Per Bardh, LOs avtalssekreterare
Första maj-tal i Haninge, klockan 10.00
Det talade ordet gäller
Kamrater!
I dag är det den första maj, arbetarrörelsens internationella högtidsdag. Vi samlas i Haninge, Hofors och Hälleforsnäs. I dag samlas vi över hela Sverige och över hela världen.
Vintern har dragit förbi. Vi känner våren i luften men i samhället blåser det iskallt från höger. Vi nås av budskap som säger att den som saknar arbete inte har ansträngt sig tillräckligt mycket.
Vi delges beslut som menar att den som har det svårt först måste få det sämre innan det kan bli bättre. Vi tar del av förslag som målar ut sjuka och arbetslösa som lata fuskare.
***
Vi har haft ett samhälle där makten och ägandet var ojämnt fördelat mellan människor. Människor delades in i rika och fattiga. Med politisk kraft, med fackliga muskler kom vi till insikt om att en annan värld
var möjlig.
Sverige blev ett land med höga skatter men med små skillnader. Vår tro var att alla skulle vinna på detta. Så skapade vi tillsammans välfärdssamhället.
Så kom en regering till makten som höjde avgiften till a-kassan, en regering som blir förvånad när människor valde att lämna försäkringen.
Så kom en regering till makten som raserade sjukförsäkringen, en regering som blir förvånad när människor står utan försörjning.
Så kom en regering till makten som tog från de fattiga och gav till de rika, en regering som blir förvånad när orättvisorna ökar.
Det är den tvärsäkra tonen som bevisar den borgerliga regeringens okunskap om orsak och verkan.
Vi vet att en åsikt kräver en insikt.
Vi vet att jämlikhet och välfärd skapar trygghet och utveckling.
Vi vet att nyliberala experiment leder till att politiken och facket tappar i makt till marknadens män.
Nu går utvecklingen baklänges. Den borgerliga regeringen sänker skatterna och skillnaderna ökar. Vi blir åter ett land med rika och fattiga.
***
Det pågår en global finanskris, men tro inte att det är brist på pengar. Fortfarande lämnar varje Wallenbergare som dör efter sig miljarder. Det må vara ekonomisk världsvid kris men det är inte någon brist på
pengar, pengarna är bara ojämnt fördelade.
Ekonomerna ska inte tro att det är de fattiga som orsakar världens ekonomiska problem. Problemet är att de rika bara blir rikare.
Kamrater!
När marknaden får fritt svängrum kapsejsar skutan.
Genom vår storlek och vår styrka har facket varit en part som på olika sätt skurit av och jämnat ut marknadens värsta härjningar.
Utifrån egoism och dumhet formas tanken om att näringslivets vinst blir större ju svagare löntagarna är. Så talar de arroganta.
Ett tandlöst fack, ett fack med mössan i handen, ett fack som bockar och ber klarar inte av att vara den motkraft som behövs.
***
Den nu pågående krisen är ett symptom på en obalans mellan arbete och kapital. Den svenska industrin och välfärden har utvecklats sida vid sida. Industrins utveckling har skapat materiella tillgångar som
fördelats allt mer rättvist genom fackliga förhandlingar och demokratiska och politiska beslut.
Flera svenska företag har blivit multinationella tack vare en framgångsrik välfärds- och jämlikhetspolitik.
Titta på Volvo som utvecklats tack vara att många svenskar fått så hög lön att de haft möjlighet att skaffa egen bil. Samma sak med Electrolux vars storhet ska ses i skenet av att svenska folket haft ekonomi
nog för att köpa deras produkter. Ericsson som växt tack vare att staten byggde ut telefonnätet över hela landet. Astra, Asea, listan kan göras lång.
Globaliseringen drivs framåt på bekostnad av demokratin som får stå tillbaka för den ekonomiska makten. Förväntningarna har varit enorma på vad marknaden ensamt kan åstadkomma. Se så fel det blev.
