Slavarbete? Förekommer det i Sverige? Ja, många ställer sig nog den frågan efter flera uppmärksammade fall där bl a städare på hamburgerrestauranger utnyttjats till sanslöst låga löner och omänskliga villkor.
Många av de allra mest utsatta kommer från andra länder för att arbeta i Sverige.
Den svenska arbetsmarknaden är en av de mest internationaliserade. Mer än var tionde i arbetskraften är födda utanför Sveriges gränser. Vi har haft en omfattande invandring, såväl arbetskrafts- som asyl- och
anhöriginvandring. Varje år kommer också många tusen hit för att arbeta under en begränsad tid. Det är något som LO är positiv till, men vi kräver samtidigt att de som arbetar på den svenska arbetsmarknaden
får löner och andra villkor enligt gällande kollektivavtal. Ingen arbetstagare ska diskrimineras beroende på vilket land man kommer ifrån. Ingen ska tvingas acceptera lägre löner eller sämre villkor än vad
kollektivavtalet ger. Tyvärr är det inte så idag.
Det är inte ett nytt fenomen att människor som kommer hit för att arbeta, exploateras på de grövsta sätt av oseriösa arbetsgivare, men omfattningen har ökat. Många utländska löntagare hamnar i en svår
beroendeställning gentemot arbetsgivaren och vågar inte söka kontakt med facket eller andra för att få sina rättmätiga löner eller få andra villkor tillgodosedda. Allra mest utsatta är de som befinner sig i
ett land utan tillstånd, de så kallade papperslösa arbetarna. De riskerar att bli utvisade och dessutom ofta att bli helt utan ersättning för det arbete som de utfört.
Vad gör då facket för att stödja de papperslösa arbetarna? Fackets möjlighet att hjälpa papperslösa arbetare är med nuvarande regler begränsade. Därför kan ett medlemskap i facket inte ge det stöd som det
normalt ger, eftersom vi inte fullt ut kan stödja de arbetare som befinner sig i Sverige utan tillstånd.
En papperslös arbetare kan inte bli medlem i facket på samma villkor som andra medlemmar. Varje försök till likabehandling och rätt till samma stöd och förmåner som andra medlemmar leder till offentlighet för
den papperslöse. I samma stund som vi hävdar en papperslös arbetares rätt till t ex samma försäkringar som andra medlemmar, blir den som är papperslös med all sannolikhet känd för myndigheterna. Det leder i
sin tur till att personen ifråga blir utvisad, utan att facket – med de regler som gäller idag – har någon rättslig möjlighet att kräva rimlig lön för det arbete som utförts.
LO är för en reglerad arbetskraftsinvandring och slår vakt om asylsystemet. Det är den bästa och enda garantin för att kunna stärka arbetstagarnas position och skydda arbetstagarnas villkor och för att kunna
erbjuda skydd till dem som verkligen behöver det.
Problemet är de oseriösa arbetsgivarna. Många av de papperslösa arbetarna har fått avslag på sin ansökan om asyl, men det förekommer också att en del rekryteras direkt från länder utanför EU för att arbeta på
den illegala arbetsmarknaden, vilket kan betraktas som regelrätt handel med människor. LO är emot att en sådan exploatering på något sätt legitimeras.
LO förordar därför att de åtgärder som syftar till att stärka de papperslösas ställning, riktas just mot de oseriösa arbetsgivare som sysslar med ekonomisk brottslighet. Det är de som ska straffas, inte den
papperslöse arbetaren. För att stärka dessa mest utsatta på arbetsmarknaden, anser LO att arbetstagare som arbetar utan arbets- eller uppehållstillstånd bör avkriminaliseras genom ändring av utlänningslagen.
Om de papperslösa avkriminaliseras öppnas större möjligheter för LO att företräda dem.
Det måste göras mer riskfyllt och mer kännbart för arbetsgivare att utnyttja arbetskraft som inte har tillstånd att arbeta i Sverige. Risken för upptäckt är idag liten och påföljderna är mycket milda. Straffen
för arbetsgivare som utnyttjar arbetstagare bör skärpas. LO kräver att oseriösa arbetsgivare som anställer papperslösa blir skyldiga att retroaktivt betala mellanskillnaden mellan utbetald lön och vad som är
normal lönenivå i branschen. Den papperslöse arbetaren kommer fortfarande att utvisas om de upptäcks, men de ska inte därutöver drabbas av straff och framför allt så ska de ha ersättning för det arbete de
utfört. Dessutom bör det bli möjligt att kräva skadestånd av arbetsgivaren för kränkningen som arbetstagaren utsatts för genom att denne utnyttjat deras utsatta situation.
Det behövs således ändrade regler, men vi måste också göra allt som vi kan för att ingen ska hamna i denna utsatta situation. När nu regeringen föreslår att det ska bli möjligt för människor från hela världen
att komma till Sverige och söka arbete under tre månader, är det viktigt att det finns tydliga regler som bidrar till att skydda de mest utsatta. Den som närmar sig tremånadersgränsen utan att hitta något
arbete, riskerar att hamna i en stark utpressningssituation och tvingas acceptera arbete till villkor långt under kollektivavtalsnivå.
Regeringens förslag innebär dessutom att bristprövningen ska avgöras enbart av arbetsgivarparten. Det motsätter vi oss bestämt. Det ökar risken för att arbetstagare blir utsatta för arbetsgivares godtycke och
att priset (lönen) snarare än kompetensen avgör vem som blir anställd. Också facket måste ha inflytande över besluten.
LO har redan ett samarbete med organisationer som arbetar med stöd till och nätverksbyggande bland papperslösa arbetare. Vi arbetar också att med att utveckla formerna för hur facket ska kunna företräda
papperslösa arbetare. Tillsammans med TCO planerar vi ett nätverk som ska erbjuda papperslösa arbetare information och rådgivning om rättigheter och arbetsmiljö. Den som vill ska också kunna få facklig och
juridisk hjälp gentemot sin arbetsgivare. För att papperslösa arbetare inte ska behöva oroa sig för upptäckt, överväger vi att ha en mobil mottagning.
Samtidigt som vi försöker ge det stöd till papperslösa arbetare som vi kan, så försöker vi också påverka regelverket så att det blir mer kännbart för arbetsgivare att utnyttja arbetskraft. Allt i syfte att
förhindra att människor exploateras och diskrimineras på den svenska arbetsmarknaden.
Wanja Lundby-Wedin
LOs ordförande