EG-domstolens dom i Lavalmålet har medfört många och heta debattinlägg. Löntagare, men också seriösa företagare, känner oro och ilska efter domen. Oron är berättigad. Ilskan likaså. Lavaldomen innebär en
utmaning för den svenska arbetsmarknadsmodellen.
Alla krafter måste nu förenas för att göra allt som behövs för att begränsa konsekvenserna av Lavaldomen. LO kan inte acceptera att marknaden och den fria rörligheten har större tyngd än grundläggande
rättigheter för Sveriges och Europas löntagare. Inte heller kan LO acceptera EG-domstolens omtolkning av utstationeringsdirektivet som medför att ”lika lön för arbete” ersätts med ”lägsta lön för lika arbete”.
Ge ett principbesked
På svensk nivå är nu en utredning tillsatt som ska bedrivas i nära samarbete med parterna på arbetsmarknaden. LO välkomnar utredningen, men kräver en snabbare behandling. Regeringen borde redan nu ge ett
principbesked om att vi fortsatt kan försvara en likabehandling på svensk arbetsmarknad.
Nu måste regeringen agera. Många av Lavaldomens konsekvenser kan vi visserligen lösa här hemma. Men stora problem återstår att lösa i Europa. Lavaldomens påverkan begränsar sig inte till svenska förhållanden.
Lavaldomen har skapat stor obalans i EU.
EG-domstolen har nu slagit in på en väg där löne- och anställningsvillkor är ett konkurrensmedel i Europa. EU:s ekonomiska dimension ges företräde framför den sociala dimensionen. Grundläggande rättigheter,
såsom strejk och förhandlingsrätt, reduceras till rundningsmärken för den fria rörligheten. Vi hade inte förutspått en sådan utveckling.
Först och främst måste Lissabonfördraget antas. Det nya fördraget stärker löntagarnas ställning genom att den så kallade rättighetsstadgan, som innehåller viktiga fackliga rättigheter, blir bindande.
LO kommer tillsammans med europeiska fackföreningar att agera för att ett socialt protokoll ska antas av medlemsstaternas regeringar. EU måste bestå av både ekonomisk och social utveckling. En
konkurrenskraftig marknadsekonomi är inte ett mål i sig, utan ett medel för att uppnå välfärd för alla. I det sociala protokollet ska fastställas att grundläggande rättigheter har företräde framför ekonomiska
intressen.
Fem frågor till Littorin
LO tänker ta ansvar för en fortsatt likabehandling på svensk arbetsmarknad. Men regeringens hantering av Lavaldomen har också betydelse för de samtal som nu pågår mellan parterna för att undersöka
möjligheterna att träffa ett nytt huvudavtal. Om regeringen är passiv äventyras förutsättningarna för detta. Därför ställer jag fem frågor till arbetsmarknadsminister Sven Otto Littorin:
• Kommer du att agera för att balansen mellan grundläggande rättigheter och fri rörlighet återupprättas i Europa?
• Kommer regeringen att stödja den europeiska fackföreningsrörelsens krav på ett socialt protokoll?
När utstationeringsdirektivet antogs var enigheten i det närmaste total. Direktivet skulle ange ett golv för de löne- och anställningsvillkor som kan krävas i ett värdland. Förvåningen var därför stor när
golvet blev till tak i Lavaldomen. Vissa medlemsstater har nu börjat agera för att ändra i utstationeringsdirektivet. Den svenska regeringen uppges dock sitta tyst medan andra kämpar för att motverka
lönekonkurrens. I Bryssel talas dessutom om att Barrosos kandidatur som ordförande för kommissionen ska villkoras av hans handlingskraft för att återupprätta likabehandling i EU.
• Kommer du att agera för att utstationeringsdirektivet ändras i syfte att uppnå likabehandling?
• Kommer regeringen att stödja Barossos kandidatur om han inte agerar för att rätta till de missförhållanden som uppstått efter Lavaldomen?
En annan åtgärd som kan bidra till att rätta till konsekvenserna av Lavaldomen är att bemanningsdirektivet antas av ministerrådet. I det bemanningsdirektiv som nu är föreslaget finns en likabehandlingsprincip.
• Kommer du att agera för att bemanningsdirektivet antas snarast möjligt?
Den borgerliga regeringen och Littorin blundar för Lavalmålets europeiska dimension. Det är inte längre möjligt. Nu krävs klarspråk. Läpparnas bekännelse på hemmaplan och tystnad på bortaplan duger inte. LO
kräver svar, men framförallt ett tydligt och kraftfullt agerande i Europa.
Wanja Lundby-Wedin
Ordförande LO