Publicerad på Dagens Arena 13 september 2012
En stor del unga vuxna känner oro för framtidens sociala trygghet. Det framkommer i årets Välfärdstendens från Folksam, skriver Kjell Rautio, utredare på LO och Håkan Svärdman, välfärdsanalytiker på Folksam.
Sverige har förlorat sin pallplats i OECD-ländernas välfärdsliga. Ersättningsnivåerna i det svenska socialförsäkringssystemet ligger i dag väsentligt under de nivåer som garanteras i många andra länder med motsvarande system. I takt med att ersättningarna har minskat har förtroendet för det svenska socialförsäkringssystemet sjunkit, vilket har i sin tur har ökat efterfrågan av privata försäkringar.
I årets Välfärdstendens från Folksam, som publiceras i dag, har fokus satts på unga vuxna och deras syn på trygghet och förtroende för välfärden nu och i framtiden. Rapporten baseras på en intervjuundersökning bland 1002 personer i åldrarna 20–29 år som researchföretaget Ipsos har genomfört på vårt uppdrag.
Bilden som växer fram är både nyansrik och tydlig. Unga vuxnas tillit till dagens välfärd är långt ifrån hundraprocentig. Nästan häften uppger att de känner ganska eller mycket stor oro för att deras föräldrar i framtiden inte får den vård de behöver och 40 procent känner samma grad av oro för att inte kunna försörja sig ifall de blir sjuka, arbetslösa eller skadar sig.
Skillnaden mellan män och kvinnor är påfallande. Gapet mellan könen är störst när det gäller pension. Andelen kvinnor som oroar sig för att pensionen inte ska räcka uppgår till 47 procent medan motsvarande andel bland männen är 27 procent. Hälften av kvinnorna och en tredjedel av männen är oroliga för att inte kunna skaffa sig fast anställning och inte kunna försörja sig vid sjukdom, arbetslöshet och skada. TCO:s medlemmar uppvisar en betydligt högre grad av oro för framtiden än övriga fackliga medlemmar.
Hur ser unga vuxna på framtiden utifrån ett längre perspektiv? Befinner sig Sverige i ett bättre eller sämre läge om tio år jämfört med i dag? Sämre, befarar merparten unga vuxna. Nästan hälften tror att den sociala tryggheten blir något eller mycket sämre jämfört med i dag. Fyra av tio befarar försämringar inom vården och omsorgen samt att sjuk- och arbetsskadeförsäkringen. Lika stor andel tror att arbetslösheten kommer att vara högre om tio år. LO-medlemmarna är generellt sett betydligt mer pessimistiska än både medlemmarna hos TCO och Saco.
Men allt blir inte sämre om tio år. Nästan sex av tio tror att vi då har ett mer jämställt samhälle jämfört med i dag. Och en tredjedel tror också på förbättringar inom arbetsmiljöområdet.
Vilka handlingsstrategier har unga vuxna för att möta en tillvaro som upplevs allt mer otrygg? Skiljer sig strategierna åt beroende på om det gäller otryggheten i privatlivet och arbetslivet? Oavsett arena tenderar unga vuxna att sträva efter att mer försöka lösa problemet individuellt eller tillsammans med släkt och vänner än via röstsedeln eller facket. Två tredjedelar skulle antingen skapa egna lösningar tillsammans med vänner, köpa privata försäkringar eller betala ur egen ficka. Men även om man är beredd att betala extra för ökad trygghet är unga vuxna mycket skeptiska till vinster inom välfärdsområdet. Åtta av tio tycker nämligen inte att privata vinstintressen hör hemma i välfärden. Mest skeptiska är kvinnor.
Om tryggheten i arbetslivet inte motsvarar unga vuxnas önskemål skulle nästan hälften välja att byta arbete. En tredjedel skulle välja att rösta på partier som vill satsa på socialförsäkringar, medan 15 procent skulle engagera sig fackligt för att driva den aktuella trygghetsfrågan. Och 12 procent skulle skaffa sig en privat försäkring för att känna sig tryggare.
Sveriges fall i välfärdsligan har alltså inte gått dagens unga vuxna obemärkt förbi. Det finns starka skäl att fortsätta det fackliga förnyelsearbetet och sträva efter ökad facklig relevans och lyhördhet. Och ska riksdagspartierna upplevas som ett förtroendeingivande alternativ måste de presentera trovärdiga svar på de frågor som väcker de ungas oro inför framtiden. Först då kan en pallplats i välfärdsligan återigen vara inom räckhåll.
Kjell Rau, Utredare på LO
Håkan Svärdman, Välfärdsanalytiker på Folksam