Det är de transnationella företagens aktieägare som tjänar pengar och utgör en ekonomisk elit. När för mycket pengar samlas på ett och samma ställe uppstår spekulation där värdepapper, digitala noteringar och
andra symboler byts mot varandra i ett stort spel. Det hela går ut på att tjäna så mycket som möjligt. De stora vinsterna lockar allt fler att ge sig in i spekulationsspelet som snart snurrar fortare och
fortare.
Världsbolagen kan verka skrämmande men det är inte globaliseringen som vi ska bekämpa utan den ojämna maktfördelningen.
Det är varken möjligt eller önskvärt att stoppa internationaliseringen. Däremot måste vi få bukt med spekulationen. Här utgör fackföreningsrörelsen en kraft att räkna med. Om starka fackföreningar tar ut en
tillräcklig andel av överskottet från produktionen så blir det mindre över att spekulera med.
Finansmarknaden kan inte tillåtas leva sitt eget liv och sätta vår välfärden på ända. När så sker måste dem som skyldiga äro också betala priset.
***
Det är lätt att tro att utvecklingen är densamma oavsett vem som styr.
I takt med avreglering och privatisering har politikens makt minskat. Resultatet blir ökad acceptans av klyftor.
Vi måste hålla fast vid välfärdspolitiken – sluta ta rygg på borgerligheten och borgerlig retorik. Det räcker inte att den socialdemokratiska politiken är som borgarnas fast med lite mer pengar i budgeten, för
då är det svårt att se skillnaden mellan rött och blått. Vår politik måste vara annorlunda. En socialdemokratisk politik måste stå upp för löntagarna, stå upp för välfärden och stå upp för rättvisa och
solidaritet.
Vi som står här är socialdemokrater. Vi vill se en socialdemokratisk politik. Utifrån en socialdemokratisk politik är det möjligt att söka samverkan med andra partier. Men det får inte uppfattas som att den
socialdemokratiska politiken försvinner eller blir en kombination av andra partiers politik.
Med en socialdemokrati utan egenskaper är vi chanslösa, för då upplever människor ingen skillnad.
Alltså:
Låt oss utnyttja krisen till att bryta högerns makt över tanken.
Låt oss utnyttja krisen till att visa var vi står.
Låt oss utnyttja krisen till att höras och synas och utmana våra motståndare.
***
Finansminister Anders Borg förespådde att det skulle ta två år innan vi skulle se de fulla effekterna av Alliansens politik. Nu är vi där. Se så det blev!
Det kommer att bli massarbetslöshet och vi har en regering som klamrar sig fast i bordskanten och hoppas att krisen ska gå över.
Det blir allt tydligare att det är LO-förbundens medlemmar som får ta konsekvenserna av den moderatledda politiken.
***
Den ekonomiska nedgången i omvärlden och i Sverige har blivit värre än väntat. Nu drabbas arbetsmarknaden med full kraft. Arbetslösheten kommer att öka för alla grupper på arbetsmarknaden.
Just nu är det industrin som är värst drabbad av varsel. Men allt kan inte utläsas av varselstatistiken. I tjänstesektorn är det inte lika vanligt med fasta heltidsarbeten som i industrin. Timanställda och
visstidsanställda varslas inte. De blir bara av med sina jobb.
Om den politiska viljan finns går det att möta krisen på ett offensivt sätt. Förutsättningen är att regeringen fatta snabba beslut, helst i samförstånd med oppositionen för att säkra stabilitet i ekonomin. Vi
löntagare ska inte betala priset för en regering som liksom kejsaren är naken.
***
Det har bara börjat blåsa kallt men den borgerliga regeringen står nakna med byxorna nere. Den moderatledda regeringens arbetslinje har hittills inneburit att det är krångligare att kvalificera sig för
ersättning i a-kassan samtidigt som ersättningen har sänkts. Det är färre platser i vuxenutbildningen, mindre arbetsmarknadsutbildning och en avsevärt försämrad sjukförsäkring. Vad händer med alla dem som nu
varslas?
