Publicerad på arbetet.se 12 juli 2018
I en tid när befolkningen blir äldre, skolresultaten är undermåliga och allt fler arbetslösa har otillräcklig utbildning för att få en varaktig förankring på arbetsmarknaden går Moderaterna till val på stora skattesänkningar. Utöver de skattesänkningar som finns i Moderaternas senaste budgetmotion vill de på sikt, när ekonomin så tillåter, sänka marginalskatten till som högst 50 procent.
Även om vi inte vet exakt hur en sådan skattesänkning skulle genomföras är det tydligt att den skulle få mycket skeva fördelningseffekter.
Det omedelbara sättet att åstadkomma det inom ramarna för dagens skattesystem, där den statliga inkomstskatten ser likadan ut i hela landet, men kommunalskatten varierar mellan kommuner och landsting, är att sänka den statliga skatten till 14,85 procent över skiktgränsen och ta bort utfasningen av jobbskatteavdraget så att marginalskatten i den kommun som har högst kommunal- och landstingsskatt, Dorotea, blir 50 procent.
I kommuner med lägre kommunal- och landstingsskatt blir marginalskatten då lägre. Gör man på detta sätt sänks skatten med 24 miljarder kronor år 2019.
En sådan skattesänkning tillfaller nästan uteslutande dem som redan har en hög ekonomisk standard. 69 procent av skattesänkningen, eller 16 miljarder kronor, skulle tillfalla den tiondel av befolkningen som har högst ekonomisk standard och 16 procent, eller nästan 4 miljarder kronor, skulle tillfalla den tiondel som har näst högst ekonomisk standard.
Den halva av befolkningen med lägre ekonomisk standard skulle få dela på en halv miljard kronor, det vill säga 2 procent av skattesänkningen (Källa: SCB (Fasit) och egna beräkningar).
Ett mer ordagrant sätt att åstadkomma en marginalskatt på högst 50 procent, som dock skulle innebära ett större ingrepp i skattesystemet, är att justera den statliga skatten kommun för kommun, och ta bort utfasningen av jobbskatteavdraget, så att marginalskatten över skiktgränsen blir exakt 50 procent i varje kommun. Det skulle kosta 14 miljarder kronor år 2019.
Beroende på hur marginalskattesänkningen genomförs kan den alltså kosta 14-24 miljarder kronor. Fördelningsprofilerna är dock likartade oavsett vilken metod som används.
Med den metod som kostar 14 miljarder kronor och innebär att den statliga skatten justeras i varje kommun skulle 70 procent i stället för 69 procent tillfalla den tiondel av befolkningen som har högst ekonomisk standard (Källa: SCB (Fasit) och egna beräkningar).
Ett syfte med att sänka marginalskatterna är att öka sysselsättningen. Enligt M-ledaren Ulf Kristersson driver systematiska marginalskattehöjningar människor från utbildning, från att göra karriär och jobba extra. Det kan dock ifrågasättas om det bästa sättet att öka sysselsättningen är att satsa 24 (eller 14) miljarder kronor på de högavlönade.
Nio av tio löntagare som ligger över skiktgränsen för statlig skatt jobbar redan heltid. I inkomstintervallen som omfattar löner på 25 000 kronor, där marginalskatten är betydligt lägre, jobbar bara sju av tio heltid.
Åtgärder som främjar heltidsarbete i lägre löneintervall kan därför vara mer verkningsfulla. Deltidsarbete är betydligt mer vanligt bland arbetare än bland tjänstemän. Till mycket stor del beror det på att det är vanligare bland arbetare att inte ha kunnat få heltidsarbete.
Det är också vanligare att arbetare arbetar deltid på grund av sjukdom, att arbetet är för krävande eller att de inte orkar arbeta heltid.
Det finns alltså en stor potential att öka sysselsättningen om politiken inriktas på att göra heltidsarbete möjligt för dem som redan med dagens skatteregler önskar öka sin arbetstid.
Också bland de helt arbetslösa finns en stor potential att öka sysselsättningen. Arbetslösheten var förra året nästan tre gånger så hög bland dem som saknade, som bland dem som hade, gymnasieutbildning, bara 75 procent av alla 20-åringar hade en 3-årig gymnasieutbildning och bland de arbetslösa som var inskrivna på arbetsförmedlingen saknade i maj i år drygt en tredjedel, 122 200 personer, helt gymnasieutbildning.
Politiken kan därför med fördel inriktas mot att förbättra resultaten i grund- och gymnasieskolan samt att ge de arbetslösa bra förutsättningar att utbilda sig. Det finns alltså många uppgifter att lösa innan en radikalt sänkt statsskatt kan sägas vara en prioriterad sysselsättningspolitisk reform.
Ola Pettersson, LO:s chefsekonom
Anna-Kirsti Löfgren, LO-ekonom