Publicerad i Arbetet 20 november 2017
Kvinnor inom fackföreningsrörelsen vittnar just nu i sociala medier om fruktansvärda övergrepp i samband med fackliga uppdrag. I dagarna kommer dessutom ett upprop under hashtaggen #inteförhandlingsbart att publiceras. Det krävs ett stort mod att våga berätta och det är mycket bra att sexuella trakasserier äntligen hamnar i strålkastarljuset även i vår rörelse.
För låt oss vara tydliga: det här är ett oacceptabelt beteende som är helt oförenligt med de grundläggande fackliga värderingarna om allas lika värde. Tyvärr är det ingen nyhet att sexuella trakasserier och sexistisk jargong förekommer inom fackföreningsrörelsen. Facket har en historia av att vara mansdominerat och kvinnor har ofta fått kämpa för att ta plats.
Vi känner väl igen oss i den bild som nu målas upp. Därför är det självklart för oss att skriva under uppropet. Facket har en historia av att vara mansdominerat och kvinnor har ofta fått kämpa för att ta plats. Visserligen har mycket positivt hänt de senaste åren. Flera av våra förbund har aktivt arbetat med jämställdhet och att förändra bilden av facket som mansdominerat, för att inte säga gubbigt.
Flera förbund genomför jämställdhetsutbildningar och har tydliga handlingsplaner för hur fall av sexuella trakasserier ska hanteras. Det är ljusår från hur det såg ut när vi själva började vår fackliga bana. Samtidigt kan vi aldrig säga att vi gör tillräckligt så länge problemet kvarstår. Det tar tyvärr lång tid att förändra beteenden som sitter i väggarna.
Det som framkommit i samband med det fackliga upprop som nu pågår visar att vi har en stor utmaning framför oss. Vi tar vittnesmålen på största allvar och uppmanar alla som blivit utsatta att vända sig till sin chef, personalchef eller någon de har förtroende för på förbundet så att vi har möjlighet att agera direkt.
I LO:s styrelse har frågan om hur vi förebygger sexuella trakasserier varit uppe för diskussion flera gånger den senaste tiden. Det är vi i den yttersta ledningen som har ansvar för att sätta stopp för att detta inte ska förekomma i den fackliga rörelsen. Ett fortsatt jämställdhetsarbete på arbetsplatserna och inom fackföreningsrörelsen är viktigt för att ändra på förlegade maktstrukturer och förändra jargonger, normer och synen på varandra.
Vi behöver arbeta med och brett samtala om normer, fördomar och förhållningssätt. Vår värdegrund måste betyda något i vardagen. Vi behöver arbeta med och brett samtala om normer, fördomar och förhållningssätt. Vår värdegrund måste betyda något i vardagen.De kvinnor som nu kliver fram och berättar gör vår rörelse en stor tjänst och vi välkomnar detta. Det finns ingen motsättning i att tro på den fackliga kampen och kritisera interna missförhållanden och övergrepp.
Ska vi vara trovärdiga i frågor som rör rättvisa villkor och bättre arbetsvillkor för kvinnor måste vi leva som vi lär. Genom att våga ta debatten och diskutera hur vi beter oss mot varandra kan vi nå förändring på riktigt. Det ska råda nolltolerans mot sexuella trakasserier på alla arbetsplatser, även inom facket. Detta är en självklarhet!
Therese Guovelin, LOs förste vice ordförande
Berit Müllerström LOs andre vice ordförande
Susanna Gideonsson, ordförande Handelsanställdas förbund
Marie Nilsson, ordförande IF Metall
Malin Ackholt, ordförande Hotell- och restaurangfacket
Eva Guovelin, ordförande Livs
c