Publicerad i Expressen Debatt 9 oktober 2011
Facket har aldrig kunnat mäta sig med näringslivets resurser på opinionsbildning – men nu satsar vi 150 miljoner kronor på entreprenörer som kan driva samhällsdebatten åt vänster, skriver Wanja Lundby Wedin.
När det gäller resurser till opinionsbildning kommer fackföreningsrörelsen aldrig att kunna mäta sig med näringslivet. Vi har helt enkelt inte lika mycket pengar. Ändå är jag starkt hoppfull om fackets möjligheter att påverka och driva samhällsdebatten. De senaste årens teknikutveckling på medieområdet och medborgarnas nya medievanor har förändrat förutsättningarna för att bedriva opinionsbildning.
Ett fåtal mediers starka dominans utmanas i dag av en allt större mångfald. Kostnadsfria bloggverktyg har demokratiserat samhällsdebatten och gett fler makten att sätta agendan. För opinionsbildande folkrörelser som fackföreningsrörelsen innebär den här utvecklingen möjligheter. I dag kan en folkrörelse med aktiva medlemmar nå ut med sitt budskap starkare än tidigare.
Det finns en mängd lyckade exempel på facklig gräsrotsaktivism på nätet. Till exempel skyddsombuden som driver nätverk på Facebook och de unga medlemmar i Handelsanställdas förbund som häromåret tvingade fram ett kollektivavtal på Urban Outfitters. Andra goda exempel på när arbetarrörelsen med små medel lyckas driva samhällsdebatten är Netroots, Alliansfritt Sverige och Dagens Arena.
När LO och LO-förbunden 2009 sålde större delen av sitt återstående aktieinnehav i Aftonbladet beslutade LOs styrelse att tillsätta en utredning om hur LO och förbunden kan utveckla sin opinionsbildning. Ett av utredningens förslag är att samla intäkterna från försäljningen i ett möjlighetskapitalbolag. Vi tänker satsa 150 miljoner kronor i ett bolag som ska göra det möjligt för duktiga entreprenörer som delar våra ideal att driva samhällsdebatten åt vänster.
Vi gör detta eftersom fler opinionsbildande aktörer som delar fackföreningsrörelsens värderingar måste få utrymme i debatten. Vi inser också att vi måste hitta nya vägar för vår opinionsbildning. Om vår satsning resulterar i tankesmedjor, utredningsinstitut eller webbtevekanaler kan vi inte svara på i dag. Vi tror nämligen inte att vi sitter på alla goda idéer själva.
Tanken är att LO ska kunna bidra med startkapital. Kravet för att vi ska satsa våra medlemmars pengar är att det är sannolikt att verksamheten på sikt kan bli självförsörjande. Skälet till detta krav är mycket enkelt, det finns inte mer pengar nu. LOs ibland mytomspunna mediefond är just en myt. Vi måste satsa våra resurser där de gör störst nytta och våra satsningar måste leda till något varaktigt.
Vi har samtidigt beslutat oss för att göra en kraftsamling kring en av fackföreningsrörelsens starkaste tillgångar, våra tidningar. LO-förbundens tidningar har i dag mer än en och en halv miljon läsare. I en tid när medierna allt mer domineras av medelklassens erfarenheter och livsbetingelser är det i fackförbundspressen man hittar berättelser om arbetarklassens vardag. När allt färre journalister tillåts ägna sig åt någon specialkompetens och utrymmet för arbetsmarknadsjournalistik krymper är det här man hittar den djupa kunskapen och den goda journalistiken om arbetslivets villkor. Det är också här – i LO-förbundens tidningar – som det starkaste motståndet mot den borgerliga dominansen i svensk media formeras. Här finns rösterna som talar för solidaritet, jämlikhet och full sysselsättning.
De affärsmässiga förutsättningarna för att ge ut papperstidningar förändras i snabb takt. Bland LO-förbundens medlemmar står nätet för en allt större andel av den media man konsumerar. Vi måste säkerställa att våra tidningar klarar de utmaningar som medlemmarnas förändrade medievanor och konkurrensen i det nya medielandskapet innebär.
Minst lika avgörande som de affärsmässiga skälen är möjligheten att skapa en stark opinionsbildande kraft, ett mediehus som har kraften att utmana den borgerliga dominansen i svensk media. Därför prövar vi nu om det är möjligt att samla utgivningen av LO-förbudens tidningar i ett gemensamt mediehus.
WANJA LUNDBY-WEDIN
Wanja Lundby-Wedin är LOs ordförande