Publicerad i Svenska Dagbladet 13 maj 2013
Detaljhandeln måste ta sitt ansvar efter raskatastrofen utanför Dhaka. Som representanter för fack i hela världen uppmanar vi företagen att skriva på ett avtal om förbättrad arbetsmiljö; Bangladesh Fire and Building Safety Agreement.
Skandalen växer i takt med att antalet dödsoffer stigit till över 1000 i byggnadskollapsen i Bangladesh. Under veckan som gått sedan Rana Plaza som inrymde fem textilfabriker störtade samman har det visat sig att tragedin knappast var någon olycka.
Den hade lätt kunnat undvikas, det hela handlar snarare om industriellt mord. Förmän beordrade arbetare att återvända in i byggnaden som skakade, ingenjörer varnade för att huset var felkonstruerat och arbetare klagade på att arbetsmiljön var farlig. Allt detta pekar på ett arbetsgivarperspektiv där det enda som räknas är att skära ner på kostnader. Det yttersta ansvaret för den här och många liknande tragedier på senare år vilar på de multinationella företag som hänsynslöst tvingar fabrikschefer att leverera produkter på orimligt kort tid.
Hetsen leder till att den huvudsakligen kvinnliga arbetskraften måste jobba 18 timmars arbetsdagar, sju dagar i veckan, för att få beställningarna klara i tid. Arbetsmiljön struntar man i. De här arbetarna riskar livet för löner på knappt 300 kronor i månaden. Vi måste ändra på den här situationen. Och därför uppmanar vi – som representerar fack i hela världen – nu detaljhandeln och varumärken att skriva på ett avtal om att förbättra arbetsmiljön. Avtalet heter Bangladesh Fire and Building Safety Agreement och rör byggnads- och brandsäkerheten i landet.
Tragedin i Bangladesh kommer inte som en överraskning för oss som gått i bräschen i kampen för arbetstagarnas rättigheter och slagit larm om arbetsförhållandena i högexporterande låglöneländer. Det är talande att fabriken störtade samman vid en tidpunkt när fack och människorättsgrupper redan satt i intensiva förhandlingar med en detaljhandel i kris efter branden på textilfabriken Tazreen i november 2012 i Bangladesh. 197 människor dog i branden och över 200 skadades. Enkelt uttryckt så räcker inte industrins nuvarande åtgärder.
Tidigare såg man mjuka regler om social revision och företagens sociala ansvar (CSR) som möjliga lösningar på farliga arbetsförhållanden i den globala klädindustrins leveranskedja. Men tiden har visat att initiativ och avtal som inte är juridiskt bindande, utan frivilliga och har begränsad omfattning, inte räcker till (fabriken som brann 2012 och byggnaden som kollapsade häromveckan hade båda godkänts i den sociala revisionen). Och för det misslyckandet får arbetarna som syr våra kläder betala med sina liv.
Det är oacceptabelt att detaljhandeln – som tagit sig högst upp i den globala leveranskedjan för kläder och bär ansvaret för explosionen av revolutionerande innovationer i produktion, logistik och teknik – i dag får sin produkt tillverkad under förhållanden och i fabriker som hör hemma på 1800-talet, inte 2013. Den goda nyheten är att lösningen är enkel: vi har ju faktiskt varit med om det här förut. Bränderna på textilfabriker i början av 1900-talet tvingade fram förändringar som ledde till årtionden av lönsamma och säkra fabriker med anställda som kunde leva på sin lön. Historien har visat oss vad som fungerar.
Ett första steg har redan tagits för att hindra nästa textilfabrikstragedi. Globala detaljister och varumärken har nu att ta ställning till ett juridiskt bindande avtal som går till botten med problemet: Bangladesh Fire and Building Safety Agreement. Avtalet ger arbetstagarna rätt att utan rädsla för repressalier lägga ner arbetet om arbetsplatsen är farlig och facket får den tillgång till arbetsplatsen som det behöver. Oberoende arbetsmiljöexperter ska offentligt rapportera om alla brand- och byggnadsrevisioner. Och fabriksägarna måste i god tid reparera byggnaderna och globala detaljhandlare och varumärken säga upp sina kontrakt om fabriksägarna inte rättar sig efter avtalet. Det enda vi kan göra för att Bangladeshs textilindustri ska bli hållbar är att uppmana till omedelbara åtgärder för en fullgod brand- och byggnadssäkerhet, en stark arbetsrätt och rättvisa löner.
Vissa detaljhandlare är redan med på tåget. Men om industrin ska förändras måste så många som möjligt av de globala varumärkena med. Hur mycket kommer det att kosta? En krona per plagg under fem år sätter stopp för de dödsbringande fabrikerna i Bangladesh och räddar otaliga liv. Det är dags att detaljhandeln gör något nu.
PHILIP JENNINGS
generalsekreterare i UNI Global Union
JYRKI RAINA
generalsekreterare i IndustriALL
SHARAN WBURROW
generalsekreterare i ITUC
KARL-PETTER THORWALDSSON
LO:s ordförande
Fotnot: ITUC (International Trade Union Confederation) är en internationell facklig samorganisation, ofta kallad ”Världsfacket”. UNI Global Union är en världsomspännande samorganisation för facken inom servicesektorn. IndustriAll är en internationell samorganisation för facken inom industrin.