Publicerad på aftonbladet.se 16 mars 2010
Villkoren i arbetslivet är avgörande för ett jämställt samhälle. En otrygg anställning, låg lön och ett hårt styrt arbete är tyvärr många kvinnors vardag. Värst är situationen för kvinnor i LO-yrken.
Varför är det så att det är flest kvinnor som har otrygga anställningar? Varför är det kvinnor som tvingas jobba deltid? Varför har kvinnor lägre löner?
Lönediskrimineringen mot kvinnor har tre dimensioner. För det första ges inte kvinnor samma villkor som männen på samma arbetsplats. Sådan lönediskriminering kan man angripa med hjälp av kollektivavtalet och
jämställdhetslagen. Men det förklarar bara en del av löneskillnaderna.
För det andra arbetar kvinnor oftare än män på samma arbetsplats i befattningar som är lågbetalda. Olika typer av låglönesatsningar är vårt viktigaste verktyg för att möta det problemet.
Men dessa båda förklaringar räcker inte. Kvinnor är inte bara diskriminerade och lågavlönade. De är också felavlönade. Det är den tredje förklaringen till löneskillnaderna. Det finns ett orimligt samband på
arbetsmarknaden. Ju fler kvinnor som arbetar i en bransch desto lägre är deras relativa lön i jämförelse med mansdominerade branscher.
Det finns inga rimliga förklaringar till att det är så. Det gäller kvinnodominerade yrken som kräver stort ansvar, lång utbildning och som dessutom ofta utförs på obekväm arbetstid och är fysiskt tunga. Men
trots det har de lägre genomsnittslön än manligt dominerade med motsvarande krav. Trots alla satsningar för att utjämna löneskillnaderna har målet om lika lön för likvärdigt arbete ännu inte blivit verklighet.
Nu är vi mitt uppe i en avtalsrörelse. Striden för ökade löner kommer att utkämpas i en tid då ekonomin ännu inte återhämtat sig från finanskrisens härjningar. Arbetslösheten är hög. Men kampen för minskade
löneskillnader mellan kvinnor och män måste föras oavsett konjunkturläge. Därför står LOs förbund enade i kravet om en jämställdhetspott.
Konjunkturinstitutet konstaterar att såväl kvinnor som män tjänar mer om de arbetar inom manligt dominerade branscher än om de arbetar inom kvinnligt dominerade branscher. Därför är det viktigt att
jämställdhetspotten träffar avtalsområden där det finns en stor andel kvinnor. På så sätt kan vi på sikt förändra de relativa lönerna för de kvinnodominerade branscher som är strukturellt diskriminerade.
Detta gör vi inte för att vara snälla mot kvinnor eller elaka mot män. Vi gör det för att arbetet som vi säljer ska värderas på ett rättvist sätt, oavsett om vi arbetar inom kvinno- eller mansdominerade
områden. Alla ska ha rätt lön – oavsett kön.
Per Bardh, LOs avtalssekreterare