Publicerad på Passagen 10 september 2010
Den sittande alliansregeringen var snabb med att genomföra reformer som till stor del haft negativ inverkan på kvinnors ekonomi och arbetskraftsdeltagande. Denna skeva jämställdhetsprofil i alliansregeringens
politik har knappt uppmärksammats, varken av regeringen själv eller i media. Högre a-kasseavgifter och låg ersättning i kombination med skärpta villkor för att få ersättning från a-kassan, hårdare regler för
sjukskrivna samt införande av vårdnadsbidrag är exempel på politiska förändringar som drabbat kvinnor negativt de senaste fyra åren.
Många har till följd av regeringens försämringar av a-kassan med bland annat orättfärdiga arbetslöshetsavgifter lämnat försäkringen. SCB visar att utrikes födda, unga och ensamstående mammor löper hög risk att
bli långvarigt beroende av försörjningsstöd, och den huvudsakliga orsaken till detta är arbetslöshet utan rätt till a-kassa. De skärpta kraven för att få ersättning från a-kassan har medfört ökad risk för än
fler, framförallt kvinnor, att stå utan annan försörjning än just försörjningsstöd.
Att ta emot försörjningsstöd är i sig stigmatiserande, påverkar andra aspekter av livet negativt och minskar drastiskt individens möjligheter att påverka sin egen vardag enligt forskaren Rickard Ulmestig.
Ulmestig pekar i sin forskning också på att det är svårare för arbetslösa som har försörjningsstöd att få stöd av Arbetsförmedlingen. Regeringen borde analysera vad förändringarna i a-kassan inneburit för
dessa i huvudsak kvinnor. Vad vi vet har regeringen inte gjort någon sådan analys. Detta trots att försämringarna i a-kassan har finansierat delar av de skattesänkningar som i första hand tilldelats
högavlönade män.
Kvinnor är, ofta till följd av brister i arbetsmiljön, sjukskrivna i större utsträckning än män. Enligt SCBs undersökning av levnadsförhållandena (ULF) har kvinnor inom LO-yrken den allra sämsta hälsan, medan
män i högre tjänstemannayrken har den bästa. Regeringens politik på sjukskrivnings-, rehabiliterings- och arbetsmiljöområdet, har inte på ett seriöst sätt överhuvudtaget uppmärksammat att det framförallt är
kvinnor som blivit berörda av försämringarna inom dessa områden. Underlag som sänts ut på remiss har varit bristfälliga. Även försämringarna i sjukförsäkringen har finansierat skattesänkningar, vilket
inneburit att kvinnor återigen betalat för att högavlönade män fått mer i plånboken.
Vårdnadsbidraget är ytterligare ett borgerligt slag mot jämställdheten. De kvinnor som använder vårdnadsbidrag riskerar att bli ekonomiskt beroende av sin partner, både i nutid och framtid eftersom
ersättningen är låg och inte heller ger några pensionspoäng. Den långa frånvaro från arbetslivet som vårdnadsbidraget innebär, försämrar dessutom kvinnors möjligheter till en stark ställning på
arbetsmarknaden.
Regeringen har i det tysta angripit kvinnor som grupp från flera fronter samtidigt, bland annat genom att den underlåtit att analysera helhetseffekterna av den egna politiken. Separata, mindre
jämställdhetssatsningar kan aldrig täcka upp för det. Kvinnors situation på och utanför arbetsmarknaden måste beaktas i alla politiska förslag.
En politik som resulterar i att allt fler kvinnor hänvisas till försörjningsstöd och vårdnadsbidrag, innebär en bidragslinje där kvinnors beroende av en partner ökar. Det är långt ifrån en arbetslinje där både
kvinnor och män ges lika förutsättningar till ekonomisk självständighet. För att få ett samhälle där kvinnor och män är jämställda krävs att det alltid förs en aktiv och strategisk politik för att uppnå detta.
Eftersom så inte skett de senaste fyra åren har jämställdheten fått sig en rejäl törn.
Madelene Syrén, utredare, LO
Ulrika Vedin, utredare, LO