Fråga facket Fråga facket

Motverka kränkningar med anställningstrygghet!

Berättelserna om sexuella trakasserier i arbetslivet flödar under hashtaggen #MeToo. Nu måste vi på allvar diskutera hur vi förhindrar att kvinnor utsätts för sexuella kränkningar i jobbet. En del av lösningen stavas tryggare anställningar. Det måste även arbetsgivarna inse, skriver LO:s andre vice ordförande Berit Müllerström


Publicerad Uppdaterad
Kopiera länk för delning

Publicerad på Dagens samhälle 19 oktober 2017

Just nu svämmar både traditionella och sociala medier över av berättelser från kvinnor som blivit utsatta för sexuella trakasserier. Det är sorgligt att det ska krävas en Hollywood-skandal för att kvinnors vardag ska nå löpsedlarna.

LO vill uppmärksamma problemet utifrån ett arbetsmiljöperspektiv. Vi har länge drivit på för att fler ska få rätt till tryggare anställningar, något som särskilt skulle gynna kvinnor inom LO-yrken. Nu måste även arbetsgivarna ta sitt ansvar och förstå att god arbetsmiljö och anställningstrygghet hänger ihop.

Var fjärde kvinna som jobbar inom LO-branscher som till exempel hemtjänst, hotell och restaurang, har utsatts för hot eller sexuella trakasserier i arbetslivet. De som jobbar ensamma är mest utsatta, visar LO-rapporten "Sjuk av jobbet" som släpptes i våras

För den som i sitt arbete möter gäster, kunder, brukare eller patienter är utsattheten dubbel. Det kan vara kunder som kommer med sexuella anspelningar eller brukare som beter sig hotfullt. Att arbeta i någon annans hem ökar risken ytterligare.

Drabbas värst gör även de som har en otrygg anställning. Visstids- och bemanningsanställningar har ökat i takt med att arbetsmarknaden förändras och ställer högre krav på anställdas flexibilitet. Den som är utbytbar i arbetslivet vågar sällan anmäla av rädsla för att vara besvärlig och bli av med arbetspass. Och det kan vara svårt att klaga på en närgången restaurangbesökare när chefen tycker att "lite tjuvnyp är en del av jobbet".

Att bli utsatt för hot, våld eller sexuella trakasserier leder inte bara till obehag i stunden. Konsekvenserna kan ta sig uttryck i stressreaktioner och psykosomatiska besvär, vilket kan leda till kostsamma sjukskrivningar. Därför måste arbetsgivaren snabbt erbjuda stöd till den som drabbats.

Vi vet dock att de branscher där otryggt ensamarbete är vanligt också har sämst tillgång till företagshälsovård. Färre än hälften av kvinnorna i arbetaryrken har möjlighet att ta del av företagshälsovård via arbetet. För arbetarmän och både manliga och kvinnliga tjänstemän är andelen mellan 60 och 70 procent.

Så ser verkligheten ut för många av kvinnorna inom LO-yrken. Och det är helt oacceptabelt.

Ytterst är det arbetsgivarna som har ansvar för att säkra en trygg arbetsmiljö för både män och kvinnor. LO kräver därför att arbetsgivarna:

Säkrar rätten till företagshälsovård för den som drabbats.

Skapar trygga anställningar för att fler ska våga anmäla hot och sexuella trakasserier.

Begränsar ensamarbetet – ingen ska behöva vara rädd på sitt arbete.

Naturligtvis måste även vi inom facket fortsätta arbeta mot sexuella trakasserier, både inom våra egna förbund och på de arbetsplatser där vi finns representerade. Dessutom måste de lokala fackklubbarna bli fler och rustas med de kunskaper som behövs för att förebygga och förhindra trakasserier på en arbetsplats. Facklig organisering är nyckeln till att den drabbade inte ska behöva stå ensam. Nolltolerans mot sexuella trakasserier ska råda på jobbet!

Hashtaggen #MeToo visar att enskilda röster låter starkare tillsammans. Nu måste vi alla, kvinnor och män, fack och arbetsgivare, använda den styrkan och skapa ett tryggare arbetsliv.

Berit Müllerström, LOs ander vice ordförande