För oss är det omöjligt att acceptera en utveckling inom EU där löntagare ställs mot löntagare i en accelererande negativ lönespiral. Arbetsmarknadsminister Sven Otto Littorin måste nu visa att han vill lösa
frågan så att den svenska modellen värnas, skriver Wanja Lundby-Wedin, Sture Nordh, Mona Sahlin och Sven-Erik Österberg.
Nyligen föll ett par uppmärksammade domar i EG-domstolen. Domstolens beslut i Laval- respektive Rüffertfallet innebär stora problem för löntagarna i EU. Den gemensamma nämnaren för de båda fallen är frågan om
den fria rörligheten inom EU ska kunna användas för att utländska företag ska kunna konkurrera med lägre löner.
Domarna tyder tyvärr på att domstolen har svarat jakande på frågan och därigenom skapat en kraftig obalans mellan EU:s sociala och ekonomiska dimension. På sikt är detta inte bara ett problem för EU:s sociala
utveckling utan i allra högsta grad ett hinder även för unionens ekonomiska tillväxt. Domarna innebär dessutom ett allvarligt hot på sikt mot vår svenska arbetsmarknadsmodell.
Lavaldomen innebär en särskild utmaning. En del av problemen kan lösas i Sverige, dels genom att öka tydligheten i lagstiftningen, dels genom att förtydliga kollektivavtalen. En stor del kan åstadkommas genom
den nyligen tillsatta utredningen för ändamålet ledd av Claes Stråth, men också genom parternas samtal om ett nytt huvudavtal. Men frågan är om den politiska viljan är tillräcklig hos regeringen.
Arbetsmarknadsminister Sven Otto Littorin måste nu visa att han vill lösa frågan så att den svenska modellen värnas.
Revidera lagen
Men ändringar i svensk lag kan inte åtgärda alla de fundamentala problem som uppstått efter EG-domstolens beslut. Vi står inför ett upplysningsarbete där vi gemensamt har ett ansvar för att tydliggöra inför
EU:s institutioner hur den svenska modellen fungerar i praktiken. Domarna kräver dessutom behov av revideringar av EU:s lagstiftning, vilket måste drivas på av den svenska regeringen.
Det nya Lissabonfördraget innebär flera förbättringar jämfört med nuläget. Vi anser att effekten av domarna och fördraget inte hör ihop. Men om den svenska regeringen är passiv och inte driver på för
förstärkningar av viktiga EG-direktiv, finns en risk att de problem som skapats genom Laval- och Rüffertdomarna används för att försöka stoppa ratifikationen av fördraget och leda till minskat förtroende för
EU.
Även om vi inte vill göra kopplingen så kan vi förstå att det finns de som ser ett samband. Beskedet från statsminister Fredrik Reinfeldt, att han vill rätta till den svenska lagstiftningen och agera i EU för
att stärka löntagarnas rättigheter, måste vara tydligt. För oss är det omöjligt att acceptera en utveckling inom EU där löntagare ställs mot löntagare i en accelererande negativ lönespiral.
Påverkar hela EU
Den obalans mellan EU:s sociala och ekonomiska dimensioner som EG-domstolens beslut har givit upphov till måste justeras. Frågan berör alla Europas löntagare och kan inte skjutas på obestämd framtid.
Det som har inträffat skapar oro och osäkerhet om vad som gäller vid förhandlingar om utländska entreprenader och påverkar relationen mellan arbetstagare och arbetsgivare i hela EU. Vi i de fackliga
organisationerna kommer att ta vårt ansvar för att driva på för att lagstiftningen förbättras. Vi som politiskt parti kommer att ta vårt ansvar inte minst i Europaparlamentet.
Men det räcker inte. Frågan kommer ytterst att avgöras av hur regeringarna hanterar den. Fredrik Reinfeldt måste nu agera kraftfullt tillsammans med övriga medlemsstater i ministerrådet för att åtgärda de
skador som EG-domstolens beslut inneburit.
Ett socialt protokoll
Som medlem i den trojka som ska leda ministerrådet har Sverige, tillsammans med Frankrikes och Tjeckiens regeringar, stora möjligheter att påverka utvecklingen i Europa. Konkret innebär detta att han måste
stödja Europafackets krav på införandet av ett socialt protokoll i EU som innebär att EU ska präglas av både ekonomisk och social utveckling. I det sociala protokollet ska fastställas att grundläggande
rättigheter har företräde framför ekonomiska intressen. Det sociala protokollet behövs för att åtgärda den obalans som uppstått mellan fri rörlighet och grundläggande rättigheter.
Många andra problem kan åtgärdas av ministerrådet, kommissionen och Europaparlamentet. Men även detta kräver att regeringarna är tydliga och att institutionerna i Bryssel agerar snabbt.
En viktig början är att öppna utstationeringsdirektivet för revidering. När direktivet antogs var enigheten i det närmaste total. Direktivet skulle ange ett golv för de löne- och anställningsvillkor som kan
krävas i ett värdland. Förvåningen var därför stor när golvet blev till tak i EG-domarna. Flera regeringar agerar nu för att utveckla utstationeringsdirektivet. Då måste även den svenska regeringen driva på i
frågan för att värna den svenska arbetsmarknadsmodellen.
Wanja Lundby-Wedin
ordförande LO
Sture Nordh
ordförande TCO
Mona Sahlin
partiordförande (s)
Sven-Erik Österberg
arbetsmarknadspolitisk talesperson (s)
Fakta: Lavals skolbygge i Vaxholm
2004 sattes det lettiska bolaget Laval un Partneri i blockad av Byggnads för att bolaget inte tecknat kollektivavtal.
Laval hävdade att det räckte med ett lettiskt avtal och försökte få blockaden upphävd av Arbetsdomstolen (AD).
Bolaget gav upp och gick i konkurs.
Ärendet gick vidare och AD vände sig till EG-domstolen för att få vägledning.
I december 2007 kom EU-domen – blockaden var inte tillåten.
Regeringen har tillsatt en utredning för att se över de lagar som ger facket rätt att kräva svenska kollektivavtal av företag som tillfälligt är i Sverige.
Arbetsdomstolen tar upp ärendet mot slutet av året.
Fakta: GP