Publicerad i Dagens Industri 4 september 2018
Vissa saker är konstanta. När Socialdemokraterna lovar en veckas extra ledighet för föräldrar – en fullt finansierad välfärdsreform för att förbättra vardagen för hundratusentals barn och deras mammor och pappor – då mobiliserar Svenskt Näringsliv alla sina resurser för att bekämpa förslaget. I en framhastad analys hävdar Svenskt Näringsliv att kostnaden för förslaget är 32 miljarder kronor i termer av förlorad produktion (BNP).
Så har det genom historien alltid låtit när arbetarrörelsen lagt fram förslag för att förbättra tillvaron för vanligt folk. Om vi hade lyssnat på det hade vi varken haft åtta timmars arbetsdag, lediga lördagar, fem veckors semester eller någon föräldraförsäkring över huvud taget.
Det är missvisande att som Svenskt Näringsliv utgå från att familjeveckan innebär ett totalt produktionsbortfall. Att föräldrar har svårt att få vardagen att gå ihop innebär redan i dag att produktionen påverkas negativt, exempelvis via obetalda ledigheter eller improduktivt arbete när en förälder arbetar och tar hand om sitt barn samtidigt.
Ur ett strikt produktionsperspektiv är barn mycket kostsamma. De innebär ibland att föräldrar behöver vara borta från jobbet. Just så måste det få vara. Även näringslivets organisationer har nog, i alla fall bortom valrörelsen, ett intresse av att det föds barn. För att människor ska våga skaffa barn måste det vara möjligt att kombinera jobb och familjeliv. Annars riskerar BNP om någon generation att minska drastiskt, en situation flera europeiska länder med omoderna välfärdslösningar nu står inför. I länder som Spanien, Italien och Portugal föder kvinnor i genomsnitt bara omkring 1,3 barn, vilket är mycket långt från den nivå som krävs för att upprätthålla befolkningens storlek. Familjepolitikens utformning är ett skäl till det.
Problemet är att Svenskt Näringsliv inte vill acceptera hur den svenska välfärdsmodellen fungerar och därför instinktivt motsätter sig alla försök att utveckla eller modernisera den. I själva verket är den svenska modellen för hur man kan kombinera föräldraskap med arbetsliv en förebild för allt fler av världens mest avancerade ekonomier.
Men reformen handlar inte bara om effektivitet på lång sikt, utan också om rättvisa. Det är viktigt att se att ytterligare möjligheter för föräldrar att vara lediga med sina barn skulle underlätta för många med LO-yrken. Att leva med barn innebär att utöver loven, som består av långt fler dagar än vuxnas semester, också behöva hantera inskolningar, studiedagar, utvecklingssamtal, besök hos BVC, tandläkare med mera.
Det är en utmaning för alla föräldrar, men tjänstemän har ofta större möjlighet att lösa det. De har oftare jobb dit det är möjligt att tillfälligt ta med sitt barn, de kan i större utsträckning arbeta hemifrån och de har oftare mer flexibla arbetstider.
Bara det faktum att arbetstidens förläggning ser olika ut för arbetare och tjänstemän visar att de står inför helt olika typer av livspussel. Inte ens hälften av alla arbetare arbetar enbart dagtid och vardagar. Bland kvinnor med arbetaryrken är det bara var tredje som enbart har sådana arbetstider. Det kan jämföras med att tre av fyra tjänstemän enbart jobbar ”kontorstid”. Med oregelbundna arbetstider, som ofta varierar vecka för vecka, är det tillräckligt svårt att klara förskolans och skolans tider till vardags. Att utöver det hantera lov och planeringsdagar gör inte pusslet enklare
Familjeveckan bidrar till att öka särskilt LO-familjernas välfärd. På marginalen skulle den kunna innebära att fler föräldrar deltar i arbetskraften eller går upp till heltid, lägre sjuktal och ett mer hållbart arbetsliv. Ingenting av detta speglas i Svenskt Näringslivs beräkningar, som är konstruerade för att maximera reformens negativa effekter på BNP.
Karl-Petter Thorwaldsson, LOs ordförande
Marika Lindgren Åsbrink, projektledare, LOs Jämlikhetsutredningen
Ola Pettersson, LOs chefsekonom