Publicerad svt.se 28 oktober, 2011 – 13:24
I takt med att antalet små arbetsplatser ökar växer kraven på de regionala skyddsombuden. Men resurserna för de regionala skyddsombudens arbetsmiljöarbete ökar inte i tillräcklig utsträckning, Det visar en ny rapport som tagits fram av arbetsmiljöforskare vid Högskolan i Dalarna. LO, TCO och Saco uppmanar nu regeringen att öka anslagen för de regionala skyddsombudens arbetsmiljöarbete.
Nästa år är det 100 år sedan arbetstagarna fick en lagstadgad rätt att utse skyddsombud. Sedan dess har skyddsombuden, som ibland kallas arbetsmiljöombud, bidragit till att Sverige ligger i framkant internationellt sett när det gäller säkra arbetsförhållanden. I detta spelar de regionala skyddsombuden en viktig roll genom sitt uppdrag att företräda arbetstagare på små arbetsplatser där lokala skyddsombud ofta saknas.
Det svenska näringslivet domineras av små och medelstora arbetsplatser. Drygt 99 procent av företagen har högst 49 anställda. Bara mellan 2005 och 2009 tillkom 150 000 nya sådana företag, varav nära hälften med färre än 9 anställda. Många små och medelstora företag saknar eget skyddsombud. Bara var tionde har ett fungerande systematiskt arbetsmiljöarbete och många saknar företagshälsovård.
En ny forskarrapport som tagits fram vid Högskolan i Dalarna, ”De regionala skyddsombuden, en unik och viktig resurs för arbetsmiljöarbetet”, visar vilken betydande insats ombuden gör för arbetsmiljön på mindre arbetsplatser. Men rapporten visar också vilka stora utmaningar de regionala skyddsombuden står inför.
Arbetslivets förändring leder till nya arbetsmiljörisker. Ett ökat antal små arbetsplatser, privatisering av kommunal verksamhet, fler tillfälliga anställningar och framväxten av bemanningsbranschen leder till nya krav på skyddsombuden. Det har samtidigt blivit svårare att rekrytera lokala skyddsombud.
Andelen arbetskraft och företag från nya EU-länder ökar. Ofta är olycksfall och arbetssjukdomar vanligare där på grund av arbetsgivarnas bristande kunskaper om den svenska arbetsmiljölagstiftningen. Det gör de regionala skyddsombudens arbete ännu viktigare.
Under perioden 2005-2009 ökade antalet besök på arbetsplatser som de regionala skyddsombuden genomförde med 37 procent. Under samma period ökade antalet heltidsengagerade regionala skyddsombud med 6 procent.
Behovet av regional skyddsombudsverksamhet är stort. Förutom att antalet små arbetsplatser ökar har ombudens verksamhet också breddats. I forskarrapporten beskrivs hur många regionala skyddsombud i ökad utsträckning får delta i aktivt rehabiliteringsarbete. Dessa ökade och nya krav innebär att en kraftig satsning på utbildning och kompetensutveckling måste göras.
I samband med att Arbetslivsinstitutet lades ned försvann de fackliga organisationernas medel för funktionsutbildning av skyddsombud. Under lång tid har fackförbunden tagit ansvar för att bidra till skyddsombudsverksamheten med egen finansiering utöver de statsbidrag som utgår. Det finns dock en gräns för vad våra medlemsförbund klarar att bära och den gränsen är nu passerad.
De regionala skyddsombuden fyller en viktig funktion sett ur ett bredare samhällsperspektiv. Regeringen har i sin nationella handlingsplan för arbetsmiljö slagit fast att kunskapen om arbetsmiljöfrågor ska öka i hela samhället. Ska det vara möjligt måste man se de regionala skyddsombuden som en viktig resurs. LO, TCO och Saco hoppas att regeringen tar arbetsmiljöfrågorna på allvar och medverkar till en långsiktig utveckling som säkerställer finansieringen av de regionala skyddsombudens verksamhet.
Ulla Lindqvist, vide ordförande LO
Eva Nordmark, ordförande TCO
Göran Arrius, ordförande Saco