Publicerad i VLT 9 september 2011
Många länder i Europa har stora ekonomiska problem och har beslutat om åtstramningar som drabbar löntagarna, trots att det inte är de som orsakat krisen. I det läget befinner vi oss på startlinjen för 2012 års avtalsrörelse.
Prognoserna visar på en något svagare tillväxt i Sverige än tidigare förväntat, men det finns inga tecken på en långvarig eller djup lågkonjunktur, snarare visar prognoserna att det är en tillfällig nedgång. Att i det läget kräva för låga löneökningar riskerar bara leda till att löneutrymmet hamnar hos direktörer eller aktieägare i stället för hos löntagarna.
I tider av osäkerhet är det än viktigare att parterna på arbetsmarknaden tar samhällsekonomiskt ansvar. Det är utifrån de förutsättningarna som LOs förbund har beslutat om de gemensamma kraven i 2012 års avtalsrörelse.
Kraven innebär en löneökning på 3,5 procent. Vi kräver också en höjning av avtalens lägstalöner för att vi vill ha en arbetsmarknad där alla kan försörja sig. Med kravet på en jämställdhetspott vill vi fortsätta minska löneskillnaderna mellan kvinnligt och manligt dominerade branscher. Förbunden kommer också gemensamt att driva kravet på begränsning av andelen tidsbegränsade anställningar för att minska otryggheten.
Det kommer att bli en tuff kamp vid förhandlingsborden också i den här avtalsrörelsen. Arbetsgivarna har som vanligt gått hårt ut. De säger nej till låglönesatsningar och hävdar att de leder till arbetslöshet. Teknikföretagens vd Anders Weihe påstår dessutom enligt att: ”Facken räknar alltid fel.” (Affärsvärlden 6 sept).
Men det är arbetsgivarna som är fel ute. När de i artikel efter artikel anklagar oss för att inte lyssna på medlemmarna, så vet vi att vi har ett starkt stöd för våra krav på minskade löneskillnader. Av landets alla löntagare vill 76 procent ha minskade löneskillnader och hela 83 procent vill se mer jämställda löner. Statistik visar dessutom att länder med låg lönespridning har hög sysselsättningsgrad. Och, tvärtemot vad arbetsgivarna säger, så vet vi att förbundens medlemmar vill att facket löneförhandlar för dem.
LOs förbund tar ansvar för en stabil lönebildning med starka centrala avtal på förbundsnivå. Det gör vi utifrån medlemmarnas krav och förväntningar. Det gör vi för att kunna förena reala löneökningar till förbundens medlemmar med vår del av ansvaret för samhällsekonomin.