Publicerad i DN den 16 juni 2011
Det sägs att man kan bedöma ett samhälle efter hur det behandlar sina mesta utsatta medlemmar. Stockholms stad växer och frodas. Kommunens finanser visar på plus och nya gallerior växer upp som svampar ur marken. Mitt i allt detta glänsande välstånd finns en grupp som inte passar in. Av olika skäl har de hamnat utanför samhället, på grund av verklig eller upplevd, yttre eller inre hemlöshet.
De flesta av dem rör sig i innerstan, tillbringar kalla nätter på nattbussar eller MacDonalds. Några bor på natthärbärgen de måste lämna på morgonen. Det finns få platser där de kan känna sig hemma, äta sig mätta, vila ut några timmar och känna att de inte är helt övergivna av sina medmänniskor. I det alltmer välputsade Stockholm är det svårt att hitta lokaler där en sådan verksamhet får fungera, utan att grannar klagar.
En av de mycket få oaserna ligger på Kammakargatan 36. I snart 40 år har Ny Gemenskap funnits där i ett gårdshus. Varje tisdag till söndag besöks föreningen av 150–250 personer, de flesta av dem hemlösa som får chans till en bit mat, dusch, kläder och lite vila. Nu hotas föreningen av vräkning från hyresvärden Stiftelsen Stockholms Studentbostäder, en vräkning skulle innebära en katastrof. Många av dem som byggt upp sina liv med Ny Gemenskap som enda trygga plats känner sig nu rädda, hotade och förtvivlade. De känner att samhället än en gång övergivit dem och känner stor misstro till att staden kommer att ställa upp för dem.
– Det är ett viktigt ställe för de utslagna, för här är du inte utslagen utan du är en i mängden. Skriv något väldigt vackert om det här stället, för vi klarar oss inte utan det, säger en av de hemlösa besökarna.
Flera av de verksamheter som arbetar med stöd för människor i samhällets utkanter har tvingats flytta efter klagomål eller att rivningskontrakt löpt ut och det har varit mycket komplicerat, för att inte säga omöjligt, att hitta ersättningslokaler. Genom sitt läge har Ny Gemenskaps lokal i stort sett varit förskonat för den typen av problem och sådana klagomål är inte skälet till uppsägningen. Skulle föreningen tvingas lämna sina lokaler kommer det att vara i stort sett omöjligt att hitta en ny plats innanför tullarna.
Trycket på de få andra verksamheter som arbetar på ett sätt som liknar Ny Gemenskap är redan nu mycket stort. Det är ytterst tveksamt om de klarar av det i sina nuvarande lokaler. För verksamheter som Pelarbacken som arbetar med sjukvård för hemlösa är Ny Gemenskap ett av de få ställen där de kan få tag på och upprätta kontakt med hemlösa med psykiatrisk diagnos.
Vad är då problemet? Stiftelsen Stockholms Studentbostäder som äger fastigheten vill i stället använda den som studentbostäder. Det är naturligtvis tråkigt att två resurssvaga grupper ställs mot varandra. Ny Gemenskaps lokaler är visserligen slitna men är som sagt en av de få platser i innerstan där det är möjligt att ta emot de hemlösa. Lösningen skulle vara att SSSB erbjöds en annan fastighet i utbyte och både Stadens fasighetskontor och andra fastighetsägare har lämnat flera sådana erbjudanden, flera av dem har bedömts som mycket fördelaktiga. SSSB har dock av kostnadsskäl och andra anledningar sagt nej till dessa.
Nu är situationen mycket allvarlig, efter att avhysningen skjutits upp flera gånger är det nu mindre än ett år kvar innan Ny Gemenskap tvingas lämna sina lokaler. I detta kritiska läge har SSSB sagt sig vara intresserat av att byta med en närliggande fastighet av staden ägd fastighet som skall säljas. I det läget har staden börjat tveka. Nu framförs formella skäl som försvårar en uppgörelse, som att svårigheter att vid försäljning dela på de två huskropparna eller att staden inte får subventionera enskilda verksamheter.
Stockholm måste förbli en mänsklig stad, innerstan är till för alla, inte bara de framgångsrika och välbärgade. Vi förväntar oss att alla tar sitt ansvar för detta och inte enbart ser till sina egna snäva intressen. Stiftelsen Stockholms Studentbostäder måste visa sin goda vilja. Stadens politiker måste ge tjänstemännen ett sådant handlingsutrymme att de kan lösa detta akuta problem. Det måste finnas en lösning så att Ny Gemenskap kan få finnas kvar på Kammakargatan. Solidaritet är en bristvara i vårt samhälle. Vi måste acceptera alla människors lika värde, rätt att finnas och ha en mötesplats, även i Stockholms City.
Wanja Lundby-Wedin, ordförande LO, Eva Brunne, biskop Stockholms stift, Marika Markovits, direktor Stockholms stadsmission, Rolf Byström, läkare Pelarbacken, Fransisco Cabrera, hemlös, Ny Gemenskap, Gunnar Edqvist, ordförande Ny Gemenskap