Publicerad i Dagens Industri den 13 februari 2010
Arbetsgivarna målade tidigt in sig i ett hörn när de började prata om nollavtal våren 2009. Därför är det inte konstigt att Svenskt Näringsliv irriteras över att Riksbanken räknar med löneökningar i centrala
avtal och att Konjunkturinstitutet konstaterar att noll i löneökningar vore skadligt för landet.
Christer Ågrens sifferexercis blir därför ointressant att kommentera. LO-samordningens lönekrav utgår från vad vi gemensamt bedömer är rimligt och samhällsekonomiskt möjligt.
För oss är det viktigt att löntagarna får reallöneökningar. Det tål ekonomin. Det är också viktigt att kvinnodominerade avtalsområden får ett extra påslag. Löneskillnaderna mellan branscher med många män
respektive kvinnor är ett utslag av strukturell diskriminering. Ytterst handlar det om hur de värden arbetet skapar ska fördelas. Därför borde Svenskt Näringsliv fundera lite mer över vad bonusregn till
direktörer och stora utdelningar till aktieägare skickar för signaler till befolkningen i allmänhet och till löntagarna i synnerhet..
Riktigt fel blir det när Christer Ågren hänvisar till högerregeringens skattesänkningar som argument för att låta företagen slippa höja lönerna för sina anställda. För mig känns det stötande att i en
avtalsrörelse blanda in en skattepolitik som gett mest till de högst avlönade och som skett på bekostnad av arbetslösa, sjuka och pensionärer. Och det av flera skäl:
Skattesänkningar, eller skattehöjningar, har ingenting med löneutrymmet att göra. Det vore att öppna för statlig lönepolitik. Eller menar Svenskt Näringsliv att facket ska höja lönekraven när skatten höjs?
Om Christer Ågren ska vara konsekvent borde också de avgiftssänkningar som arbetsgivarna har fått få betydelse. Sänkt arbetsgivaravgift för unga och sänkta avgifter för avtalsförsäkringarna borde med det
sättet att resonera öka löneutrymmet.
Per Bardh, LOs avtalssekreterare