Den borgerliga regeringen säger att de satsar på ”aktiva åtgärder på arbetsmarknaden”. I stort sett alla pengar går till ökade utgifter för arbetslöshetsersättningen när arbetslösheten stiger och ökade
utgifter för aktivitetsstöd. Egentligen släpper regeringen inte till en enda krona i mer resurser till aktiv arbetsmarknadspolitik med utbildning eller praktik till arbetslösa.
LO menar att det är för lite pengar till kommunerna för att kunna motverka varslen.
Finansministern har fel när han säger att han inte kan skapa jobb. Han kan se till att jobben finns kvar i den kommunala sektorn men det behövs mer pengar till kommunerna. Det går att ha kvar jobben i
industrin men det behövs en trepartslösningar som se till att när produktionen går ner och tid frigörs pengar till utbildning.
Vi frågar oss om bristen på arbetsmarknadspolitik är en strategi för att åstadkomma ett annat samhälle – ett samhälle som är tudelat?
Den borgerliga regeringen slår just nu sönder välfärden.
Vi vet att det går att göra skillnad med en aktiv politik. Därför ställer LO krav på omedelbara åtgärder för att öka tryggheten för löntagarna och för att skapa framtidstro:
Arbetslöshetsförsäkringen måste förbättras så att de flesta får 80 procent av tidigare inkomst i ersättning vid arbetslöshet. Ersättningen måste höjas och deltidsstämplingen återinföras.
Den yrkesinriktade arbetsmarknadsutbildningen och vuxenutbildningen måste byggas ut. Dessutom bör ett nytt kunskapslyft diskuteras.
Kommunerna behöver extra statsbidrag för att motverka neddragningar på personal och verksamhet.
ROT-avdraget som finns med i regeringens paket, är fel utformat. Åtgärden ska vara tillfällig för att reparationer och ombyggnader ska tidigareläggas och snabbt få effekt på sysselsättningen. Dessutom bör inte
bara privatpersoner, utan också fastighetsägare, och därmed hyreslägenheter, inte minst i miljonprogramsområden omfattas.
LO vill också ta bort karensdagen i sjukförsäkringen, för sjuknärvaron är för stor på våra arbetsplatser.
***
Den fackliga framgången ligger inte enbart i att vi lyckas hantera varsel och den ekonomiska krisen. Vi ska också lyckas organisera flera, teckna kollektivavtal, satsa på facklig utbildning och utveckla den
facklig-politiska samverkan. Först då uppfyller vi de beslut som vi fattade på LOs kongress i maj 2008.
Vi är medvetna om att kraven är enorma men vi är övertygade om att vi kommer att lyckas.
Vi vet, till skillnad från regeringen, att i tider av kris är det viktigt att bära bördorna tillsammans.
Kamrater!
Arbetslösheten måste bekämpas och a-kassan måste återställas.
En halv miljon människor har lämnat arbetslöshetsförsäkringen. Lågkonjunkturen har ännu inte nått botten. Människor ställs på bar backe. Då kommer den moderatledda regeringen dragandes med en sänkning av
a-kasseavgiften på 50 kronor från juli 2009.
Regeringens hantering av arbetslöshetsförsäkringen är ett fiasko där man spelar med din hälsa och ditt hem. Regeringen tycks tro att a-kassan är något som kan hanteras längre bort i framtiden. Allt utom att
återställa arbetslöshetsförsäkringen och höja taket i a-kassan är ohederligt.
Mötesdeltagare!
Det stundar ett EU-parlamentsval. Det är ett viktigt val. Gå och rösta och visa att vi är många som vill ha ett rött Europa.
Blott Sverige svenska köttbullar har. En salami ska innehålla italiensk korv. Snus är snus bara i vårt land. Detta har EU bestämt, för köttbullar, salami och snus ska vara äkta vara. Hur kan det då komma sig
att socialförsäkringsministern får kalla sig socialförsäkringsminister när hon monterar ner just socialförsäkringarna?
Vad säger EU om att vi har en regering som säger sig värna välfärden och samtidigt raserar den? Falsk marknadsföring är vad det är, ingenting annat än falsk marknadsföring!
***
Några ställer frågan: Varför ska facket engagera sig i valet till Europaparlamentet?
