkt farligt eller till och med förbjudet. Att vara fackligt aktiv eller företrädare visar sig också medföra enorma risker.
Årets rapport om kränkningar av fackliga rättigheter som presenteras runt om i världen idag ges ut av Internationella fackliga samorganisationen, IFS, där fria och demokratiska fackliga organisationer från 155
länder är medlemmar. I Sverige publiceras rapporten av LO och TCO i samarbete med svenska Amnesty.
Det är mycket nedslående läsning.
Förra året mördades 101 fackligt aktiva, en ökning med 30 procent jämfört med året innan.
Colombia är det i särklass farligaste landet för fackligt arbete. Hela 48 fackligt engagerade personer mördades, varav fem kvinnor. Guatemala och Honduras kom på andra och tredje plats på denna förfärliga
lista, med 16 respektive 12 mord.
Rapporten visar vidare att tiotusentals arbetstagare utsattes för hot, avsked, övergrepp, sexuella trakasserier, misshandel eller bestraffades med fängelse av det enda skälet att de engagerat sig fackligt
eller deltagit i aktioner för bättre villkor på sina arbetsplatser.
I bland annat Algeriet, Indien, Turkiet, Egypten och Pakistan bestraffades arbetstagare som demonstrerade mot uteblivna löner eller andra försämringar med misshandel, arresteringar och fängslanden. I
Bangladesh dödade sex textilarbetare av polis när de strejkade för att få ut sina löner.
Vi kan konstatera att den globala finanskrisen har haft en förödande inverkan på de mänskliga rättigheterna i arbetslivet i flertalet av världens länder. Kränkningarna riktas mot olika grupper av arbetstagare
där migrantarbetare och och papperslösa är de mest utsatta. En stor, oskyddad grupp är de miljontals kvinnor som arbetar som hembiträden. Trots att många av dem har slavlika arbetsförhållanden och utsätts för
sexuella övergrepp är anmälningarna få, främst beroende på okunskap om rättigheterna i arbetslivet och rädsla för ytterligare trakasserier.
Siffrorna i rapporten är därmed enligt IFS toppen av ett isberg. Många arbetstagare biter ihop, tiger och är tysta i rädsla för att förlora jobbet. Enligt rapporten har kränkningar riktats också mot andra
grupper av anställda, lärare, sjukvårdsanställda, gruvarbetare, journalister, transportarbetare och lantarbetare.
Rätten att bilda och ansluta sig till fackföreningar samt att förhandla kollektivt är universellt erkända mänskliga rättigheter i arbetslivet och skyddas av grundläggande FN- och ILO-konventioner. Att stater
och arbetsgivare inte respekterar de mänskliga rättigheterna i arbetslivet utan tillåter dessa kränkningar är djupt upprörande.
Sverige både kan och bör göra mer för att motverka kränkningar av dessa grundläggande rättigheter. Kraven bör skärpas på EU och internationella organ som Världsbanken och IMF att stå upp för de fackliga
rättigheterna i alla sammanhang. Den svenska biståndspolitiken kan också användas mycket mer aktivt och offensivt i för att värna fackliga rättigheter.
Wanja Lundby-Wedin, ordförande i LO
Sture Nordh, ordförande i TCO