Svaret är enkelt och precis detsamma som när det gäller andra val:
Vi måste bry oss om vår egen framtid, det handlar om löntagarnas Europa.
Valet står mellan högerns Europa, med fler låglönejobb och ökade klyftor och löntagarnas Europa, med lika lön för lika arbete och minskade klyftor.
***
Lissabonfördraget innebär förbättringar för Sveriges och Europas löntagare. I fördraget görs stadgan om grundläggande rättigheter rättsligt bindande. Ur ditt perspektiv är stadgan viktig eftersom den
fastställer flera grundläggande rättigheter för löntagarna, exempelvis rätten till stridsåtgärder.
EG-domstolens beslut i Lavalmålet innebär omfattande utmaningar för den svenska kollektivavtalsmodellen. Förutsättningarna för likabehandling på svensk arbetsmarknad har lidit allvarlig skada. LO har slagit
fast en politik för att stärka den svenska kollektivavtalsmodellen. Så vill vi ha det i hela EU.
Nu krävs det att Europas fackliga organisationer hålla ihop. Konsekvenserna av EG-domstolens domar riskerar att sätta den svenska modellen ur spel. När strejkrätten ifrågasätts av EU är den moderatledda
regeringen passiv.
Därför har den politiska färgen på parlamentet betydelse.
***
Vi lever i en global värld. Därför blir det fackliga europaarbetet allt mer betydelsefullt. Det blir allt viktigare att hitta gemensamma lösningar och att lära av varandra.
Löntagare i alla länder får betala priset av kapitalismens misstag, det är samma problem i hela Europa.
Vi som samlas här i dag tror inte på kapitalismen, men vi ser att kapitalismen hela tiden finner nya vägar. Det måste vi som inte delar kapitalismens värden också göra. EU är en sådan väg.
Mot oss i valet den 7 juni står, som vanligt, högern och kapitalintresset. Men just i valet till Europaparlamentet finns det en motståndare som egentligen är ännu farligare, nämligen; det låga valdeltagandet,
särskilt bland LO-förbundens medlemmar.
Nu krävs ett gemensamt och solidariskt agerande så att löntagare inte ställs mot löntagare.
Nu krävs ett gemensamt och solidariskt agerande för att hindra nationalism och främlingsfientlighet.
Kamrater!
Det finns ett missnöje och en längtan. Missnöjet riktar sig mot giriga direktörer, orättvisor och översitteri. Vad vi längtar efter är ett samhälle där det genom hederligt arbete ska gå att finna trygghet,
välstånd och välbefinnande.
Den moderatledda regeringen pratar om individens frihet och säljer ut statliga bolag, avreglerar och privatiserar. Dom har fattat fel.
För oss är det frihet att bestämma över hur den egna arbetsdagen ska se ut.
För oss är det frihet att slippa förslitningsskador.
För oss är det frihet att ha en arbetstid som ger en lön hög nog att leva på.
***
Lagen om anställningstrygghet ger individen frihet från godtycke.
En allt högljuddare del av arbetsgivarnas representanter menar att facket får för mycket makt och kräver att turordningsreglerna i LAS ska bort.
Det är viktigt att behålla turordningsreglerna för det handlar om trygghet för individen och makt för facket att kunna agera utifrån medlemmarnas bästa. Det ska aldrig råda ensidigt godtycke från
arbetsgivarens sida.
***
Kollektivavtal ger individen frihet från godtycke.
En allt högljuddare del av arbetsgivarnas representanter menar att facket får för mycket makt och avslutade ensidigt huvudavtalsförhandlingarna.
När förhandlingarna om ett nytt huvudavtal havererade framgick det att arbetsgivarna var mer intresserade av enskilda detaljer än helheten av det som förhandlingarna förväntades resultera i. Som LOs
avtalssekreterare är jag den första att beklaga detta.
Syftet med huvudavtalsförhandlingarna var att undvika att kollektivavtalen ska uppfattas som oattraktiva. På så sätt kommer kollektivavtalssystemet med tiden kommer att falla samman i brist på omsorg och
underhåll.
Hur ska vi från fackligt håll tolka näringslivets vilja att verka för en hög organisationsgrad med målsättningen att alla på arbetsmarknaden ska omfattas av kollektivavtal. Denna fråga var utgångspunkten för
vår medverkan till att träffa ett nytt huvudavtal. Denna fråga återstår för Svenskt Näringsliv att besvara.
Vad Svenskt Näringsliv nu riskerar är öppen konfrontation på arbetsmarknaden. Låt mig säga att det är inget som finns på den fackliga önskelistan!
***
Mötesdeltagare.
De bonuskramande direktörerna är i sina egna ögon nyttiga, de ägnar sig åt rationell vinstmaximering. De avfärdar all kritik med att dem som spårar girighet och egen vinning på andras bekostnad som okunniga.
I Dagens Nyheter vädjar Jacob och Marcus Wallenberg om samförstånd och sammanhållning.
Också i fortsättningen förbehåller vi oss rätten att peka finger åt direktörerna och kalla dem giriga.
Också i fortsättningen förbehåller vi oss rätten att i direktörernas tvärsäkra ton spåra deras okunnighet om vad som är rätt och rimligt.
***
Vi lever i en turbulent tid.
Vi lever i en tid med många utmaningar.
Vi lever också i en tid med många möjligheter.
Arbete och kapital står alltjämt mot varandra. Förändringar i produktionen förändrar också fackets villkor.
Arbetarrörelsen, vi, måste ha en politik och vi måste ha en retorik. Vi måste med kraft och tydlighet visa på de olika intressen som slåss om makten för att forma samhället.
Det är skillnad på oss och moderaterna.
Det är skillnad på oss och direktörerna.
Det är skillnad på oss och alla dem som inte står upp för allas lika värde och rätt.
Klyftorna växer i samhället. Skillnaderna mellan maktelitens inkomster och en industriarbetarlön har inte varit så stor som nu. En direktör i makteliten tjänar 51 industriarbetarlöner per år. Den ekonomiska
krisen kommer att bidra till att inkomstskillnaderna i samhället ökar. Många vinner i form av sänkt skatt. Samtidigt drabbas en annan grupp av försämringar i arbetslöshetsförsäkringen och en nedmonterad
sjukförsäkring.
Nyligen har LO anklagats för att vara flata, säga en sak och göra en annan och inte stå på medlemmarnas sida. Ända sättet att komma ur detta är att vara ännu tuffare, ännu tydligare och ännu mera motmakt mot
kapitalet.
***
Vi har alltid vetat att vi som individer är beroende av vår omgivning. Det är därför som vi tillsammans arbetar för att förändra samhället.
Där går skiljelinjen mellan oss och Fredrik Reinfeldts polerade medelklassyta.
Där går skiljelinjen mellan oss och Maud Olofssons ständiga gläfsande.
Där går skiljelinjen mellan oss och Lars Björklunds befallande ordergivning.
Där går skiljelinjen mellan oss och Göran Hägglunds skenheliga böner.
Borgerligheten ska inte inbilla oss att den som är sjuk och arbetslös får skylla sig själv.
Borgerligheten ska inte inbilla oss att den som är sjuk och arbetslös mest är en lat fuskare.
Borgerligheten ska inte inbilla oss att vi som individer ska digna under våra egna fel.
Vi som samlas här i dag tror på den gemensamma kraften att i facklig-politisk samverkan förändra samhället. Dom, den moderatledda regeringen, tror inte på kollektivets kraft och därmed inte heller på fackets
och politikens möjligheter. Men det gör vi.
Vi tror att det är möjligt att göra gott av ont, att göra fint av fult och att åstadkomma rättvisa där det råder orättvisa.
Sverige ska åter bli ett land där makten och ägandet är jämnt fördelat mellan människor. Sverige ska åter bli ett land där vi med politisk kraft och fackliga muskler formar ett samhälle utifrån insikten om att
vi är starka tillsammans.
Sverige ska åter ledas av en socialdemokratisk regering.
Kamrater!
På så sätt kommer utvecklingen att gå framåt igen.